jobb

Rubriker är svåra

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… ibland även då jag skriver blogginlägg.
Med åren har jag lärt mig vissa knep då det gäller att skapa tidningsrubriker. Men då menar jag ändå inte rafflande sådana som ger en massa klick. Nya Östis har en webbsajt, men den är inte beroende av klick. Vi säljer inte annonser till den eftersom vi inte har de resurser som krävs för sådant i dagsläget.

Sajten är mera en informativ sådan med kontaktuppgifter, prenumerationsformulär och en del lockbeten till papperstidningens innehåll.

Bänkar i kyrkoparken.

I samband med att jag behövde ett foto till en nyhet i morgondagens tidning tog jag den här bilden. Jag minns att jag för kanske fyra år sedan tänkte att jag någon dag ska kunna sitta här hand i hand med en ny partner. Men den dagen har inte kommit än 😀
Mycket tålamod får gumman ha!

Rådhuset.

Man ska inte överanstränga sig , så jag vände bara på klacken i parken och tog en bild till.

Blandade bilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Onsdagskväll. Jag är ofta trött efter att ha jobbat intensivt från morgon till kväll med tidningen. Kom ut en halvtimme då jag behövde handla i affären. Lite synd att ha så mycket jobb vid datorn nu då det är fint sommarväder ute, men jag satsar på att försöka njuta en del av morgondagen och på lördag-söndag.

Ett strandminne från mitten av augusti.

Det är lite svårt att beskriva vad allt jag gör under en arbetsdag. Textredigering och mejlhantering säger inte så mycket. Planering av hur sidorna ska läggas upp i veckans tidning,  planering av kommande tidningar, kontakter med frilansare… Skriver artiklar själv, följer med layouten på distans och har kontakt med kollegor på distans gällande den och annat innehåll i tidningen.
Betalar ibland fakturor, räknar arvoden, skriver texter på webben, följer så gott jag hinner och kan med vad andra medier skriver.

Kreativt till max, intressant, utmanande. Men också sådant som gör hjärnan, ryggen och sittmusklerna trötta.

Har således inte under måndag, tisdag, onsdag hunnit cykla runt och ta nya foton, så jag visar några från veckoslutet istället.

LWT – Loviisan Wanhat Talot, Lovisa Historiska Hus. Ingången till Kungsdammens gård.
Villa Engel, ett av LHH-husen.
Utsikt från Villa Engels gård, över hustak och Lovisaviken.

 

Kulet och blåsigt

~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

Det känns nästan som om hösten var här. Hade tröja då jag cyklade till frissan, trodde det skulle räcka då det var +14 grader men det blåste också så det var – brrrrr – kallt!

Den här bilden tog jag för en vecka sedan hos min syster. Den symboliserar på något sätt både sommaren och hösten.

Pigga gröna blad och några vissnade bruna.

Hoppas att augusti ännu kunde bjuda på LITE varmare väder. Jag tigger INTE om +32, det räcker med +21. Tack.

Jag har känt mig mycket inspirerad i min nya roll på jobbet. Tänker på och planerar en utbildning, annan utveckling och sådant som ska kunna göra verksamheten mer stabil på sikt.
Det bästa är att jag känner att jag har viktiga personers stöd för det jag gör. Hade jag inte det skulle det kännas jobbigt, som att trampa i tjära – men nu känns det bara bra 🙂

Nu åter full fart med jobb

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Ett av många foton som jag tog hos min syster för några dagar sedan.

Det var skönt att ladda batterierna under några dagar. Fastän jag numera bara kan drömma om sex veckors betald semester klagar jag inte. För då som jag kan vara två eller tre dagar ledig, eller såsom nyligen – hela fem dagar, känns det riktigt lyxigt. ‘

I framtiden tror jag att jag kan planera in ledigheter mer systematiskt då jag nu har en vikarie som blivit insatt i delar av mitt jobb.

Hittills i dag har jag hanterat texter, skickat mejl och svarat på mejl. Haft kontakt med medarbetare via Messenger, Whatsapp och telefon.

Fyra timmar har gått vid datorn. Men att få jobba hemifrån är ändå underbart. Ibland går jag ut på balkongen och vattnar tomaterna, nyss åkte kycklingfiléer in i ugnen. Jag har inte behövt kamma håret eller ens klä mig anständigt 😀

Fina fönster, del 158, och balkonger

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Några restbilder från fjolårets Spanien-resa. Den 29 september bär det av mot italienska Rivieran, och tiden går ju fort som ni vet – snart är man där.

Kallas det här fransk balkong? En sådan man inte kan gå ut för att vistas på. Bilden är tagen i Gibraltar.
En balkong och ett intressant fönster i spanska Jerez.

Vi har det riktigt varmt nu, +25, och varmare ska det bli. Till helgen över +30. Alla gillar inte hettan, men jag försöker tänka på mörker, kyla, slask, regn, blåst… snart är det åter höst och vinter. Hjälp!

En hel del jobb återstår ännu för mig i morgon och en del av torsdagen. Sedan ska jag vara ledig en knapp vecka, ungefär fem dagar. Augusti blir säkert bråd på många sätt, då nya jobbet börjar 1.8. Har redan satt mig in i rätt mycket, det blir ju administration och byråkrati, men det visste jag att det skulle bli 🙂

Vardag är vardag

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Ett arkivfoto. Taget hos en väninna. Stora fönster utan gardiner, med utsikt över havet. Tänk att sitta och spela piano där, om man kunde klinka nåt annat än Idas sommarvisa 🙂

… det kom vi fram till efter mitt förra inlägg.
Då någon jobbar så mycket som jag finns det inte mycket spännande att skriva om 😀
Vardagen är vardag, som får enstaka avbrott om man reser bort eller går på en fest.

Sedan kan det också inträffa olyckor, man kan bli sjuk, få hjärtesorger att skriva om. Gärna skulle jag skriva om lycka och kärlek, om en sådan kom in i mitt liv. Tänk att åter någon gång få uppleva pirr i magen, hur det är att vara kär ❤

Men jag sitter mycket hemma vid datorn och ger ut texter. Jag har skrivit min första ledare som chefredaktör för Nya Östis, den som är tänkt att komma ut den första augusti.

Jag planerar kommande tidningar, har kontakt med kollegor som också jobbar hemifrån och mejlar med frilansare. Det är nog inte riktigt det ultimata läget för att hitta drömprinsen 😀

 

Siffror att hålla reda på

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… blir det onekligen då man har en del av en tidnings budgetansvar.
Men det är intressant, och jag ser fram emot att få lära mig många nya saker.
Alla beslut blir inte trevliga att ta, men det hör till jobbet.

Det gäller ju också att se fördelarna med det man håller på med. En lokaltidning på svenska behövs i Lovisa. Det finns mycket att informera människor om, allt från nyheter till evenemang, både sådana som ska komma och sådana som har varit.

Men nu är jag ganska matt av allt det nya jag tagit in, så nu ska jag bara vila.

Ibland tittar jag i backspegeln…

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

… och då talar jag om livets backspegel. Men jag gör det inte längre med sorg i hjärtat. Jag har ju klarat så mycket.

Och jag tänker ofta, hur skulle livet ha blivit utan skilsmässan och utan alla möjliga andra svårigheter jag mött på livets stig? Svaren får vi aldrig och jag behöver dem egentligen inte heller.

Jag har känt tillit, jag har bett mina böner. Livet bara måste ordna sig om jag släpper all oro. Allt har en mening.

Då jag miste något som på den tiden betydde mycket för mig, öppnades ändå nya dörrar, vilket jag inte såg då. Jag har fått många nya vänner, jag har sagt upp mig från fast anställning, blivit företagare, fått nya jobb under åren.

Solen lyser genom vackert grenverk. Jag kallar inte längre mitt liv en rishög 🙂

Och den här bilden som jag tog för en vecka sedan kan jag inte låta bli att visa. En man på min balkong 😀 Dessutom på insidan, den här gången.

Ett av många mål i livet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… är att bli klar med pusslet till midsommaren.
Jag har ju insett att jag inte haft tid att pussla så mycket nu då det är sommar, om jag jämför med tiden och pussellusten på höst, vinter och vår.

Det är lika roligt fortfarande, men jag är mera utomhus nu, och dessutom har olika saker på jobbet krävt en hel del på senaste tid. Men det är bara roliga saker och fina utmaningar!

Nu vill jag bli klar med pusslet till midsommaren, för då hoppas jag kunna ha fina blomster på bordet.

Pusslen utgör fortfarande en stor hjälp då jag behöver sortera mina tankar och släppa vissa saker. Varje gång en bit faller på sin plats tänker jag att det är som med livet. Allt ordnar sig. Pusselbitarna finner sina platser. Hittar jag inte en lösning i dag kommer jag på den i morgon.

Händelserik dag – igen!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀

Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.

Så här såg det ut vid 19-tiden i Karlskronabulevardens park då jag cyklade hemåt från Saltbodan.

Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.

Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.

Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤

På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.

Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂