krig

Då kommer Pippi Långstrump…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och då blir allting bra!
Så avslutas en sång av många om Pippi. Till exempel i avsnittet där hon firar sin födelsedag och får överraskande besök av tjuvar. Tjuvar som också försöker lura henne med falsk gråt om att de är ”såå hungriga” och så vill hon bjuda dem på tårta, men medan hon hämtar den försöker de ta kappsäcken med pengar och smita.

Fult gjort! De får tårtan i ansiktet istället 💪😂

Vi behöver fler Pippi Långstrumpor i vår värld.
Egentligen var det så att jag inte längre orkade se på alla nyheter och allt våld som kanaliseras via dem.
Det är inte så att jag blundar för vad som sker i Ukraina, i Gaza och på andra håll i Europa och i världen… Ni vet alla att det är så att vi inte kan undvika allt det här. För att inte tala om gängkriminaliteten i Sverige som också verkar sprida sig fort till grannländerna.
Vi vet allt detta och känner maktlöshet.

Då kan det finnas viss tröst att hitta i filmer och i litteratur. Kloka ord osv.
Problemet är förstås att maktens män eller kvinnor inte ser på Pippi och inte tar allt det här till sig. Eller även om det gör det, så verkar handlingskraften saknas och makten att säga ”nu slutar vi alla kriga”. Ingen vill ju ha krig och död och elände. Men allt bara eskalerar.

Då byter jag kanal ibland.

Aldrig fel med lite ost

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det må då vara vilken tid på dygnet som helst, vid halvtretiden i dag. Bär, marmelad och ostar på Kronans pianobar är ALLTID rätt.

Det har blåst mycket. Nu har vi +8 grader. I morse vaknade jag av regnsmatter mot rutan. Hösten är mysig på många sätt, men min mest älskade årstid är den inte, kanske mest på grund av mörkret, vätan, kylan.

Det är bara att hanka sig fram. Det finns ljusglimtar i vardagen, vänner som alltid står vid ens sida.
Och när jag ser hur krigen rasar i Ukraina och i Israel… hur jordbävningar drabbar Afghanistan… hur naturkatastrofer skördar offer, och hur gasrör förstörs i Finska viken… Då känner jag att jag kan vara glad som åtminstone idag har det bra. Jag kanske har tak över huvudet nästa natt, en skön säng att sova i, ett jobb som håller mig sysselsatt, mat på bordet.

Kramar till er alla där ute ❤ Vi måste orka tro att det goda kan segra, att kärleken övervinner allt.

Förresten… igår delade en kollega, som tidigare chefade för finska lokaltidningen, mitt blogginlägg om Hambergska huset på Loviisan seutufoorumi på Facebook. Tack Arto för det! Det blev mycket diskussion om byggnadens öde i den FB-gruppen och min statistik blomstrade 😍

Fem en fredag, Veckan som gått, och Slava Ukraini

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat hos Elisamatilda är ”Veckan som gått”.
Jag har ju i alla fall GÅTT hela veckan 😂 faktiskt närmare 5000 steg i dag!

En allmän illustration från Lovisa, tagen då jag gick hem från massagen i dag. Men nu till Elisamatildas frågor:

Blev det någon semla (i någon form) i veckan?
– Nej, faktiskt inte 🙂 Jag har ätit två stycken redan långt innan fastlagstisdagen.

Hur firade du din senaste födelsedag?
– Ganska stort faktiskt, då jag fyllde 60 år i maj 2022. Fest på Almska Gården här i stan. Blev ett oförglömligt minne.

Vilken var den senaste listan du gjorde?
– Jag gör varje dag kom-ihåg-listor, to-do-listor, över sånt jag behöver komma ihåg såväl i jobbet som privat.

När väntade du senast på en hantverkare?
– Minns inte. Har inte direkt haft det behovet den senaste tiden.

Vilken serie eller film har du senast börjat titta på?
– Det var Marko och Irma om torsdagar i Sveriges TV4 men serien tog slut. Inget nytt på gång just nu.

    Årsdag i dag. Inget att fira förstås, men något vi ändå INTE får glömma. Det är ett år sedan Ryssland startade kriget mot Ukraina. På Nya Östis hedrade vi det igår genom att ha gulblå färg på tidningens namn på sidan ett. Övriga texter och bilder på pärmen har inte med kriget att göra.

    Mina nya arbetsrutiner ger mer plats och tid för vänner. Ostbricka i dag på Bistro Kronan. Härligt ❤ Köpte också en fin Lexington handduk och en duschkräm, because I am worth it 🙂

    Vi talade en hel del om kriget, såsom vi gjorde för ett knappt år sedan. Då fanns oro för att Putin skulle skicka pansarvagnar också över gränsen till Finland. Vi kunde inte veta vad galningen skulle hitta på. Sedan visade det sig att han hade fullt upp med härjandet i Ukraina… och så kom Nato med i bilden. Oron för vad knäppgöken hittar på försvinner väl aldrig, men han kunde nog inte ana att väst skulle stå enade bakom Ukraina, och hjälpa landet han hade tänkt att han kan förgöra på en kort tid.

    Glory to Ukraine! Slava Ukraini 💙💛

    Vänskapens kraft

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
    Strax efter nyår åkte jag ner i en deppig dal. Jag sa till mig själv ”nu är det tillåtet att gråta” och jag får tycka synd om mig själv. Åtta och ett halvt år har jag varit ensam. Jag har alltså inte träffat någon partner, någon livskamrat, någon att dela glädje och bekymmer med.

    Jag behöver inte någon att dela bostad med, ”bara” någon att träffa då och då.

    Lyckligtvis är jag inte totalt ensam. Jag har ganska många vänner och igår gick jag ut med två av dem. Jag berättade då hur jag hade kände mig i söndags och vi kom fram till att troligen många känner lika. Också de som har familj och barn, eller lever som sambos eller som lever ensamma men har en partner.

    Vi antar att isoleringen och rädslan som pandemin förde med sig, och alla virus som fortfarande hotar oss, har gjort sitt.

    Kriget i Ukraina har också bidragit till att många tappat tron på framtiden och på att det finns godhet i världen.

    Många har klimatångest. Jag tillhör inte den gruppen, men jag förstår dem som gör det.

    Det visade sig således åter en gång att då jag börjar tala om sådant som tynger mig, inser jag att jag inte är ensam om att känna som jag gör. Och att det är tillåtet att vara ledsen, att från och till känna ångest. Vi behöver inte hela tiden tänka att vi inte får känna så här eftersom vi trots allt har det mycket bra då vi lever i länder som inte beskjuts med missiler.

    Huvudsaken är att vi inte fastnar i det ledsna. Och jag försöker att inte tappa hoppet helt då det gäller min egen framtid. Kanske det är meningen att jag ska vara ensam resten av livet, men att mitt liv kan vara bra ändå?

    En gåva av en vän. En gåva som visar vad vänskap är ❤ Omtanke, en kram då och då, det att vi finns till för varandra, lyssnar, förstår och stöttar.

    Senare i dag ska jag svara på Elisamatildas fem fredagsfrågor.

    Lucka 5, kan kärleken och freden segra?

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

    Vem som helst av oss välkomnar säkert frid och fred på jorden. Det är ofattbart att det hela tiden ska krigas nånstans, utövas våld, förtryck, tortyr och andra hemskheter. Ondskan finns omkring oss, men så finns också kärleken. Så måtte den vinna, inom vilken tidsram det än handlar om.

    Imorgon firar vi självständighetsdag i Finland. Vi har delat upp jobbet på tidningen så alla inom hetsigaste produktionen inte ska behöva jobba hela den dagen, den är nämligen ”röd” i kalendern, en helgdag.

    Men tidningen ska ut ändå den åttonde december, så alla kan inte ta hela dagen ledigt.

    Jag har planerat att föra ljus till min morfars hjältegrav imorgon. I dessa tider känns den självständighet som vi vann 1917 och sedan även senare försvarade extra värdefull. Jag tror att Finland som har upplevt krig så sent som 1939–1944 känner något slag av brödraskap med Ukraina. Vi har kämpat, och de kämpar, mot samma fiende.

    Historien upprepar sig dessvärre. Varför lär sig människan ingenting? Finns det hopp för att det goda kan segra en dag?
    Jag vill tro det 🙏

    Sortering och storseger

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
    Har kommit igång med att pussla ihop ramen, kantbitarna, till senaste pusslet. Distraktion, terapi, vardagsgöra – kalla det vad som helst men det håller tankarna, stundvis, borta från kriget.

    Visst följde jag ändå det som tv rapporterade om vår president Niinistös besök hos Biden i USA. Likaså det som våra kvinnliga statsministrar, Sanna Marin och Magdalena Andersson, sade.

    Jag litar på dem som leder våra länder. Jag litar på Sverige och på övriga Norden och på västländerna överlag och det goda ska segra 🙏 Men det kommer tyvärr att kosta. Såsom det kostade Finland 1939–1940.
    Vardagslivet fortsätter också med Tors innebandymatcher. Seger 12–2 i dag. Vi toppar tabellen i Finlandsserien och har goda chanser att avancera till division ett. Men det blir kvalspel ännu längre fram i vår.

    En krispig kall sen kväll

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
    Telefonen säger att det är minus två grader men att det känns som minus fem. För mig kändes det som minus tio 🥶😂 Men jag har tillsvidare ett hem att gå till – en trygg härd, inte en rykande ruin.
    Bilden visar vårt rådhus, stadshuset, upplyst i gult och blått, för att hedra Ukraina 🙏
    Jag tillbringade några timmar hemma hos en väninna ikväll. Vi talade om kriget som pågår, men också om annat som känns viktigt att reflektera över just nu. Vart kan vi fly om Ryssland anfaller även oss? Är det värt att fly till Sverige eller kommer P att anfalla även vårt grannland?

    Jag har inga vapen som jag kan använda för att mota fienden såsom min morfar gjorde 1939. Men även om jag fick ett vapen, kan jag skjuta ihjäl en annan människa? Just nu är svaret NEJ.
    Men om någon siktar med vapen mot mig och vill döda mig och mina nära och kära, så… ?

    Blundar inte, men behöver paus

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Vet vad som händer i Ukraina. Det går ju inte att undvika det. Talar rätt mycket om det med vänner och bekanta, alla är förfärade och chockade, ledsna och uppgivna. Vi kan inget göra för att stoppa Rysslands framfart, men får hoppas att EU, Nato, FN, USA och andra kan göra det till exempel via sanktioner. Som privatperson kanske vi kan göra något med riktad humanitär hjälp.

    Jag blundar inte för det som sker och det går inte många minuter per dag då mina tankar inte skulle vara hos det ukrainska folket. Men jag kan inte se på nyheter hela dagen och läsa allt som skrivs på webben. Jag behöver skydda mig själv då och då, göra annat, tänka på annat.

    Köpte två nya pussel i dag. Här ses en detaljstudie av det ena.

    Varför lär sig mänskan inget?

    ~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
    Hittade den här bilden i en gratis bildbank.
    Rejält nedslagen blev jag av nyheterna när de nådde mina öron och ögon i morse.
    Direkt oväntat var det inte att Ryssland skulle slå till. Men jag förstår ändå inte – vem vill ha krig? Putin säger att det vill han inte heller ha, men ändå anföll hans land Ukraina. Som något självförsvar? För att skydda separatisterna och ta tillbaka områden som han tycker tillhör Ryssland?

    Det är så sorgligt och så onödigt och så förfärligt hemskt. Att människan aldrig lär sig något av historien. Att det finns maktgalna personer som måste visa att de minsann bestämmer och lyder vi inte dem så får ta vi ta konsekvenserna.

    Finland blev självständigt 1917. En bit in i andra världskriget anföll Ryssland Finland i november 1939. Det så kallade vinterkriget slutade i mars 1940. Där stupade min morfar. Så det här med krig känns inte avlägset och overkligt på det sättet.

    Kriget som nu drabbar många oskyldiga, inte minst i Ukraina, berör mig mycket. Det går inte att tänka att det är nånstans där långt borta, något som inte kommer hit. Ingen vet vad Putin kan hitta på.
    Vi får bara be 🙏, och kanske skicka humanitär hjälp? Så mycket annat kan vi inte göra. Jag känner mig maktlös.

    Krig pågår

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    En hel arsenal av kemiska vapen.
    En hel arsenal av kemiska vapen.

    På olika håll i världen pågår tyvärr olika krig. Så jag vet inte hur mycket man ska skämta om krigföring med kemiska vapen. Men för att orka med eländet (mycoplasman) måste jag få ta det med en gnutta humor.

    Snart tvingas slemmet sluta gunga i mina lungor.
    Snart tvingas slemmet sluta gunga i mina lungor.

    Orsaken till att ni inte hört från mig på ett tag är att hostan inte gav med sig. Jag blev orolig, tänkte att det kan slå över till lunginflammation. Så illa hade det inte hunnit gå, men utan mediciner vete katten var jag hade landat.

    Inspirerad av en reklam jag såg på tv i apoteket ritade jag den här teckningen. I reklamen fick man se in i en hostande kvinnos lungor. Där gungade gröna slemklumpar fram och tillbaka. De skrattade elakt och hade roligt. Men sedan fick kvinnan mediciner och då var det slut på det roliga för basiluskerna.
    Det är en sådan krigföring som pågår inne i mig just nu.