Veckans brådaste dagar. Måndag, tisdag, onsdag. Tidningsproduktion. Texter läses och sätts in i vår redaktionssystem som inte är något avancerat och dyrt sådant, men det funkar på distans och det är ju det absolut viktigaste. Idéer kläcks och framtida tidningar planeras. Hundratals mejl bearbetas på olika sätt av flera personer. Bildhantering, layout, annonsframställning, prenumerationer. Det är ett pussel och vi är många som hjälps åt med Nya Östis ❤
Jag har inte tid att läsa HS alla dagar, men himmel så allmänbildad jag skulle känna mig om jag hann med det 😀 Nu läser jag fredags-Hesari i lugn och ro även under lördag och söndag. Dessutom håller jag mina kunskaper i finska språket vid liv.
Jobbade fyra timmar på förmiddagen. Skrev en del texter om fullmäktigemötet som var i onsdags, och har en kvar att beta av, men det får bli till söndag.
Snart ska jag träffa en väninna som jag inte sett på två, tre månader. Hemma hos med lite mousserat och troligen som vanligt, mycket att prata om vad som hänt sedan vi sågs sist 🙂
Framsteg! Jag gav mig tid att hålla en paus i dag. Min syster frågade om vi hinner träffas en stund, hon ville komma upp till mig här hemma. Och så hade hon med sig två bakelser Alla hjärtans dag till ära.
Då vill jag verkligen inte säga ”nej, jag har inte tid”. Jag tvekade en stund, funderade på allt som jag hade tänkt att jag borde hinna göra mellan klockan 15 och 16.30. Efter det skulle jag få ett telefonsamtal som hade med jobbet att göra.
Plötsligt kände jag bara att nu är det dags att sätta något slag av punkt för min hårda arbetstakt. Jag har rätt att ta pauser, att njuta av stunder i vardagen också en vanlig måndag.
Nu är det ju inte så att någon har sagt till mig att jag inte får hålla paus. Tvärtom! Många har uppmanat mig att göra det.
”Den duktiga flickan” som bor inne i mig har ändå haft oerhört svårt att sätta gränser, hon får jobba med det här varje dag. Hon har sin ålder till trots mycket att lära sig. Världen blir inte klar hur mycket hon än jobbar.
Nu ska hon bli bättre på allt det där. Hon ska ta pauser också mitt på dagen. Ibland ska hon gå UT för att äta lunch, eller för att ta en cykeltur senare på våren. Hon ska inte boka kalendern full med möten och intervjuer.
”Den duktiga flickan” har svårt att säga NEJ. Men hon ska lära sig det också.
Fick två kort inför Alla Hjärtans Dag i dag och ett i går. Alltid lika fint att få riktiga kort via posten. Kort som någon har gett sig tid att välja ut, att plita ner min adress på, att förse med frimärke och att skriva en kortare eller en längre hälsning. Sedan ska ju kortet sättas på en postlåda också.
Skickade själv fem kort i år. Det är lika roligt att skicka som att få ❤
Ibland kör saker och ting ihop sig. Det bara är så. Jag hinner inte med nånting här hemma och fritiden inskränker sig till några timmar på kvällen då det redan blivit mörkt och mest är jag trött då.
Nu måste jag börja tänka mer på mig själv. Hur många gånger har jag inte sagt det? Prioritera vad jag gör i jobbet, vilka mejl jag svarar på och hur fort, vilka samtal jag tar emot. Delegera till kollegor ännu mer än jag redan gör.
Jag är ingen ungdom längre, fyller 60 år i vår. Pension kan jag troligen ännu inte få på fem år så det gäller att kämpa på och hitta något slag av balans som gör att jag inte tar ut mig helt.
Känner ändå glädje och tacksamhet, skulle vara hemskt om förmågan att känna allt det försvann.
Ljust redan kring åtta på morgonen och fram till 17 på eftermiddagen. Även om snöhögarna är enorma där ute VET jag att det kommer en ny vår, kanske mot slutet av april. Håll ut, Carita. Två månader. Håll ut!
Men stundvis kan det kännas att den är på väg. Då solen lyser från en klarblå himmel och värmer ens lite, lite. Då människor bär solglasögon för att den vita snön bländar. Inte så mycket dripp dropp ännu och inte så mycket titityy av fåglarna, men lite även det – ibland.
Vädret växlar ändå mycket ännu, vi är ju fortfarande i vintermånaden januari. Vi har haft ett par plusgrader igen, med den påföljd att gatorna fryser till is och det hjälper föga med silikonstift på bildörrarnas gummilister. Plastpåse med hett vatten är ofta bästa första hjälpen, då det är plusgrader på dagen och ibland bortåt -10 på natten.
Den här dagen har varit full av olika åtaganden från tio på morgonen till… ja, jag vet inte hur länge på kvällen då jag jag nu lyssnar på fullmäktiges sista möte för året… där budgeten för kommande år behandlas.
Men, jag lyckades posta några julkort, köpa en julblomma som jag gav som gåva, köpa den lilla granen till mig själv. Satt sedan på ett möte, och nu är det fullmäktigemötet via webben som gäller.
Om jag får önska mig en julklapp är det att få några dagar av stillhet, frid, inga tider att passa, inga så kallade måsten.
Det regnar där ute, det har varit förrädiskt halt. Det är mörkt, blött och svart och grått. MEN. Snart vänder det och vi går åter mot en ny vår.
… blir det ganska många julinspirerade bilder här. Dels för att jag inte hinner ut och ta nya foton, med den produktionstakt som vi har i början av veckan för tidningen. Dessutom förbereder vi nu ett dubbelnummer till den 23 december, så det är mycket jobb med texter och bildhantering vid datorn.
Så det är plock från arkivet som gäller igen. Fotot togs i Konungsdammens försäljningsbod i lördags.
Vi har fortfarande -17 grader. Imorgon ska det lätta, hoppas prognoserna stämmer. Körde bilen varm i dag och handlade med min syster till mamma och tog in ved till henne.
Och en del av vimplarna på fartygets toppdäck också.
Vi lär oss hela tiden, och alla gör sitt bästa för att respektera helgdagar. När det är så har vi redan kommit en bra bit på väg.
… önskar jag alla ett gott avslut på veckan och snart god natt. Bingolotto lider mot sitt slut, och där vann en äldre man från Visby Jackpotten på över en halv miljon. Underbart! Och en fin avslutningssång av Anders Lundin.
Tacksam är ordet som allt oftare dyker upp. Tacksam också för att jag får jobba hemifrån min lugna vrå. Och att resultatet av alla ansträngningar vecka efter vecka tilltalar cirka 2500 prenumeranter. Inget man kan ta för givet. Hårt arbete ligger bakom.
Dagarna blir fort till veckor, månader och år. Snart vänder det, blir ljusare utomhus och en ny vår kommer.
Det kommer kanske en dag då jag saknar alla samtal som nu oftast avbryter mig i mitt jobb. Jag kanske någon dag saknar alla pling på dator och telefon. Då som ingen längre hör av sig till mig. Jag kan också bli en av de många gamla ensamma.
Jag tycker det kan vara bra att tänka på det ibland, då det är som mest hektiskt i jobbet.
Nån dag kanske ingen längre ringer eller plingar.
Det var jämngrått i går och lika grått är det i dag. Blött också, plus fem grader. Regnet smattrar mot fönstret.
Jag har suttit tre timmar vid datorn och förberett tidningen för den 25 november. En lista på planerade artiklar och lediga jobb har gått ut till medarbetarna. Jag har också skrivit om kulturstöd som välfärdsnämnden beviljat olika föreningar.
I går fick jag pusslet klart och nu får jag se när jag river upp det och börjar på ett nytt som jag köpte för några veckor sedan 🙂
I dag skulle jag ha en träff med en man, en kollega som också jobbar med tidningar, men han blev sjuk av influensavaccinet, så träffen skjuts fram.
Min amaryllis har bara en gång fått vatten på över en vecka. Det står att den ska ha vatten var fjärde dag men jag vill inte skynda på blomningen. Nu är den ju redan på gång!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 