I samband med att jag är och gör intervjuer till Nya Östis tar jag då och då bilder av miljön. Om jag har en nyhet på gång, så som det var förra gången som jag visade en vy från Valkom hamn, låter jag inte bilder avslöja för mycket.
I dag firades evenemanget Öppna Byar och jag besökte Pitkäpää i Pernå.
Det är fortsättningsvis väldigt varmt, runt +28. Fläkten är på här hemma, men svetten rinner ändå, helst går jag naken, men inte ut på balkongen… SÅ roligt ska grannarna mittemot inte få ha 😀
Det är kul när det händer mycket i livet, och jag har ju alltid sagt att livet bär. Enda sedan det förfärliga inträffade – alltså skilsmässan som drabbade mig för över fem år sedan – har jag i mitt stilla envisa sinne tänkt, någon dag kommer solen att skina i rishögen 😀
Nu skiner den ju och levererar värme mer än vad många orkar med. De här värmeböljorna får alltid någon att sucka och stöna. Men mina tomatplantor trivs och jag likaså.
Jag tänker ofta på det där med att då någon är snäll, så upplevs det som en svaghet. Ordet snäll har blivit ett skällsord.
Men jag tycker att det finns mer att skälla på dem som inte kan tåla snälla människor och som utnyttjar dem.
Jag har alltid gått mitt egen väg och känner mig i mångt och mycket som en udda typ. Många säger att jag är stark och det kanske jag är när det verkligen behövs. Men innan jag kommit så långt att fananamma har flugit i mig, då har jag försökt ta de där försonliga och snälla vägarna.
Förmiddagen gick till textredigering och mejl. Sedan efterlängtad massage hos fina Bettan ❤
På kvällen en intervju och efter den träff med två väninnor. Sedan råkade också ett par journalistkollegor som jag känt länge dyka upp och det blev en trevlig sits på Saltbodan. Den avslutades ändå för min del redan klockan 19.
Behöver vara fit for fight i morgon igen! Arbetsglädje och stolthet för det vi håller på med finns 🙂
Det var bra att min syster i går kväll sa att nu ska hon ta en bild av en fin buske på mammas gård. Då stannade även jag upp och tog bilder av andra buskar, syrenerna som doftar så himmelskt gott.
Gårdagen var till en början mulen och regnsjuk. Men mot eftermiddagen och kvällen sprack molntäcket upp!
I dag har det varit sedvanlig tidningsplanering. Paradsidan och nyhetssidorna har skissats upp. Annars har det mest handlat om textredigering och frilanskontakter. Nya Östis läsarfest har planerats flera månader men ännu återstår en hel del av pusslet. Festen firas den 29 juni.
Satte iväg några paket på posten och var på apoteket för att köpa Compeedplåster. De hör liksom också sommaren till 😀 Då jag börjar gå barfota i skor dyker blåsor tyvärr upp också fastän skorna inte är helt nya och INTE för små.
Möten och intervjuer finns inprickade för alla dagar resten av veckan. Mellan varven gäller det att passa på att ta allt som sommaren erbjuder tillvara. Dagar blir till veckor som blir månader och år 🙂
Förfärligt så fort tiden går! Jag kände i dag hur syrenbuskarna på bibbans gård doftade starkt. Redan?
Ja, maj månad är ju slut snart. Bara tre dagar kvar!
Vårt hårt beskurna äppelträd på gården har fått nya kvistar och blommor, så jag tror att trädet mår bra ❤
Det har varit bråttom med tidningsproduktionen då vi skulle ut en dag tidigare på grund av Kristihimmelfärdsdagen. Och så fort någon blir sjuk blir det extra mycket att stå i med, men sådant händer. Lyckligtvis inte ofta, men ändå något att räkna med.
Många sena kvällar med eurovision, Let´s Dance och hockey-VM har också tagit på tantens krafter 😀 Nu ska hon försöka vila ett par dagar.
Den här sången är så vacker. Ami Aspelunds ”Mitt äppelträd” kom tvåa i Finlands uttagning till eurovisionen 1982 då Kojo vann. Jag minns hur besviken jag var att inte just den här vackra låten blev Finlands bidrag, den hade nog klarat sig bra. Om jag inte minns fel kom Kojo på sista plats 1982 med noll poäng för ”Nuku pommiin” 😀
… och det skulle inte förvåna mig om det blev åska snart. Det var tryckande varmt då jag var med mamma på torget. Hon skulle köpa blommor till gården och sin trappa. En del sorter hon ville ha fanns, andra var slut. Men då hände det som ofta händer bara i små städer där ”alla känner alla”.
Blomsterhandlarna lovade se till att så fort som de blommor mamma vill ha åter finns till salu, levereras de hem till henne. Tummen upp för denna service!
Jag har ofta skrivit om hur mitt jobb är en livsstil. För det mesta på gott, ibland ”på ont”, då man upplever att man måste vara on-line hela tiden.
Jag tror att Nya Östis kan vara unik på många sätt. Vi behöver inte skriva om allt det som alla andra skriver om. Vi kan ha en helt egen stil med ett totalt unikt material som läsarna bara får i vår tidning.
Då gäller det att kunna släppa det gamla tänket att allt ska fort ut på webben, eller att vi måste ha det och det som andra skrivit om. En tidning som kommer ut bara en gång i veckan kan mera vara mycket mer än en traditionell gammaldags tidning – som jag upplever att vissa tidningar är – det vill säga att man gör såsom man alltid gjort.
Gamla nyheter är gamla nyheter men unikt material är alltid unikt. Och att ta in sådant som läsarna skriver till oss är viktigt. Inget är för litet för den lokala tidningen.
Det här har jag ägnat dagarna åt under min semester. Att fundera på framtiden. Jag klipper sällan helt av bandet till jobbet då jag har semester, helt enkelt för att jobbet ÄR en livsstil. Ingen säger att jag MÅSTE ägna jobbet en tanke, jag VILL själv göra det.
Jag har släppt produktionen för en vecka, men inte framtidsvisionerna och alla idéer. Dom finns i mitt huvud och dom finns som otaliga dokument i min dator.
Vår bygd behöver sin lokaltidning och det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag brinner för Nya Östis.
Brukar höra till att dricka ett glas mousserat då semestern börjar. För privatföretagaren stundar nu en vecka obetald ledighet. Senast jag var ”ledig” var första veckan i oktober då jag var på Nya Östis läsarresa 🙂
Hade ett bra möte med min vikarie i dag. Många konstruktiva idéer och tankar inför framtiden. Jag hoppas vi så småningom ska kunna dela dem med allt fler inom teamet och få entusiasmen att frodas.
Det är roligt att göra lokaltidning. Men jag tror att det behövs en hel del nya grepp. Vad vill folk läsa i sin hyperlokala tidning som kommer ut en gång i veckan? Inte så mycket om sånt som de redan fått gratis via andra kanaler? Materialet hos oss ska vara unikt!
Men aj jo… nu sa jag inte jobba, inte tänka så mycket på tidningen… inte på en vecka!
Det börjar klockan sju. Skrammel och buller och pip-pip-pip då fordonen backar. Det här sker utanför min balkong och mitt sovrumsfönster.
I någon av våningarna ovanför knackar och bankar renoveringsteamet. Ibland borrar dom.
Men som sagt, inga bomber som faller och solen den lyser från en himmel så blå. Så jag klagar inte, jag bara konstaterar fakta 😀
Den här dagen har Nya Östis varit på besök i svenska högstadiet. Vi berättade om vårt jobb och om tidningen för några åttondeklassare. Sedan hade jag två möten på raken och efter det förde jag två kassar med grejer till Röda Korsets insamling. Efter att ha handlat i lokala, förnyade fina K-Supermarket kom jag hem och nu är det vila på balkongen som gäller.
Vi ska undvika plastkassar, men den här var nog svår att låta bli att köpa ❤
Fortfarande är jag blockad av Facebook, kan alltså inte dela mina inlägg där.
Har ställt många frågor till FB men fått noll svar. Bett dem granska innehållet i min blogg. Noll svar.
Med andra ord, lätt att anmäla att min blogg kränker nån, men oerhört svårt för FB att kolla sanningshalten i inläggen. Jag är ju inte den enda blockade, har andra bloggvänner som inte heller kan dela inläggen. Så det kan ju vara en robotattack, vem vet. Men FB har noll koll på sånt här och tar inget ansvar heller.
Jag skriver mycket om min vardag och en hel del blir det om mitt jobb eftersom jag i nuläget lägger ner mycket tid på tidningen Nya Östis.
I våra nya rutiner är användningen av whiteboarden återupptagen. Paraden och nyhetssidorna planeras mer ingående, resten får personen som layar placera såsom det bäst passar. Redaktionen idear i stort sett innehållet i tidningen , jag ger ut en stor del av texterna, håller kontakt med alla frilansare och planerar innehållet för de fyra, fem kommande tidningarna.
Jag tycker om jobbet och känner entusiasm inför att hela tiden kunna utveckla produkten. Tron på framtiden finns, vi har fått många nya medarbetare och de är nu i åldern cirka 17–70-plus.
Jag är också glad för att ingen hittills sagt att jag inte får skriva om mitt jobb på bloggen. Det fick jag inte göra på förra arbetsplatsen, där fick jag skriva om jobbet endast på en blogg jag hade inom koncernen. Det kändes för mig ofattbart eftersom jag alltid skrev positivt om jobbet. Det fortsätter jag göra nu då jag skriver om Nya Östis också, positiva inlägg om ett jobb som jag älskar.
Men jag antar att skrivstoppet på förra arbetsplatsen uppstod då min blogg också handlade om mitt privatliv. Då jag ibland behandlade svåra, inte så glättiga frågor på bloggen, ville arbetsgivaren inte att de sakerna och mitt jobb skulle blandas ihop. Man skämdes troligen över mig.
Förhoppningsvis är det tiderna slut nu. Jag hoppas att mina kollegor på NÖ inte ser mig som en belastning utan som en tillgång.
I dag fyller Nya Östis på riktigt fyra år. Vi firade med medarbetarna som bjöds på lunch i torsdags, eftersom den riktiga födelsedagen i år råkade infalla på en söndag. Tanken är att fira större då vi fyller fem år nästa år!
Jag har skrivit mycket om det förr. Alltså att den här tidningen produceras på ett unikt sätt, utan fast anställda. En del är frilansare, andra jobbar via sina egna små företag för Nya Östis.
Konceptet har överlevt fyra år fastän många medieexperter förutspådde en snar död åt tidningen då den grundades i april 2015.
Jag minns hur jag läste allt som skrevs i och om den här tidningen just den våren. Jag jobbade själv i ett större mediehus då och på en ny regiontidning. Jobbet som gjordes där utfördes proffsigt, men jag saknade allt det lilla, totalt lokala.
Därför sade jag upp mig sommaren 2016 och började själv frilansa för NÖ. Sedan november 2017 är jag redaktionschef, och även om jobbet kräver massor av tid är det belönande då så många läsare säger att det är just den här typen av tidning de vill ha. Få orkar numera med negativa och vinklade nyheter, senast i går hörde jag en kvinna säga att hon bara vill veta vad som händer och har hänt i Lovisa och då talade hon inte om bränder och olyckor och om politiska strider av olika slag.
Det finns så många tidningar och andra medier som skriver om sådant här. Och som ger materialet gratis på nätet.
Vi har en annan mission att fylla ❤
Det finns ännu några skyltminnen från Andalusienresan (Spanien med Nya Östis-läsare).
Här kommer ett. Det är inte så noga med hur sladdar är dragna och jag antar att rören som omger skylten lyser i neon på natten. Skylten är inte den vackraste men innehåller den viktigaste informationen om de olika bostäderna som finns till salu med ett, två eller tre sovrum.
Det är bloggvännen BP som förvaltar Skyltsöndag som en annan bloggare, Pumita, startade för några år sedan. Hos BP finns länkar till andra som är med i Skyltsöndag.
Det är bara fyra grader varmt nu klockan nio på morgonen. Kontrasten till gårdagen är stor. Temperaturen kan gå upp till 12 senare och just nu lyser solen från en klarblå himmel.
Jag ska ha en effektiv dag i dag i olika arbetstecken. Då är det bäst att ha telefonen och alla aviseringar på ”stör ej”. Först översätter jag texter ett par timmar och sedan börjar jag förbereda nästa veckas Nya Östis.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 