Det är sällan jag köper lonkero i glasflaska nuförtiden. Det finns en med styrkan 2,5 procent i plastflaska och så finns det metallburkar. Oftast köper jag dem.
Men den här flaskan var den enda som fanns i min ungdom och ibland måste man få bli lite nostalgisk.
Efter en lång arbetsdag blir det kvällspromenad runt ett par kvarter och sedan vila med pussel och tidningar och teve.
Postkortet ska jag endera dan sända till någon som inom Postcrossingen vill ha ett kort från min hemstad 🙂
Som ni ser är det glashalt på vissa ställen. Överlag bra sandat ändå tycker jag, eller så har jag mina Icebugs att tacka för att det känns tämligen tryggt att promenera.
Mina dryga 3000 steg i dag inkluderade ett besök i lokala supermarketen. Då jag är på promenad har jag inget annat än mobiltelefonen med mig och tar bilder med den. Dessutom har jag en liten påse med pengar, den innehåller bara små summor. Jag bär alltså inte med mig någon plånbok med kreditkort, bankkort och sånt.
Skulle köpa en toaborste och påläggskorv och två flaskor alkoläsk, som det skulle kallas i Sverige (antar jag). Lonkero på 2,5 procent.
När jag handlar med bankkort kollar jag inte alls vad produkterna kostar. Jag köper det jag vill ha. Men nu stod jag där i kassan och fumlade och sa till killen att ”du får ta bort en lonkero” om mina pengar inte räcker 🤣 Det gick upp för mig att till och med Pirkkas toaborste var så dyr som 5,90 euro! Men jag behövde den mer än alkoläsken.
Dock räckte mina 17-18 euro till allt det jag skulle ha. Pust så skönt.
Fredagens ord kan bra vara Original. Hartwalls long drink är fredagsdrycken 🙂 och detta får vara en symbolbild.
Men Elisamatilda ställer följande frågor i sin utmaning för dagen:
Sover du sämre vid fullmåne? – Ibland gör jag det och senast som det var fullmåne denna månad kände jag av det rätt mycket.
När var du senast vaken mitt i natten? – Jag vaknar alla nätter. För det mesta somnar jag om, men det var väl för några dagar sedan, vid fullmånen, som jag låg vaken länge.
Sover du tungt eller lätt, och hur märks det av? – Både och. Ibland så tungt att jag inte har hört av ljud som nån annan talar om senare. Ibland vaknar jag minsta lilla ljud.
Vad lyser upp i höstmörkret? – Inomhus levande ljus. Utomhus de färger som ännu finns i buskar och träd.
Vad gör dig överlycklig? – Om jag får vara frisk och att mina nära och kära har det bra.
På tal om Dagens ord så har jag fortsatt fylla i boken jag köpte före nyår och där jag varje dag ska svara på en fråga. En fråga om dagen, heter den. Jag har bara glömt att rapportera om dem här på bloggen. Igår var frågan ”Vad har du inte tillräckligt med tålamod för?” Mina svar är: handarbeten, jag stickar och virkar och syr inte. Att skruva ihop Ikea-möbler eller annat som kräver massor av pill räcker tålamodet INTE till för och detsamma gäller manualer och instruktionsböcker, eller långa texter om sådant på nätet 😀
Otroligt goda våfflor på restaurang Kapellet i Lovisa. Rekommenderas varmt! Det finns salta alternativ med laxröra, renskav eller svamp. Och så finns det söta varianter.
Trevligt att sitta i goda vänners lag och att kunna glömma sånt som skaver lite, och fram för allt att ha ledigt från jobbet en dag.
Officiellt kallas den 13 november ”Suomen harmain päivä” – Finlands gråaste dag. Lonkerodagen. Det är mig veterligen Hartwall som gör drycken Original long drink som i marknadsföringssyfte döpt en dag till den gråaste i Finland. Och ofta är det ju den här tiden på året jämngrått, exakt så som även denna long drink är 🙂
Hartwall kör med en reklamom att den andra lördagen i november är årets gråaste dag. Jag vet inte kom reklamen kan ses i Sverige, men språket som talas är engelska. Här får vi veta varför vi inte har några färgsprakande helger i Finland den här tiden på året. Vi bort helt enkelt i ett helgrått land 🙂
I början av reklamen frågas det om den som tittar fyllt arton år. För att bekräfta det väljer du KYLLÄ som betyder JA. Men är du inte arton år får du inte se reklamen, var vänlig följ lagen.
Vuoden harmain päivä – Årets gråaste dag. Den 14 november.
Så i dag är det dags! Höj en skål för vårt fantastiska gråväder!
Jag tycker om att bjuda på mig själv ibland, att raljera kring saker och ting.
Nu är det så att vi i affären där jag handlar mest har så kallade självbetjäningskassor. Man går dit med sina varor, börjar med att välja språk (svenska), trycka på STARTA, erkänna om man tagit en avgiftsbelagd plastkasse osv.
När man sedan köper alkoholhaltiga drycker, som denna på hela 2,6 procent! … bör ett biträde komma och godkänna att jag är arton år.
Jag förstår ju att det behövs. Så att inte barn kan slinka igenom där med öl och cigaretter och andra förfärligheter.
Ibland frågar jag mig varför affärerna i dessa moderna tider inte har apparatur som känner igen ansikten. ”Nuna-avläsning” helt enkelt. Så ofta som jag springer där och köper mina alkoholhaltiga drycker 😀
I dag visade sig också att det dröjde för lång tid innan jag hittade mitt Plussa-kort i plånboken. Det är ett bonuskort som gäller för K-kedjan.
”Kalla på försäljare – tidsfristen löpte ut” kunde jag läsa på skärmen.
Så nu är jag för långsam också!
Inte är det lätt att bli gammal.
… drycken lonkero, som jag skrivit om i olika sammanhang.
Som diskvatten har jag hört någon säga, men den är god. Inte väldigt söt, men såpass nog att en eller två brukar räcka.
Gin longdrink, hos oss kort och gott lonkero kallad. Uttalas lånkerå, med korta vokaler.
I dag har det varit kul att följa med statistiken då det gäller antalet sidvisningar på Nya Östis hemsida. Nyheten om kafeterian som söker ny företagare citerades i lokalradion. Det är alltid kul att få cred för något man varit först ute med.
Den tråkigare nyheten om mikroberna som upptäckts i idrottshallen hade alla också eftersom staden gick ut med ett pressmeddelande om det.
Solen har lyst från en klarblå himmel hela dagen och jag förde cykeln på vårservice. Det har blåst rätt mycket, sand yr upp från gatorna – men våren ÄR på gång 😀 !
… i Lovisa? Nå, kanske kompositören Jean Sibelius staty?
Han ser ut som en bister man, men han lär också ha haft en glättigare sida.
Jean Sibelius, i parken intill Sibeliusgatan och Chiewitzgatan.
Efter redaktionsmötet gick jag med två kollegor ”på en öl”. Alltså jag dricker inte öl, så jag borde skriva på ”en lonkero och på ett glas vin” 🙂 Det var trevligt!
I morgon kväll kan jag äntligen berätta om något som jag varit tyst om över ett halvt år. Varför det blev så att jag inget vågade berätta, och vad det handlar om – ja, det får ni veta i morgon ungefär den här tiden 🙂