En puss till alla som uppmuntrat!

Jag fick ett väldigt stort gensvar på inlägget som jag skrev om mammografiuppföljningen i går. Såväl som svar här via bloggen, men även på Facebook. Ett hjärtligt tack för det ❤

Många öppnade sig också själva och skrev om sina upplevelser. Några berättade att de varit med om samma väntan och fått ett lyckligt svar om att inga nya ingrepp var att vänta, eller att de kände någon som varit med om samma. Andra berättade om sina personliga eller närståendes kamp mot cancern.

Här får ni alla en CHOKLADKYSS som tack, och för mina svenska bloggvänner blir det också en språklektion.

En chokladkyss unnade jag mig samtidigt som jag skrev ut en intervju. Brunberg är tillverkaren. Suukko = kyss. Mansikka = jordgubbe. Klassikko = klassiker.

Jag hinner egentligen inte grubbla och fundera över kommande provsvar. Har haft fullt upp med tidningsjobb i dag, nyss skrivit ut en intervju och redigerat en mängd andra texter.
Ikväll är det innebandy igen, men den här gången jobbar jag inte med det utan är enbart galen supporter 😀

En sak som jag tänkt på angående lördagens undersökning är att särskilt skyddad som person var man inte. Väntrummet i fordonet var ungefär fyra kvadratmeter stort. Det gick inte att undgå att se vem som kom in eller vem som gick ut från läkarens utrymme i container-mottagningen.
För mig som är öppen med detta gjorde det här inget. Men alla tyckte kanske inte att det var så trevligt.

Alla vi som var där, på en lördag med läkarmottagning i just den där bilen, visste ju vad saken gällde för de andra som var där.
Vi var kallade dit på tilläggsundersökning.
Men vilka svar vi får, det vet ju ändå inte andra än vi själva.

Kanske bäst att föregå alla rykten

… då jag nu öppet berättat för nära och kära, vänner och arbetskamrater att jag fått en kallelse till fortsatta undersökningar efter mammografin.

Först hade jag tänkt att jag skriver om det här först efter att resultatet av lördagens undersökning kommit, det vill säga om ett par veckor.

Men sedan insåg jag hur fort ryktena går. Och då talar jag om rykten, det vill säga om hur ord jag sagt eller skrivit ner förändras på vägen och börjar leva sina egna liv.

Plötsligt tror någon att jag verkligen är illa däran. Jag kanske redan är dödssjuk i någons fantasi.

Min spetsgardin får bli symbolbild den här gången. Men jag känner igen sorg, så det här är inget sorgflor 🙂

I fredags fick jag ett telefonsamtal med besked om att jag ska in på nya undersökningar eftersom mammografin hade pekat på något som var avvikande.
Ultraljudsundersökning gjordes direkt på lördag, i Lovisa dessutom – fin service då radiologens bil finns på plats – och samtidigt togs under lokalbedövning en provbit. Både läkare och röntgenskötare var trevliga och sakliga.

Humor vill jag ha så jag säger att det, utgående från ljudet jag hörde, kändes som om en häftapparat gjorde jobbet då snittet sattes och provbiten togs.

Jag har ju alltid talat och skrivit om att det är bäst att vara öppen kring allt. Också lovat mig själv att om jag blir allvarligt sjuk så skriver jag om det här på bloggen, även om jag vet att många nyfikna läser och aldrig kommenterar. De kloka svar jag får här om andras erfarenheter, all tröst och uppmuntran – de uppväger allt.

Jag har redan fått massor av gensvar av andra som varit med om liknande upplevelser, då jag berättat om det här för närstående, vänner och bekanta.

Många säger att de kalkbildningar jag verkar ha är jättevanliga, och att en läkare inte säger NÅT överhuvudtaget om resultatet från en ultraljudsundersökning om det är så att han misstänker cancertumör.

Jag är vid gott mod. Resultatet av provtagningen kommer om två veckor. Och vilket det än är, så är det något jag inte kan påverka.

En direkt ”konsekvens” av undersökningarna och alla tankar kring dem är att jag slutar med vissa uppdrag och koncentrerar mig på tidningen Nya Östis. Vissa andra saker hinner jag också med, men jag behöver tid att planera och vill inte längre ha jobb som kräver att jag gör allt på stubinen, eller helst så att jobbet var gjort i går 🙂

Två år går fort…

Efter att jag fyllde 50 kommer det vartannat år inbjudan till gratis mammografi. Jag har nu gått där tre gånger. Året då jag fyllde 50, året då jag skulle fylla 54 och så i år då.

Att jag inte gick 2014 berodde på att jag på grund av skilsmässan missade och glömde allt möjligt. Jag hittade lappen när jag städade och röjde inför flytten, men då hade datumet för undersökningen varit flera månader tidigare…

Men då den här chansen ges helt gratis tycker jag att jag inte vill missa den.
Här kommer bilder från min väg till undersökningen.

Mina hemkvarter, ett stenkast från huset där jag bor.
När jag har kommit ner för Östra Tullgatans backe är jag vid Kapellparken där skidspår dragits upp.

Banan i parken är kanske 800 meter lång. Jag tror att många gillar det centrala läget och här finns inga väldiga backar varken uppför eller ner.

Ortodoxa kyrkans klockstapel i korsningen av Östra Tullgatan och Degerbygatan.
Radiologens mobila mottagningsfordon.