Aktiv 21–23 november

Måndag 21 november: Det känns lite enahanda med de här inläggen, så jag kanske förnyar mig på nåt sätt i rapporteringen om vad jag gör, hur mycket jag promenerar, vart och när 🙂 Idag kombinerades 2000 stegs promenad med snöarbete, dels egen bil som putsades, dels en del av mammas gård. Hade inte stegräknaren med när jag gjorde snöjobben, så jag räknar med att jag kom upp till 2500 minst, och nyttomotion över en halvtimme blev det då vi också handlade till mamma.

Tisdag 22 november: Valde att promenera mitt på dagen. Hade ärenden till bokföringen, sedan bokhandeln och ett fotouppdrag i en pizzeria. En extra sväng via en park, ett extra kvarter, och jag fick ihop 3096 steg. På bilden ses gamla posten.

Det här med att tanka ljus på dagen och få den friska luften då känns extra bra, dessutom blir det en välkommen paus mitt under de mest hektiska arbetsdagarna. Kvällspromenaderna har också sin charm då jag inte ens behöver tänka på hur jag ser ut, men att gå ensam i mörkret är inte alltid trevligt.

Onsdag 23 november: Nu ser jag Mårran överallt. Det här är ju verkligen hon. En stor näsa, två ögon på sidan om den och en stor kropp. Hon vaktar stadens fina julgran som kom till torget i måndags.
Olika ärenden på stan på dagen och en sväng runt ett par kvarter på kvällen gav mig 3391 steg.

Hur galet som helst – Mårran kom på besök

Jag läser ju Pappan och havet nu, Tove Janssons bok om Muminfamiljen. Där finns så många klokheter om hur vi skräms av till exempel skuggor och sådant som vi upplever som okänt.

Tidigare har jag sett olika Mårran-liknande figurer där jag bott, 2015 såg det ut så här 🙂

I dag fanns Mårran plötsligt på golvet i sovrummet. ”Nä men det är ju bara skuggan av din skräpkorg”, skriker Lilla My och kastar sig skrattande på rygg.

I boken Pappan och havet läser jag så här:
Mårran. Var det nån som gjorde nåt åt henne att hon blev så där? – Det vet ingen, sa mamman och drog upp svansen ur kölvattnet. Snarare var det väl så att ingen gjorde nånting åt henne. Jag menar, ingen brydde sig om. Och knappast kommer hon ihåg det eller går omkring och funderar på saken. Hon är som regnet eller mörkret eller en sten som man måste gå runt för att komma vidare.

Mårran i grannhuset?

Det är lite tunnsått med bilder just nu. Mest är jag hemma, då jag sköter jobbet hemifrån, och ute är det bitande kallt. I och för sig bara minus elva idag men där som det blåser känns det betydligt kallare.

Häromkvällen blev jag förskräckt när jag tittade ut genom köksfönstret. Det såg ut som om Mårran från Mumindalen hade flyttat in på översta våningen i grannhuset 😱🥶

Klipsk som jag är insåg jag ganska snabbt att det nog ändå troligen var en julgran! Men figuren hade två lysande ögon. Ett ljus som silades mellan grenarna från fönstret på andra sidan huset.

I dag hade Mårran fått en ljusslinga och nu såg figuren ut som den gran den är 🎄😂

Mårran och annat mystiskt

God morgon, sa Mårran.
God morgon, sa Mårran.

I morse när jag steg in i köket hälsade Mårran mig välkommen. Bilden jag länkat till är från Wikipedia och där kan man läsa att Mårran är en litterär figur i Tove Janssons romaner om Mumintrollen, introducerad 1948 i boken Trollkarlens hatt. Mårran är en stor, kall, spöklik och skrämmande gestalt. Hennes anletsdrag består av två små, stirrande ögon, en stor näsa och en mun som visar tänderna i ett streck. Ursprungligen var hon färglös men har enligt den japanska tecknade TV-serien en mörklila nyans på kroppen.

Nog ser ni väl också henne på mitt fönster?

Mera konstigt hände då jag kom hem från jobbet. Utifrån såg det ut som om lampan i mitt sovrum lyste. Jag var säker på att jag hade släckt alla lampor där innan jag gick.

Halva lägenheten badade i kvällssolen.
Halva lägenheten badade i kvällssolen.

Men det mesta mystiska har sin förklaring. Det var solen som höll på att gå ner i väst, men här ligger den ännu ovanför hustak och trädtoppar. Jag bor på tredje våningen och har en genomgångslägenhet. Därför såg det ut som om en lampa lyste hemma hos mig 🙂

I dag skrev jag också första inlägget på nästan ett år på min arbetsblogg. I samband med tidningsförnyelsen i januari 2015 lades en del gamla bloggar på is, men nu har min återuppstått. Jag skriver jobbrelaterat där och privat här. Hoppas du vill läsa både och!