Det är så vackert ❤
Ska bli väldigt varmt till helgen. Bortåt +27 grader eller ännu varmare.
För mig är det tillsvidare okay, har fläktar hemma. Persiennerna stänger ut solen mot eftermiddag och kväll. Och då det är +11–+15 på natten får jag in svalka via vädringsfönstren.
De här bilderna tog jag i fredags då jag kom hem från Skeppsbron där jag hade varit med Barbro och hennes hund Ronnie. Klockan var runt 19 på kvällen. Serveringen slutar tidigt på restaurangerna i Nyland, fastän många andra covid-19-restriktioner har hävts.
Solen står fortfarande högt om kvällarna, det var 23 grader varmt.
I går satt jag en stund i trädgården där Pia bor och sedan kollade vi Finland-Tyskland, semifinalen i hockey-VM. Nagelbitare som vanligt. Finland har spelat många matcher som slutat med uddamålsseger. Försvarsspelet har varit super! Vi vann 2-1 och spelar i dag final mot Canada, som ju faktiskt ”halkade in i slutspelet på ett bananskal”… Tufft motstånd är nog ändå att vänta, som vanligt.
”Höstvisan” är en vacker sång. Men där sjunger man ”dagarna mörknar minut för minut”.
Jag vill vara positiv och säga motsatsen, för nu är det ju den som gäller.
Som ni ser testar jag nu en del nya saker med WordPress. Rundade hörn på bilderna. Helt ok. Inte min smak direkt men jag ska se hur man får flera bilder bredvid varandra, som nåt slags mosaik.
På balkongen har solen kommit så här långt. Men den värmer inte direkt ännu. Vi hade -2 grader i dag och kall blåst, så enligt telefonens väderapplikation kändes det som -8 och så sant som noterat var det 🙂
I dag funderade jag på det – när ska det ske? Att de första strålarna når min balkong? Jag har bott här snart 3,5 år men jag minns ändå inte sådant där.
Sedan såg jag fenomenet. Klockan var 17.14.
Efter det tog jag några foton i mörkret här hemma, då bara levande ljus och teven lyste upp rummen.
Och på balkongen har jag alltid tre värmeljus. Ett i en lykta och två i skalet av två utbrunna blockljus.
Önskar er alla en mysig och lugn kväll ❤
Tiden går alldeles för fort, i alla fall då det är sommar.
Men det finns någon charm med varje månad.
Den traditionella månadsbilden från Muminkalendern visar jag lite senare, eventuellt i morgon eller på måndag.
I går då jag satt på balkongen några timmar och fram till 21.15 insåg jag att solen försvinner bakom horisonten på ett helt annat ställe och tidigare än för en månad sedan. När solen gått ner blir det också väldigt svalt.
Men då jag tänker på dem som har värmebölja med 40–50 grader och skogsbränder i Sibirien, så är jag tacksam för våra temperaturer.
Jag läste ut Otto Gabrielssons bok ”Vildhavre” igår. Drack ett par glas vin och njöt av kvällens sista solstrålar som gjorde blomstren extra vackra. Fastän den här inte har blommor kvar kastar jag den inte eftersom den fortfarande är fin som grön växt.
Jag ska ha fem dagar ledigt den här månaden. Lyx för mig! Två dagar ska jag tillbringa på annan ort, inrikesresa. Men jag skriver inte ännu mer om det här, för i dessa covid-19-tider vet man inte vad som händer om tre veckor.
I de närmaste planerna ingår mat på Saltbodan senare i dag och Öppna trädgårdar i morgon. Kanske bio? ”Min mamma Marianne” med Rolf Lassgård lär vara mycket sevärd. (redigerat 2.8: filmen heter förstås”Min pappa Marianne”…)
Är att gå ut och äta med vänner en fredagseftermiddag, och att komma hem i god tid 🙂 Inget nattsudd lockar just nu.
Vardagslycka är också att se kvällssolen bilda mönster på skåpen i köket. Det handlar om minuter då man vill fånga det mönster solnedgången skapar.
Hemma är det pussel som ger lugn och ro. Några glas vin. Tv-program, ofta från Sveriges kanaler, i bakgrunden. Läsa vänners bloggar, kommentera dem.
Ingen som säger att det jag gör är fel eller konstigt.
Önskar ändå att det fanns nån som ville dela dessa ”underligheter” med mig. Inte varje dag, men kanske då och då?
Det jag ändå just nu längtar mest efter är två lugna och tysta morgnar.
Lördag och söndag av lugn vardagslycka.
Eftersom vi har badrumsrenoveringar i huset på gång väcks jag alla vardagsmorgnar klockan sju av KLONK (låter som om någon tappar verktyg i golvet)… senare banka-banka, såga-skrapa och slutligen, vid klockan åtta BORRA-BORRA… i dag var ljudet rätt olidligt.
Jag har hörselskydd så jag kan jobba, men då jag får arbetssamtal är det svårt att hitta en plats där det går att tala ostört. (Hur står du ut, har många frågat)…
Nå, jag tänker att jag bor inte i ett land där bomberna faller… men, men… visst tär det på krafterna detta oljud 😦
I går hade vi en väldigt solig och fin vårdag. På kvällen när solen höll på att gå ner uppstod många vackra skuggor på mina väggar. Jag hoppade förstås upp från soffan och knäppte en del bilder, av vilka det här var en av dem jag gillade bäst.
Lite skrämmande är det hur tiden flyger i väg. Halva maj månad har gått! Jag försöker leva i nuet och njuta av varje sekund, också på jobbet fastän gårdagen innebar bara inomhusjobb med förberedelser av vår sommarbilaga.
Från jobbet cyklade jag i går direkt till släktens sommarställe. Där njöt jag i kvällssolen av en cider tillsammans med svärmor.
Utsikten från bordet i trädgården var åt ena hållet den ni ser på bilden.
Att jag skriver färre inlägg i maj beror helt enkelt på att jag inte tillbringar lika mycket tid vid datorn, åtminstone inte hemma.
I dag har jag kvällstur, ska på Lovisa fullmäktigemöte.
Tretton arbetsdagar kvar, sedan äntligen sommarsemester!
Det är kul att resa, att möta andra kulturer, lära sig nytt, vara med om överraskande saker. Men det är kul att komma hem också. Fastän morgnarna har varit ovanligt kalla, eller är det vanligt med +6 grader i mitten av augusti?
Lördagskvällen var i alla fall så här fin i Lovisa. Viken låg spegelblank och lite senare blev det musik vid Skeppsbron. Vi delade på en portion fish and chips, drack några små shottar och såg Antti Ruuskanen ta OS-brons i spjut. Hurraa!! Han verkar vara en sympatisk kille. Fint också att han talar sin dialekt och inte försöker låta på något annat sätt.
I dag satt jag fyra timmar på Kretsgången och njöt av sensommarvärmen. Jag putsade blommorna vi har i krukor där. Såg också på handbollsmatchen i OS, finalen mellan Sverige och Frankrike, via iPad:en på webben. Inte som live på TV men liverapportering av reporter på aftonbladet.se.
Läste också Staffan Bruuns bok ”Tenorens dotter”.
Stänglarna med luktärter, som jag skrivit om tidigare, har blivit minst en och en halv meter höga. Nu blommar de också och doftar alldeles ljuvligt.
I morgon fortsätter det disciplinerade författarjobbet på allvar med fulla arbetsdagar. Min tredje bok om Adrian Debutsky SKA vara klar senast om fem veckor!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 