En bild som jag tog för ett par månader sedan i grannstaden Borgå, ute vid Kungsporten. Dagens lektion i finska!
Kaikki kankaat ja matot = Alla tyger och mattor.

Flera skyltar kan skådas via länkar på BP:s blogg.
En bild som jag tog för ett par månader sedan i grannstaden Borgå, ute vid Kungsporten. Dagens lektion i finska!
Kaikki kankaat ja matot = Alla tyger och mattor.
Flera skyltar kan skådas via länkar på BP:s blogg.
Traditionen med de färgglada mattorna på trottoarerna i Lovisa lever vidare. Nya mattor målas, sådana som de här på norra ändan av Alexandersgatan. Gamla mattor får nytt liv om de har blivit slitna under vintern.
Också i Lovisas grannkommun Lappträsk har mattor målats, bland annat utanför ett populärt café.
Är det ett typiskt finländskt fenomen att skura mattor?
Det vill säga att tvätta dem för hand?
Vi har ju nuförtiden, av miljöskäl, platser för mattvätt på land.
Många tvättar nog sina mattor vid stugorna, på bryggor och de flesta använder troligen miljövänligt tvättmedel.
I dag ska jag tvätta mattor 🙂
Hur gör ni, mina bloggvänner i Sverige?
… då jag äntligen fick färgkorrigeringen gjord. Kom inte ihåg att ta någon bild innan jag gick till frissan, men det var nog heller ingen särdeles trevlig syn.
Det är så skönt att bli ompysslad hos frisören, och jag begriper inte nu hur jag klarade tiden med ett hår som borde ha toppats och färgkorrigerats för två veckor sedan…
Det är ett i-landsprobem, jag vet – men visst är det märkligt hur allt känns bättre då håret ser ut som man vill att det ska se ut.
Och så ännu två bilder från min vandring på stan. Igensnöade mattor 🙂
I kväll hade många affärer i centrum öppet längre än vanligt. Den traditionella Shopping by Night firades. Då kan jag passa på att visa några Lovisabilder.
Här, utanför gamla apoteket som är en pampig bostads- och företagsbyggnad i dag, målades inga trasmattor. Här ska det vara lite finare sådana 🙂
Tog i går bussen till grannstaden eftersom vi hade middag med kollegorna efter jobbet. Det var då jag tog bilden av trasmattan.
På väg hem, i en tämligen tyst och mörklagd buss som segade sig fram längs landsvägen, hann jag tänka och känna mycket.
Vägen fram till den jag är i dag, fortfarande en känslig människa med ett bräckligt självförtroende, kan liknas vid den där landsvägen.
I morgon har det gått ett och ett halvt år sedan det gick upp för mig att min dåvarande man hade haft en annan kvinna bakom min rygg en längre tid.
Arton månader. Jag vet inte om jag ska säga att det är en lång tid, allt är ju så relativt.
Det har i alla fall gått upp och ner under färden sedan dess. Precis som det gjorde i bussen på landsvägen.
Ibland har jag kört in i en grop och skakats om rejält, ibland har färden löpt smidigare. Ibland har det varit totalt mörkt längs vägen, men ljusglimtarna har ändå alltid dykt upp och ibland har vägen faktiskt badat i ljus.
Sorgen har krävt sitt, att sopa ihop spillror av ett liv och bygga nytt har krävt sitt.
Men jag har klarat det. Kanske blivit starkare än jag var förr. I dag kan jag göra val. Strunta i dem som sårar mig, vara tillsammans med dem som ger mig styrka.
Allt mer sällan blickar jag bakåt men om jag gör det är det för att där finns många ljusa minnen som ingen kan ta ifrån mig.
I mitt bokslut efter dessa arton månader vill jag också tacka alla som följt mig under färden och som kanske vill fortsätta läsa om mitt liv fastän dramatiken från skilsmässan saknas 😉
I dag blir det bara en bild och den visar växterna på vår balkong. Ampeln får inte plats på bilden men den visade jag en gång tidigare.
Men snart ska växterna flytta bort. En del till sommarkiosken och andra till släktens sommarställe. Efter det köper jag några nya blommor till balkongen.
Jag skulle kunna ha hur många växter som helst, men man kan väl inte bo i en djungel, eller kan man?
Från det ena till det andra – träffade i dag i jobbet en man som varit fredsbevarare i Afghanistan. Han har en utställning av mattor som han har köpt under tiden han jobbade där. Pengarna går till förnödenheter som skolmaterial, hälsovårdsartiklar m.m. I första hand vill han ge stöd åt kvinnorna och flickorna i landet så att de kan utbilda sig.
Jag beundrar alla som gör humanitära insatser. Jag skulle vilja åka till Afghanistan. Men jag vet ju att det inte går. Jag är lite för gammal för att utbilda mig till fredsbevarare. Och jag tror det första jag skulle göra där – utöver att jag skulle ropa hjälp jag vill hem till gubben – skulle vara att pinas för att där är så varmt och maten skulle jag inte gilla heller.
Så jag fortsätter beundra – läsa ISAF:s sajt på nätet – och tänka att jag kanske kunde åka till Bolivia och göra en insats hos Siw i Corazon Grande.
I dag städade vi balkongen. Guuben tvättade fönstren, jag torkade stolar och dammsugaren gjorde sitt. Allt är inte riktigt klart, men nu finns där mattor på golvet och en matta lades på bordet då vaxduken hade gjort sitt.
Mer blommor ska det bli men vem har bråttom?
Vi slutade jobbade då hockey-VM började. Finland fick till en riktig nagelbitare mot Slovakien. Gick till ledningen hur lätt som helst med 3-0, slutade spela och slovakerna kom ifatt, men sedan lyckades FIN vinna 4-3… puuust!
Om Sverige vinner över Kanada i kväll möts vi i semifinalen. Inte så kul då någon av oss (SWE eller FIN) åker ut, men trösten är väl då att mitt FIN eller Guubens SWE är i final 🙂