Surt om surprisen

Påsken är här! Åtminstone om man får tro livsmedelsaffären.
Jag lyckades inte gå förbi staplarna med chokladägg. Ett liksom bara fastnade i min hand.

Muminmotivet lockade.
Muminmotivet lockade.

Äsch. Jag vet egentligen inte vad det är med chokladäggen som lockar. För det är definitivt inte chokladen i sig som får mig att köpa ett par, tre överraskningsägg inför påsk.
Som vän av Muminfamiljen trodde jag kanske att jag skulle få nån rolig lite Muminpryl från detta ägg.

Ägget har öppnats och en liten bit choklad slank ner i min mage.
Ägget har öppnats och en liten bit choklad slank ner i min mage.

Säkert är det barnet i mig som söker spänningen. VAD kan finnas i det lilla plastägget?

Lyckades förstöra innehållet.
Lyckades förstöra innehållet.

Döm om min förvåning och även besvikelse då jag hittade denna lilla bild i ägget. Motivet är det inget fel på, jag älskar Lilla My. Men jag förstod inte vad det här var. Såg mig redan börja författa en reklamation till företaget som tillverkat ägget.

Den lilla lappen som följde med varnade mig om kvävningsrisk ifall jag skulle stoppa överraskningen i munnen… Jag förstod också att man kan få bilder med andra motiv om man köper fler ägg.

Men VAD var detta? Kanske en klisterbild. Bilden kändes stabil, på något sätt gummerad. Den kunde nog klistras bak på min telefon!
I ögonvrån såg jag hur Adrian slöt ögonen och skakade på huvudet.

Nähä! Det VAR ingen klisterbild. Vad det än var så lyckades jag förstöra saken…