Granen hos Olga och Markku i Kungsdammens julhem.
Har du en riktig gran inne hos dig jul?
Jag har inte haft på många år. Skulle vara trevligt, men känns lite opraktiskt. Men vem vet. Kanske jag vill ha en gran, någon jul i framtiden. På balkongen?
Jag tror att varken Kurt eller Edvin tog illa upp. De kunde se mig våndas där vid stenarna och kanske smålog lite för sig själva i sin himmel. ”Nåja morfar, äntligen hittade jag dig” sade jag. ”Varsågod – här är ditt ljus såsom under många år tidigare. Tack för att du gav ditt liv så att jag kan leva i ett fritt land”.
Känner stor tacksamhet för mycket i dag. Nu ska jag börja se på tv, balen från presidentens slott, en tradition som lever och förändras med tiden, efter en paus under pandemiåren. Och så ska jag skåla för mitt kära fosterland Finland 🕯🍾
Tisdag 22 november: Valde att promenera mitt på dagen. Hade ärenden till bokföringen, sedan bokhandeln och ett fotouppdrag i en pizzeria. En extra sväng via en park, ett extra kvarter, och jag fick ihop 3096 steg. På bilden ses gamla posten.
Det här med att tanka ljus på dagen och få den friska luften då känns extra bra, dessutom blir det en välkommen paus mitt under de mest hektiska arbetsdagarna. Kvällspromenaderna har också sin charm då jag inte ens behöver tänka på hur jag ser ut, men att gå ensam i mörkret är inte alltid trevligt.
Den lysande stjärnan kompas senare ikväll av blockljus på bordet och andra små levande ljus här och där. Julbordet är klart. Gästerna kan komma.
En fridfull julhelg önskar jag er alla.
Och grattis Jesusbarnet på födelsedagen! Om den nu var i dag, eller nån annan dag, därom tvistar de lärda.
Häromkvällen blev jag förskräckt när jag tittade ut genom köksfönstret. Det såg ut som om Mårran från Mumindalen hade flyttat in på översta våningen i grannhuset 😱🥶
Klipsk som jag är insåg jag ganska snabbt att det nog ändå troligen var en julgran! Men figuren hade två lysande ögon. Ett ljus som silades mellan grenarna från fönstret på andra sidan huset.
I dag hade Mårran fått en ljusslinga och nu såg figuren ut som den gran den är 🎄😂
Det finns folk i vårt hus som ordnar både det ena och det andra. Jag vet inte ens vem som gör vad alla gånger. Ibland blomplanteringar, ibland något annat. En fin liten gran pryder åter gården och gör i alla fall mig glad. Jag är tacksam för att bo i just det här huset ❤
Hos Elisamatilda är det i dag ”Antingen eller” som gäller 🙂
Ta sönder ett pepparkakshus eller ett hus gjort av lego, och varför?
– Pepparkakshus, för det kan jag och andra hjälpas åt att äta upp. Lego finns inte hos mig och de bitarna sitter säkert hårt, så kanske nerverna skulle brista 😀
Egenbakade eller köpta pepparkakor, och varför?
– Köpta. Annas pepparkakor med lakritssmak. Har bakat själv förr och bra blev det, men enklast i dagens läge att köpa och på det sättet understöda andra. Köper ibland pepparkakor också från basarer och marknader.
Insnöad med din närmaste granne eller insnöad ensam, och varför?
– Kanske med närmaste grannen om det blir långvarigt, här finns trevliga personer i mitt våningshus ❤
En grön jul eller en regnig jul, och varför?
– Gärna grön, behöver inte vara snö. Utan regn.
En plastgran eller riktig gran, och varför?
– Riktig gran om det ska vara gran. Försöker undvika plast i den mån det går.
Skulle jag bo i egnahemshus och hade jag egen gård skulle jag gärna ha en sådan gran som bilden visar. Den finns på Konungsdammens gård i Garnison i Lovisa.
Den här dagen blev inte riktigt som tänkt, då en som jag skulle intervjua glömde bort alltsammans. Nåja, enklare kom jag undan själv, men hade ju ställt in mig på det. Ser det positiva, fick bilrutorna skrapade, körde bilen varm, åkte till min syster och vi bestämde att vi tar rejäl lunch, eller á la carte på macken Ankkurituuli som alltid har god mat och trevlig personal.
Bilderna jag visar tog jag i går.
Imorgon öppnar julhusen sina dörrar i Lovisa. Då, och några dagar framöver, blir det troligen en hel del juliga bilder på min blogg.
Strul med nätet betyder extra stress då man distansjobbar, och då så gott som allt vi gör med tidningen är beroende av nätförbindelse.
Fick också ett dödsbud i dag 😦 Ingen nära släkting, men en god vän har gått bort alldeles för tidigt.
Så det känns lite krystat med Glad måndag-rop… Men julgranen på min gård, som jag fotograferade i går kväll, får förmedla tröst om att livet trots allt går vidare.
Tog en promenad i går kväll, bland annat för att kolla hur det ser ut hos väninnan Pia. Hon har flyttat bort från Valkom som ligger drygt fem kilometer från Lovisa centrum. Där bodde hon i en helt fin tvårummare, men huset saknade hiss och att bo på tredje våningen med två små hundar som börjar bli gamla är inte praktiskt.
Nu hyr hon en bostad i centrala Lovisa, i ett gammalt trähus med många grönområden och havet alldeles i närheten.
Där finns också en härlig gammal plåtugn, jag tror att de på finska kallas pönttöuuni. Webbsajten jag länkar till visar hur olika ugnar kan se ut. Vi kallar dem kakelugn, men den här är ju inte gjord av kakel. De sprider i alla fall en mysig värme. Och det är onödigt dyrt att värma upp gamla hus med elektricitet.
På hemvägen sneddade jag över torget och tog den här bilden av stadens julgran 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 