God jul till alla! Hälsningar från Lovisa torg! Under många år har det varit kutym att familjer som har stora granar på sina tomter eller marker donerar en gran till Lovisa stad. Det finns olika orsaker till att granen inte längre kan stå kvar där den vuxit sig stor under många år. Familjen, markägaren donerar. Staden ser till att ett transportföretag sköter resten. Så där enkelt sagt.
Granen fotograferad på kvällen.
Och så har vi en traditionell engelsk/finsk gran hos familjen Perkins på Ågatan, huset Hemhamnen, som hade öppet i början av december under Lovisa öppna julhem. Nästa gång arrangeras Lovisa jul 7–8 december 2024, och ett bildspel från 2023 finns här.
Oj oj, nu finns det många bilder att välja bland. Många får vila i arkivet, bland dem mina kommande julkalenderbilder ❤
Solen sken, himlen var blå. På förmiddagen hade vi minus åtta grader och då skymningen föll hade vi minus tretton. Men visst är det fint med snö istället för slask då Lovisa Jul öppnar med marknader och massvis av program.
Började också själv med besök på torget tillsammans med syrran. Vi åkte inte karusell, fastän den är gratis för alla, men köpte bland annat lotter, bröd och ljus i Corazon Grandes julbod. Därmed understödjer vi min skolkamrat Siws barnhem i Bolivia.
Sedan besökte vi Strömfors bruksmiljö. Vi var inte de enda, fastän det inte vimlar av människor på mina bilder. Parkeringsplatserna var fullsatta av bilar och några bussar. På Stallvinden fanns uppskattningsvis över trettio försäljare och där gick det att fynda allt som som brukar finnas på julmarknader. Ätbart, ljus, julprydnader, dörrkransar, handarbeten och andra hantverk, lotter osv.
Min kasse var full av allt möjligt då jag kom hem 🙂 Små klappar men också en vackert inslagen skärgårdslimpa. Översättning: Apelsinsaft, jäst, mörk sirap, rågmjöl, salt, havrekli, ölmalt, vetemjöl.
Köpte tulpaner i glädjeyran efter besöket hos läkaren. Tacksam för att det gick så bra. Han sa inget om min övervikt, frågade inget om mat- och alkoholvanor, pekade inga finger. Sådan ska en läkare vara!
Redigerat, senare: – Läkaren frågade om jag vill veta vad jag kan göra för att få ner trycket. Jag svarade ja! I rättvisans namn bör ju detta skrivas så att läkaren inte uppfattas som nonchalant och dålig. Han lät via datorn skriva ut några papper och vi läste dem tillsammans.
Men så där annars – jag menar, såsom jag tidigare sagt, jag har en våg hemma, jag vet att jag ibland äter och dricker ohälsosamt. Ingen behöver säga det till mig.
Men sedan var det inte utan stolthet jag nickade igenkännande och sa att jag gör det läkarna tycker är viktigt att göra. Låta bli att röka och ta minst en rask promenad på 30 minuter per dag. Så jag uppfyller i alla fall DE måtten 💪😍
Min blodtrycksmedicin förnyades och betablockeraren som håller hjärtat lugnt får jag ha kvar. Jiphei!
Två raska promenader i dag för att få 3076 steg. Under den andra promenaden förde jag det här kortet till postlådan. Jag behöver ofta ett mål för mina promenader, annars är det trist. Kortet far iväg till Tyskland, som ett postcrossingkort.
Uppvaktade en väninna i Borgå i dag. Fick steg då jag gick till blomsteraffären och fick en del steg i Borgå likaså. Men, inte tillräckligt många.
Vid 17-tiden då vi kom till Borgå hade det börjat snöa. Blötsnö, yrsnö. Temperatur kring nollan, men hellre det än minus tio eller minus 20 🙂
Visar fler bilder från gamla stan i Borgå senare. Nu vill jag bara säga att hurdant busväder det än var med blåst och yrsnö så fuskas här inte. Jag behövde cirka 900 steg till för att komma upp till 2500. Klockan var 19.30, det är mörkt ute, tomt på gatorna sånär som på några enstaka personbilar och ett par bussar. En hundägare var ut och rastade jycken.
Och så då jag, som samlade steg. Till torget och tillbaka ❄💪
Tror att stan förbereder att ta bort julgranen, lamporna lyste inte mer. Men som ni ser. Bara jag och granen och en massa nysnö 🙂
… att gå på promenad, dag nummer 91. Men jag gick. Det var inte kallt, +3 grader. Ingen blåst heller. Men halt och mörkt och blött. Känslan av ensamhet förstärktes. Klockan var 18, så visst rörde det sig en del mänskor på gatorna och bilar susade runt. Men jag gick där ensam ändå.
Det blev 2836 steg. Jag är nöjd för att jag satte ribban lågt. Hade jag satt den på 3500 eller mer så hade jag inte kommit ut varje dag. Jag hade gett upp för länge sedan. Men nu har jag inte gjort det. Jag har inte gett upp och jag tänker inte ge upp. Vissa dagar känns det bara motigare än andra att komma ut. Men jag kliver i icebugsen, drar kappan på mig, öppnar dörren och går ut. Några kvarter räcker för att nå målet.Julgranen på torget.
Sov länge i dag, så där som bara tonåringar gör? Eller är det vanligt att en 60-åring sover från 00.30 till 11.30? Om inte, så är jag ovanlig och unik och det är ju bara kul!
Efter frukosten ägnade jag en halvtimme till att få upp bilens fastfrusna dörrar, putsa snön bort från den och skrapa fönstren fria från is.
Körde sedan ytterligare en halvtimme runt omkring i stan och var glad att jag fick upp locket till bensintanken för det var dags att ge bilen soppa.
En dag som denna, då jag inte har något jobb som pockar på, var det stressfritt att hinna sköta både bilen och mig själv. Promenad runt några kvarter, lite under tretusen steg blev det, och min 86:e aktiva dag på raken.
Resten av kvällen ska jag slappa med Björn Skifs-konsert och annat lugnt på teven, äta lite choklad som jag har så mycket av att jag tror det finns kvar ännu i februari av allt 🙂 Jag ska också läsa mina vänners bloggar, minst ett par timmar vill jag ägna till dem nu då jag äntligen har den tiden ❤
Till jultraditionerna hör att föra ljus till släktingars gravar på två kyrkogårdar. Här har vi lagt ner två ljus vid morfars hjältegrav, han var en många som stupade i kriget mot Ryssland i slutet av 1930-talet. Vem som har satt ytterligare ett ljus där vet vi inte. Varje stupad har vid sin minnessten en lykta och där finns alltid ljus till julen.
Det gällde i år att veta exakt var stenen låg och jag har nu lärt mig, andra raden söderifrån, första stenen från vänster. För nu fanns det så mycket snö att stenarna inte var synliga.
Samma var det på gamla gravgården där bland andra pappa ligger. Så mycket snö att stenen knappt syntes och jag kom med nöd och näppe fram dit i någon annans upptrampade spår. Vi hade spade i bilen men snön var frusen så i år nöjde vi oss med att lägga ljus vid bara pappas grav.
Jag fick många trevliga och fina gåvor, och några av dem visas på bilder längre fram. Den här chokladen är tillverkad för hand, somliga är bra på sånt. Tina heter hon som gjort mästerverket.
Och så avslutningsvis i detta inlägg – den traditionella söndagsskyltningen, årets sista faktiskt! Nästa söndag skriver vi redan 01-01-2023! Utmaningen förvaltas av BP med bloggen Konst eller konstigt 🙂
Bilden är tagen på en av mina kvällspromenader. Här kan vem som helst skylta gratis på torget i Lovisa. Så vacker är det ju inte då alla gamla nitar finns kvar, jag hoppas att de två skyltplatser som finns snyggas upp till sommarens bostadsmässa 🙂
Sådant meddelande har jag fått då jag gick med i Tinder. Nu har jag inte haft någon som helst nytta av appen eftersom jag inte vill betala månadsavgift för att se ”vem som gillar mig”. Jag får nämligen aviseringar där det står ”du är populär”, ”se vem som gillar dig” osv. Men då jag vill göra det kommer jag ingen vart om jag inte börjar betala!
Utpressning, säger jag och ställer frågan till er som vet mer om Tinder. Finns det ingen Tinder-app som inte kräver att jag betalar för att få veta hur pop jag är?
Bilden har inget med Tinder att göra, men nåt slags illustration behöver ju varje inlägg. Tog den på min promenad i söndags.
Tillbaka till Tinder. Jag fick ett meddelande av en man som jag hade ”tryckt gilla på”. Det är det enda som skett gratis via appen.
Mannen skrev att vi har visst haft kontakt förr, för några år sedan, via en dejtingsajt. Mycket möjligt, tänkte jag, han såg bekant ut. Vi slutade skriva efter några meddelanden. Efter det har jag inte haft kontakt med nån. Men populär lär jag vara 🤣
Innan jag ens kom igång och förstod lite ditåt hur jag ska svajpa och var jag ska trycka vad hade jag av misstag tryckt ”gilla” på en kvinna…
Tinder är kanske ändå inget för mig 🙂 Jag såg ett bra program på SVT1 igår, Mitt livs hotell. Det handlade om en äldre dam som drev ett gammalt hotell, där hon hade vuxit upp medan hennes föräldrar skötte verksamheten. Damen var som jag, ensam och utan barn. Hon var inte direkt ledsen för det, men tycker såsom jag att det ibland skulle vara trevligt med sällskap, någon att göra saker tillsammans med, gå ut och äta, på bio eller matcher och sånt. Så hon hade testat Tinder och dejtingsajter.
Såväl hon som jag tycker det är märkligt att över 90 procent av de som finns där ute, och som vet att de ska dejta 60-plussare, vill ha sex och inget annat. Huh huh, säger damen och jag instämmer. Hur är de där männen funtade egentligen? Finns det faktiskt inga män som INTE vill börja med att hoppa in mellan lakanen direkt?
Och att jag skulle börja betala månadsavgift för att veta vem som gillar mig? Nej, verkligen inte. För det är ändå sedan något avtal som jag inte blir av med i första taget.
Måndag 21 november: Det känns lite enahanda med de här inläggen, så jag kanske förnyar mig på nåt sätt i rapporteringen om vad jag gör, hur mycket jag promenerar, vart och när 🙂 Idag kombinerades 2000 stegs promenad med snöarbete, dels egen bil som putsades, dels en del av mammas gård. Hade inte stegräknaren med när jag gjorde snöjobben, så jag räknar med att jag kom upp till 2500 minst, och nyttomotion över en halvtimme blev det då vi också handlade till mamma.
Tisdag 22 november: Valde att promenera mitt på dagen. Hade ärenden till bokföringen, sedan bokhandeln och ett fotouppdrag i en pizzeria. En extra sväng via en park, ett extra kvarter, och jag fick ihop 3096 steg. På bilden ses gamla posten.
Det här med att tanka ljus på dagen och få den friska luften då känns extra bra, dessutom blir det en välkommen paus mitt under de mest hektiska arbetsdagarna. Kvällspromenaderna har också sin charm då jag inte ens behöver tänka på hur jag ser ut, men att gå ensam i mörkret är inte alltid trevligt.
Onsdag 23 november: Nu ser jag Mårran överallt. Det här är ju verkligen hon. En stor näsa, två ögon på sidan om den och en stor kropp. Hon vaktar stadens fina julgran som kom till torget i måndags. Olika ärenden på stan på dagen och en sväng runt ett par kvarter på kvällen gav mig 3391 steg.
Nu har jag troligen varje dag noterat allt för få steg i kampanjen. Jag har litat på min mobiltelefon. Men då jag tänker efter noterar den ju inte alls alla steg jag tar, om jag inte håller den i handen hela tiden.
Ända sedan den första oktober har jag haft min aktivitetsklocka, men inte hittat platsen där stegen noteras. Och i dag då jag hittade den, så visade klockan (som sitter på armen från tidig morgon till sen kväll) totalt 12 537 steg! Telefonen visade lite under 3000…
Om jag tänker efter vad jag promenerat i dag, så gick jag ju här hemma från rum till rum. Sedan gick jag ner med skräppåsen och till bilen. Jag åkte iväg till ett möte. Gick från P-platsen till mötet, upp för trapporna till bostaden. Sedan hade vi en fotosession eftersom jag i samband med mötet hade en intervju. In och ut ett par gånger, upp och ner för trapporna, och så tillbaka till bilen.
Körde iväg till Loviisan Sanomat där jag hade ett paket att hämta. In och ut där.
Efter det från bilen till hemtrappan och åter några varv inne i bostaden. Sedan från hemmet till en matrestaurang, gående. Och då jag trodde att jag bara hade fått ihop 1800 steg tog jag en extra marsch runt några kvarter i regnet. Hur skönt som helst.Nej, här åt jag inte. Jag gick förbi 🙂
Men som sagt. Mobilens stegmätare har lurat mig! Jag går betydligt mycket mer per dag än jag trodde att jag gjorde! Så härefter litar jag enbart på aktivitetsklockan!
