… alltså det här med snön. Något annat onödigt syns inte på bilden. Det började snöa i natt och vi har nu två minusgrader och denna ”kyla” ska hålla i sig en vecka, så drömmen om vår och värme känns fortfarande avlägsen. Jag vet… mars är väl en vintermånad, men det är samma sak varje år den här tiden. Längtar SÅ efter sol och värme!
Veckans marknadsföring av Nya Östis får den här gången bli sidan tre i tidningen. Och så påminner jag förstås om att lösnummer kan köpas från Lehtiluukku. Nya Östis hittas genom att skriva in tidningens namn i ett fält uppe till höger på sajten.
I dag de vanliga rutinerna med mamma. Handla, hjälpa henne dosera mediciner. Veckorna går fort. Ikväll match för Tor som försöker kvala sig upp till Divari, som är divisionen under högsta ligan.
När det är galningar som styr världen, eller i alla fall innehar maktpositioner, behövs det blommor, gul färg, sol och blå himmel och takdropp såsom i går. Då kan hoppet om att våren och sommaren kommer leva kvar. Även annars hoppet om att det goda ska segra.
Lilla My ser lite bekymrad ut på mars månads bild i min kalender. Men jag tror att hon såsom jag ofta skippar nyheterna eftersom de bara gör oss nedstämda. Hon tänker kanske att våren i mars ofta kommer av sig. Blommorna har lurats upp ur jorden, men alla klarar sig inte. Eller så tänker hon att vi ska låta blommorna växa där de är. Inte plocka dem för då vissnar de fortare i en vas.
Du får göra din egen tolkning, men hoppas att bilden gör dig glad i alla fall, trots eländet som duon Trumputin ställer till med.
Här satt jag igår. I ett väntrum i Borgå sjukhus. Uppföljningen av cellförändringarna är nu gjord, med en så kallad loop-behandling med elektrisk slinga. Det blev alltså ett ingrepp, men jag är tacksam för att sådant här tas om hand. Fick en väldigt trevlig och proffsig gynekologisk läkare. Även sköterskan som assisterade henne förtjänar tio poäng. De berättade också hela tiden vad de sysslade med. Jag behövde inte ligga där och undra vad som hände.
Tacksam också för att jag fick sällskap från och till grannstaden av min syster och min vän Marina. Deras stöd betydde oerhört mycket ❤ 🙏 och eliminerade en hel del oro.
Ett minne från ett loppisbesök i juli ifjol. Det var en het dag och svarta moln tornade upp sig mot horisonten. När vi körde hem från Liljendal kom det också ett störtregn.
Allt annat är ju översatt, men Hallintovirasto kanske närmast kan översättas med förvaltningsverk eller administrationsverk. Fler söndagsskyltare hittas via BP:s blogg!
När jag tittade ut genom fönstret i morse såg det ut så här.
Vinterns hälsning: ”Trodde du att våren var här? Hahaa! Nej du! Än tänker jag härja på.” Ja, du har ju gjort det bara sedan mitten av november men fyra månader räcker då inte till, frågar jag. Ska det vara rättvist ska vi ha tre månader vinter, tre månader vår, tre månader sommar och tre månader höst.
Det är dagens frågor. Kanske det är normalt med så här mycket snö nu i slutet av mars? Mars är en vintermånad? 15 cm på bilen där lagret var som tjockast. Tog en kvart att sopa rent… Bra att jag varken lagt undan vinterkappan eller Ice bugsen, men frågar någon mig vad jag anser om snömängderna säger jag ”det här var helt onödigt”…
Det har snöat hela dagen från morgon till kväll, det blåser och snön yr runt. Det är minus tre grader och samma väder ska fortsätta veckan ut, så nog lär vi få nya stora drivor. Suck.
Men vädret hindrade mig inte från att uppfylla min samhälleliga plikt. Jag förtidsröstade i dag i vårt riksdagsval. Riktiga valdagen är på söndag, men ännu imorgon är förtidsröstningsplatserna öppna.
Fler bilder från Sverigeresan kommer senare, om inte i dag så imorgon och under veckan. Det blev lite fokus på snön idag.
Det som kallas extremväder och klimatuppvärmning tror jag inte betyder att vi globalt sett får varmare väder här uppe i norr. Tvärtom tror jag att det extrema betyder att sydliga breddgrader får översvämningar och jordskred och superheta perioder då allt bara torkar och dör. Vi här i norr kommer att få allt mer extremt vinterväder, mycket snö, lång vinterperiod, kanske några riktiga heta sommarveckor men mestadels nederbörd i form av regn och snö. Och så blir det massor av stormar och överlag blåsigt väder.
Men från vädret till Hälsostegen. Har redan i dag i mars fått ihop 97 084 steg. Jag har fyra dagar kvar att promenera i mars. Om jag inte blir sjuk får jag ihop 10 000 steg till eftersom 2500 per dag är minimum. Då kommer jag rejält över 100 000 för en månad och då har jag slagit ett nytt rekord. I dag var det promenaddag 178 på raken!
Solen skiner från en klarblå himmel, det är dripp och dropp och ett par plusgrader. Jag får för mig att jag ska gå till trappan som tar mig från Backgränd upp över stock och sten till Östra Åsvägen. Där började mina promenader den första oktober.
Jag tar stavarna med mig och knatar iväg längs Alexandersgatan ner till Drottninggatan. I mitt stilla sinne tänker jag att trapporna nog varken sopas, skottas eller sandas under vintern. Mellan lördag och söndag fick vi också tio centimeter snö till.
Mycket riktigt. Jag har startat från gränden där nere vid det gula huset. Här finns ännu inga trappor men några typer har ändå gått här före mig eftersom det finns en stig. Har dom klarat det ska väl även jag göra det?
Jättebra att jag här inte visste, och inte ens tänkte på, vad som väntade mig högre upp. Med stavarna som stöd, och stundvis även med räckets hjälp, hasar jag mig uppåt steg för steg. Jag borde ha räknat trappstegen, men å ena sidan såg man dem knappt, och å andra sidan krävdes full koncentration för att hålla sig på benen.
Viloplats? Ja, kanske på våren, sommaren och hösten, men nu fanns här 30–50 centimeter snö.
Halvvägs upp hade jag ändå den här utsikten, och det var värt besväret att ta sig hit.
De tre sista avsatserna uppåt. Här finns ännu räcken på bägge sidorna, men det var nog inga trappor att tala om, de hade snöat igen.
Riktigt sista biten upp fanns ett räckte endast på vänstra sidan. Det var brant och det var halt. Jag vågade inte hurra för mig själv innan jag på darrande ben hade kommit över snövallen vid gatukanten och ut på Östra Åsvägen.
På ganska svaga ben tog jag mig långsamt ner för Östra Åsvägen där det ställvis var så mycket snö att bara en bil får plats.
Jag tänkte att det nog var ett slags vansinne att göra det jag gjorde. Men jag klarade det, med lite styrka och mycket envishet. Kanske snart sex månaders daglig träning gjort sitt, även fastän jag inte tränat som en elitidrottare.
Totalt 3693 steg i dag, 21 procents aktivitet på klockan och min 163:e promenaddag på raken sedan starten i höstas 💪😎☀
Muminfamiljen ser lite skeptisk och frågande ut på mars månads bild i min kalender.
Kan det vara roligt att åka skidor? Kunde det inte bli vår snart istället?
I går efter att jag hade skrivit blogginlägget från promenaden slog det mig att det finns fina skidspår i Kapellparken. Om jag nästa år köper ett par skidor så kanske vi inte alls får någon snö? Det skulle i så fall vara en bra investering. Ett par hundra euro för skidor och kängor, och så skulle vi ha en snöfri vinter! Skidorna skulle få stå i husbolagets förråd där cyklar, pulkor och skidor trängs med varandra.
Kommer det snö i alla fall så får jag väl lov att åka några varv i parken då och då. Tillräckligt plan terräng, inga farliga backar. I och för sig ligger parken centralt så ganska många skulle få sig ett gott skratt då de såg min skidstil 🤣
… då solen börjar nå in på min balkong på sen eftermiddag. Den värmer inte ännu så mycket, men den finns där. Bilden togs den 9 mars.
Den torkade midsommarkransen hänger kvar 😀
Tidningen för den 17 mars är klar. I morgon börjar jobbet med följande tidning som ska ut den 24 mars.
I dag startade inte bilen. Den har stått i fyra dagar och jag misstänker att någon lampa har blivit på. Fick snabb starthjälp av bilens ägare som råkade vara hemma just då. Jag hade absolut ingen panik att komma iväg, men nu ska vi hålla ett öga på vad som kan vara orsaken till att den inte ville starta. Kanske bilen bara var ledsen för att den inte att fått röra på sig på fyra dagar? Visst har bilar också känslor?
Smutsig var bilen också som bara den… inte konstigt att man blir sur då gatudammet ligger i tjocka lager på den. Att föra bilen till en biltvätt i dag är lite lönlöst, imorgon skulle den se likadan ut. Men bilens ägare sa till och med att han kan spola av det värsta hemma på gården och det gjorde han. Tack ❤
Sedan kunde jag sköta de ärenden jag hade planerat. Allt från frimärken till kuvert för tidningen och lite mat till mig själv.
Nu pusta ut efter intensiva tre dagar. Bland annat med pussel, teve och tidningar.
Hörde på nyheterna igår att det skulle komma fem centimeter snö på morgonnatten mot denna dag. Prognoserna stämde. Nu får vi hoppas att de stämmer även för veckoslutet. Då finns det hopp om att snön börjar smälta eftersom vi ska få plusgrader. Inte mer än 5–6 grader, men kombinerat med solsken kan det få saker att hända 🙂
En ny arbetsdag börjar. Jag drömde något om kriget i natt. Inte direkt en mardröm men något ändå. Inte konstigt alls med tanke på det nyhetsflöde som omger oss. Och ändå begränsar jag mitt nyhetsintag numera till max en timme per dag.
Då jag vaknade från drömmen sade jag till Gubben Gud att jag önskade få drömma något trevligare. Och det fick jag ❤
Första mars i dag. Vårmånad och då behövs tulpaner och till kvällen ska jag börja sortera bitarna i mitt nyaste pussel.
Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.
Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.
Hittade den här kalendern i en låda. Hade glömt att jag fick den av Invalidförbundet för att jag betalade in ett stöd till dem på fjolårssidan. Maaliskuu är mars på finska 🙂Den här bilden tog jag i samband med en artikel som en annan medarbetare skriver om de insamlingar som är på gång till förmån för soldater och flyktingar i Ukraina.
Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.
Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 