jobb

Det blev en låååång arbetsdag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ibland är det bara så. Telefonen ringer tidigt. Problem på tryckeriet. Vi kan inte göra 36 sidor som vi planerade. Antingen 32 eller 40 sidor. Trettiotvå är för lite, fyrtio på tok för mycket. Vi måste går ner till 32 vilket betyder att material vi planerat in inte får plats.

Planera om allt med personen som gör layouten. Med bara en tidning är veckan är det tråkigt att något måste vänta ytterligare en vecka, eftersom här fanns sådant som redan hade väntat en vecka…

Telefonerna har ringt hela dagen, våra olika kontaktkanaler har plingat. Lite paus för lunch hann det bli. Ungefär stående på ett ben, i farten.

Men nu ska jag stänga och koppla av. Försöka ta lugnare resten av veckan.

Pusselläget nu ikväll den 10 november.
Resterna av en bukett. Gäller att njuta av det som finns kvar så länge det går 😀

Glad måndag! 11-10-2021

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Känner att jobbpressen lättat något. Det är ju bara så att ibland har vi väldigt mycket omkring oss. Då är det viktigt att själv kunna sätta gränser och ännu viktigare just därför att vi är många som jobbar hemifrån, hela tiden på distans. Då är man rätt ensam. Därmed inte sagt att ingen arbetsgemenskap finns, men det finns ingen som direkt ser dig och hur du låter dig slukas helt av jobbet.

En detaljstudie från nyaste pusslet. Comicserien gäller fortfarande, men detta är inte Jan van Haasteren. Har dock ännu ett nytt av honom på lager 😀
Pusslen får mig att koppla av, rejält. Så därför fortsätter jag med dem så länge det känns meningsfullt.
Och här en närstudie av pusslet som blev klart förra veckan.

Nu känns det som att pusslet med det där ”hemliga projektet” också börjar bli klart. I lördags jobbade jag och en kollega fem timmar för att få presentationen klar. Ännu återstår en del finlir, men snart, snart ska allt vara klart.

Livet är ett pussel. Ibland faller bitarna på plats hur lätt som helst. Ibland får vi leta efter bitarna som saknas. Någon gång kan en bit försvinna och då är det definitivt något som fattas oss, men det går att leva vidare även efter det ❤

Flowers on Fridays, del 34

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer
Blommor som börjat växa ur en påse med mylla som lämnats intill ett växthus. De kan ha frösått sig själva från sommaren innan ❤

I går var jag i gång från 9.30 till 19.30 för Nya Östis. Planeringen av nästa veckas tidning började på morgonen. Sedan hade jag ett Teams-möte som gäller ett annat kommande möte 🙂 Sen eftermiddag en intervju på en lokal restaurang där jag bjöd den intervjuade på mat.

I dag ska jag åtminstone försöka att jobba bara halva dagen. Har massage och sedan en träff med min syster.

Intervjun från i går ska dock också skrivas ut, så helt på latsidan går det sällan att ligga under längre stunder.

Fem en fredag, struktur och Flowers on Fridays, del 30

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Ett blomsterarrangemang på restaurang Locales terrass.

Temat den här veckan hos Elisamatilda är Struktur.

Vilket område i ditt liv är mest organiserat?
– Utan vidare den tid jag ger till mitt jobb. Utan struktur där skulle det bli kaos. En papperskalender på bordet där allt viktigt skrivs in. Många listor, bland annat en på datorn över planerade redaktionella jobb. En annan lista på bordet på ett papper där jag bockar av allt jag gjort.

Vilket område i ditt liv behöver mer struktur?
– Kanske det att jag skulle avvara tid för att städa och att gå ut på promenader ibland.

Har allting sin egen plats i ditt hem?
– Det kan jag med gott samvete säga att så är det. Det är sällan jag behöver leta efter något, men klart att även det händer. Gillar inte att ha det stökigt, men ibland blir saker på hög då jag inte hinner med allt under hektiska arbetsdagar.

Vad om något bland dina rutiner ändras nu till hösten?
– Nu då det inte längre är så stekande hett ute ska det bli något fler promenader än under juni-juli. Andra rutiner som kommer till under hösten torde vara att jag påbörjar ett nytt pussel och att det oftare blir tända ljus på borden och på balkongen.

Hur ser du till att skapa struktur i vardagen?
– Listor, listor, listor, kalendrar, kom-ihåg. Har jag det noterat på listor är det bort från hjärnkontoret som stressmoment.

Trees on Tuesdays, del 18

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Den här bilden togs den 4 juni, så det är ytterligare grönare här på vår gård nu. Men det här är ungefär vad jag hinner med på måndagar, tisdagar och onsdagar. Jag kommer ut på gården med skräp och returpapper till tunnorna 😀 Annars är det jobb, jobb och åter jobb vid datorn.

Ja, jag vet. Jobbet tar inte slut fastän jag skulle hålla på dygnet runt. Dagligen får jag fundera vad vi ska lämna ogjort. Då en tidning växer, växer även förväntningar och krav. Något tag kommer gränsen då vi inte längre kan uppfylla allas önskningar. Eller sanningen att säga har den kommit redan. Allt det som vi får tips om att vi ska skriva om hinner vi inte med. Men vi gör minsann så gott vi kan.

På torsdag har vi ett digert paket om kommunalvalet. Personintervjuer och grafik med lokala siffror för alla kandidater från varje röstningsområde. Mycket jobb, men vi hoppas att läsarna uppskattar.

I morgon fullmäktigemöte på kvällen, före det Finland-Ryssland eftermiddagsmatch i fotbolls-EM.
Tiden rusar, halva juni har gått. En gång till den här sommaren ska jag få ha en dryg vecka ledigt, börjar nu se fram emot det 🙂

Små ting skänker glädje

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Eftermiddagssolen på den övervintrande pelargonen skänker mig glädje.

Efter en något lugnare måndag brakade det loss i dag på hemmajobbet. Telefonen ringde i ett, och ofta börjar många med att fråga om de stör mig. Nej, det är arbetets art att få samtal och de som ringer har för det mesta angelägna ärenden som berör jobbet.

Morgondagen blir knappast lugn den heller. Slutspurtsdag för att få tidningen klar. Sedan fullmäktigemöte direkt efter det. En arbetsonsdag i månaden blir ofta 12–15 timmar lång för mig. Det är tungt i den här åldern.

Vi letar med ljus och lykta efter någon som kunde hjälpa mig med dessa möten och överlag behöver vi skribenter som kan skriva om lokalpolitik. Dock inte lätt att hitta har det visat sig.

Yes! Finns åter chokladpinnar i S-Market.

Glad för små saker blir jag ofta. Som när jag hittade de här chokladpinnarna i S-Markets sortiment 😀

Snart har åter en dag gått. Blir avkoppling med pussel i kväll. Jag kanske blir klar, men att stressa med ett pussel är det sista jag gör 🙂

Pusselläget innan jag startar med det nu på tisdagskvällen.

 

Vacker solnedgång

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Nu börjar de synas igen. Solnedgångarna. Jag ser dem bara från köksfönstret tillsvidare, men idag hade vi en vacker kväll ❤

Här har jag hissat upp persiennen för att få en bättre bild.

Så här går dagarna. Mestadels hemma och vid datorn. Planering av kommande tidningar, genomläsning och redigering av texter innan de går ut i tidningen. Finslipning av ledaren, som jag alltid försöker skriva på söndag då telefonen inte avbryter mig.

Visst är det ett ganska ensamt jobb, men ibland är jag introvert och då jag snart varit ensam (inte levt i ett förhållande) i sju år lider jag inte av ensamheten. Jag tänker också ofta på de gånger då jag grät i bilen när jag körde hem från Borgå. Dels för att arbetsdagen blev lång när jag inte fick jobba i Lovisa, dels för att jag ville jobba i Lovisa och för Lovisa, inte på en regiontidning.

Det finns fördelar och nackdelar med allt. Men i det stora hela tycker jag att det är ett privilegium att få jobba hemifrån.

Hurdan har din måndag varit? Hoppas att den förlöpt bra!

Tacksam för att få jobba hemifrån

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Jag är tacksam för så mycket.
Att jag får jobba hemifrån med och för en tidning som jag älskar ❤
Att inte behöva äga en bil och tvingas köra iväg flera mil till en arbetsplats i en annan stad.
Tacksam för att ha tak över huvudet och varmt och skönt inomhus. En mysig säng att gosa ner sig i under duntäcket då det är dags att lägga sig.

Webinarium på gång.

Lite stökigt på arbetsbordet i dag. Multitaskade som vanligt. Tog del av ett webinarium å jobbets vägnar. Ska skriva om det till nästa tidning. Behövde och kunde göra andra saker på sidan om. Hade kontakt med medarbetare samtidigt som jag lyssnade på det som sades på mötet. Gick hur smidigt som helst 🙂

Där ute har snön vräkt ner hela dagen och det lär fortsätta till eftermiddagen onsdagen den 13 januari. Snöröjarna är nog riktiga hjältar nu ❤

Varit en lugn och bra dag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Home sweet home ❤ Så sant som skrivet och sagt.
Levande ljus nu på kvällen, både inomhus och på balkongen. Läsa tidningar, skriva dagbok.

På förmiddagen – lagom med jobb, ingen stress. Har gett ut en del texter, planerat kommande tidningar.

Har också hunnit göra mycket på privat plan. Kört en tvättmaskin, hängt tvätten. Fört ut tidningar och kartong till insamlingskärlen. Allt sådant där osexigt som hör vardagen till men som MÅSTE göras.

Ibland tänker jag att jag inte har nåt intressant alls att berätta om mitt liv. Inga romanser, inget annat omvälvande häftigt.

Men den här vardagslunken är egentligen något av det bästa jag kan ha.
Jag saknar egentligen ingenting. Jag har ett jobb och jag klarar min ekonomi, tillsvidare, från månad till månad. Det är tufft att vara egenföretagare men jag har fixat det ända sedan sommaren 2016!

Jag har mina nära och kära, och jag har vänner, några riktigt nära och lojala sådana.

Om allt en dag skulle brista, om jag skulle mista det jobb jag har i dag, om jag skulle drabbas av en svår sjukdom.
Ja.. det finns en massa OM och osäkerhet i våra liv.
Men saker och ting brukar ordna sig ändå.

Jag trodde ju att jag skulle gå under totalt i maj 2014. Hur skulle jag klara mig att ens andas då HAN, mitt livs stora kärlek, lämnade mig?
Men det gick. På något vis och vänster fixade jag det.

I dag känns allt det där inte längre så dramatiskt.
Men just då som det hände var det otroligt svårt.
Jag minns hur det dröjde några veckor innan jag klarade av att berätta det för alla i min närhet. Att han hade valt en annan kvinna.

Svårigheterna i mitt liv vill jag inte glömma. Jag vill lära mig något av dem. Hela tiden växa som människa.

Tankar som handlar om sorgerna i mitt liv finns alltid där. Men de lever inte längre på ytan. Jag måste inte alltid ventilera dem, skriva om dem.

Men ibland tränger de sig på och yrkar på att förvandlas till texter.
Jag ska skriva en bok om allt det här någon gång. Men när det blir, det vet jag inte 🙂

 

Nu får lugnet sänka sig

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

… över mitt hem. Nu vill jag känna julefrid.
I går tittade jag på Mandelmanns jul och i dag blir det Ernsts jul 🙂

Oj, så jag skulle sakna alla Sveriges kanaler om de upphör att sändas hos oss. Hot om det fanns, förhandlingar hade strandat och många utländska kanaler skulle sluta sändas i Finland efter nyår. Nu lär förhandlingarna ändå fortsätta och jag får åtminstone under januari se de svenska kanaler jag har köpt med Sverigekortet.

Mandelmanns jul, eller ibland Mandelmanns gård, är ett av mina favoritprogram.

I dag jobbade jag tio timmar. Så ni kan förstå att jag är ganska mör nu.
Vi har gjort ett läspaket på 48 sidor och ännu i sista stund hade vi lite tekniska problem då sidorna skulle skickas till tryckeriet. Men vi fick den hjälp vi behövde och Nya Östis borde därför nå alla prenumeranter i morgon. Somliga tvingas på grund av helgen kanske att vänta på läspaketet till den 28 december, men jag hoppas att de inte är är alltför många.

Nu ska jag ha ledigt över en vecka. Telefonerna i det stora hela på ”stör ej”. Autosvar på mejlen.
Jag ska träffa vänner på tumanhand under mellandagarna. Äta gott, dricka gott. Inga stora folksamlingar. Julafton med fyra släktingar.

Jag har allt jag behöver. Stressen rinner av mig snart.
Jag är tacksam ❤ ❤ Inte minst för att jag har så många duktiga medarbetare på tidningen.