Nya_Östis

Om längtan tillbaka till en vanlig vardag

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag minns knappt hur det känns att vara utomhus. Har inte varit det på fem dygn. Har inte orkat, och har inte velat utsätta mig för att bli ännu mer sjuk än jag är.

Ett isolerat liv är ett märkligt liv. Har varit helt ensam många dagar, men fått värdefull hjälp av min syster och av vännen Pia. De har sett till att jag fått hem lite mat och annat jag behövt.

Jag försöker lära mig något av det här. Att inte ta normal hälsa för given. Allt det där som man orkar i normala fall. Gå till affären, duscha, städa, träffa vänner, sköta sitt jobb. Den triviala vardagen känner jag längtan efter.

Nu har jag ju privilegiet att kunna jobba hemifrån och som privatföretagare försöker jag orka så gott det går. Jag kan sköta mejlen, redigera texter, ha kontakt med frilansare, ta emot anmälningar till läsarresan – som för övrigt nästan är fullsatt redan efter fem dygn!

San Remo är ett av utflyktsmålen under läsarresan i höst.

En privatföretagare har ingen betald semester och ingen möjlighet att bara ringa en chef och säga ”jag är sjuk”, lämna in ett läkarintyg och vila upp sig (med lön) tills allt känns bra.

Men – jag ångrar fortfarande inte mitt val att bli min egen chef. Att via mitt företag få jobba med lokaljournalistik på ett unikt och nytt sätt var något jag bara drömde om 2015.
Sedan blev drömmen sann, och det är DET jag är tacksam för varje dag.

Ett frågeformulär av en studerande på Södertörn i Stockholm.

Jag SKA tillbaka på banan igen. Känner att jag har mycket att ge sedan då orken återkommer.
I dag fick jag ett frågeformulär av en studerande  vid avdelningen för journalistik vid Södertörns högskola. Tänk att personen hittade Nya Östis och vill att vi ska svara på frågor! Toppen! Det ska jag göra i morgon eller på fredag.

 

Vacker vägg, del 114

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mycket snygg vägg för att finnas på en toalett på en ABC-restaurang och bensinmack. Minns inte exakt var den här fanns men det var på vägen till Tors match i västra Finland i Raumo den tredje mars.

Nu kunde det få bli sommar fort!

Gårdagen blev en bra dag och i huvudsak har den här dagen också varit bra.
Jag bestämde mig för att nu får det vara slutbråkat om vissa saker, jag vill sätta all min energi på jobbet jag tycker så mycket om. Det vill säga att planera innehållet och producera texter för superlokala tidningen Nya Östis.

I går hade vi en givande träff med nya medarbetare. De är över tio till antalet vilket betyder att vi har breda kontaktytor, vilket en tidning behöver. Frilansarna är i åldern 17 – 70+. De är alla bra på olika saker och en verklig tillgång. Att få ge råd åt dem och samarbeta och leda dem i jobbet är härligt.

Det enda vi saknar är personer som kan skriva snabba nyheter och hjälpa till med texter om kommunala beslut. Men kanske vi hittar de personerna snart också, för ett som blev helt klart är att alla vi nu har i vårt team trivs med att skriva om lokala, människonära saker.
De tycker att lokaltidningen behövs och vill vara en del av det gäng som ser till att Nya Östis lever vidare ❤

Allt har sin tid

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

För ganska precis ett år sedan var jag på mammografiundersökning och efter det blev det fler undersökningar då något avvikande upptäcktes i provsvaret.

Jag fick en hel del att tänka på. Men det visade sig att jag inte hade bröstcancer och jag var tacksam för det.

Ett halvt år senare blev min mamma inlagd på sjukhus. En stor operation väntade. Det blev några sömnlösa nätter och en tung tid, som jag med facit i hand inte vet hur vi klarade. Men vi klarade det, och med tanke på omständigheterna mår mamma åter bra. Tacksam även för det.

I februari i år fick jag rytmstörningar och tänkte då att beslutet jag hade fattat ett par månader tidigare, det vill säga att jag avstår från att vara medieansvarig för Lovisa Historiska Hus var det enda rätta. Jag hade redan året innan slutat med samma uppgift inom Tors innebandy.

Dels finns inte längre tid för ”många bäckar små”, dels är det svårt att vara redaktionschef på en tidning samtidigt som man är medieansvarig för två föreningar.

Så det var både med tanke på min egen hälsa och det faktum att ”många hattar på huvet” inte kändes bra som jag slutade för Tor och LHH.

Nu har LHH både en ny ordförande och en ny projektchef. Så evenemanget lever alldeles säkert vidare och mår bra i många år till.

Allt har sin tid. Nu är det Nya Östis och en del mindre textprojekt som gäller för mig. Jag är nöjd och glad över att inte längre behöva splittra mig och jag har lyckats styra mina arbetstider sedan det beslutet togs för ett par veckor sedan 🙂

Vintriga lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
En av våra vackra parker i centrum.

Det har snöat nästan hela dagen i dag. Inte så att de har vräkt ner, men det blev lite halt och svårframkomligt för en fotgängare på vissa ställen. Sagolikt vackert var det ändå överallt där det finns träd.

Jag är på väg till en intervju, ner för Drottninggatan mot stadsbibban som ligger långt där borta som bilden tar slut.
En del av Långgränd.

Har haft ganska fullt upp med tidningsjobb som vanligt. Träffade också en av våra nya frilansare. Det är roligt då de är aktiva och har egna idéer som de vill diskutera. Samtliga vill gärna ha textrespons då jag hinner med sådan, de förstår också att förhandsplanering behövs och att givna textlängder utgör normala rutiner på en redaktion.

Att hålla deadlines eller att meddela om en artikel inte blir av är också viktiga saker som alla de nya medarbetarna är underförstådda med.
Tacksam för att många vill vara med och producera Nya Östis ❤

Har hittat de fyra hörnbitarna

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Började grovsorteringen av pusselbitarna i går kväll.
I dag har jag hittat de fyra som utgör pusslets hörn, 1996 stycken gör inte det 🙂
Kantbitarna sorteras i en låda separat för sig. Andra enligt färg och om jag kan urskilja något speciellt att ta fasta på, allt från blommor till skylttexter.

När jag plockade sönder det förra pusslet, vilket är ett kapitel för sig, funderade jag OM det kunde finnas personer särskild läggning för att förstöra pussel. Då skulle de gärna få komma till mig och pilla sönder det gamla pusslet innan jag startar ett nytt 🙂

Dessutom tänkte jag då jag lät rasera gatorna, byggnaderna och Eiffeltornet som fanns på förra pusslet att det var som en jordbävning… Har jag för mycket fantasi, eller?

I den hjärtformade Marabouasken till höger finns de kantbitar jag hittills hittat.

Mjukstart på nya året alltså!
Även en del frilanskontakter har det blivit. Underbart att känna att många vill hjälpa till då det gäller att producera Lovisas ultralokala tidning.
Ensam är ju ingen stark, att få bolla idéer med andra skribenter ger mig väldigt mycket ❤

Vacker vägg, del 110

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Just nu regnar det ute. Temperaturen ligger på noll.
Men de närmaste dagarna ska vi ha mellan minus två och minus sju grader, så jag har hopp om att snön ligger kvar över nyår. Halt blir det förstås just tack vare att vi är uppe på plus en grad då och då.

I morse sov jag länge. Sedan tog jag itu med en massa sådant som blivit ogjort under den senaste månaden då jag nästan dubbeljobbat. Lite tidningsjobb har jag också i dag gjort på sidan om, men inget som stressat mig. Bäst är ju att göra undan lite då och då, ha kontakt med frilansare och sånt, då vi fått några ivriga nya sådana.
Genom att göra lite då och då, och att ha privilegiet att jobba hemifrån, hopar sig inte saker och ting.

Den här vackra väggen finns i en av gångarna i servicehuset Gråberg, ”Det goda livets hus”. Där finns fyra avdelningar som fått namn efter årstiderna. Här är vi, såsom ni ser, i gången ”Vinter”. Bilden togs då jag var där med luciaföljet förra veckan.

Låt katten sköta jobbet!

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Jag skrev en kolumn för tidningen Nya Östis i dag. Där nämnde jag bland annat fördelen med att jobba hemifrån.

Flera av oss medarbetare håller kontakt via Messenger. Naturligtvis också via mejl och telefon och så har vi ett par möten per vecka då vi träffas ansikte mot ansikte.

På eftermiddagen fick jag ett meddelande av en kollega som bad mig kolla en sak på en viss sida. Vi skrev några meddelanden till varandra, men plötsligt verkade hennes dator få fnatt 😀

Katten vill också delta i diskussionen.

När det första meddelandet med 441+000000… osv kom tänkte jag att kollegans tangentbord eller telefonens display hade fått något fel. Men sedan kom jag ihåg att det numera finns ett busfrö till kattunge i hennes hem.

Oj oj, så vi skrattade då vi försökte lista ut vad katten hade velat säga. Kollegan hade vänt ryggen åt datorn för en kort stund, varpå katten fortsatte kommunicera med mig.

Det där sista meddelandet med streck och nollor, eller är det ettor som katten försökt få till, är ju höjden av avancerad datateknik, så kallade binära koder.

Vem vet hur intressant vår tidning skulle bli om katten fick lov att skriva lite mer?

Stämningsfullt, berörande och roligt!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

I dag har jag haft en annorlunda arbetsdag. Jag har skjutsat luciaföljet bland annat till ett äldreboende och till hembesök.

Sällan är en dag en annan lik i journalistens jobb, men mycket sitter jag hemma ensam vid datorn. Dock inte den här dagen. Under fem timmar umgicks jag med luciaföljet, vars besök började vid Rotarys julmiddag, fortsatte på servicehemmet i Gråberg och avslutades med hembesök i Tessjö.

Jag skriver om vår turné i nästa Nya Östis.
Det var stämningsfullt och berörande, några tårar föll minsann. Men luciaföljet är ett sammansvetsat gäng. Flickorna har roligt och det humoristiska smittar av sig 🙂

Efter uppträdandet på Rotarys julmiddag blev lucia med tärnor bjudna på mat.

Detta har jag väntat på!

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Hade tänkt riva upp pusslet med Frankrikemotivet först i morgon. Men jag kunde inte bärga mig 😀
Att riva upp gör inte alls ont, men det dammar en hel del… och tar sina 15–20 minuter. Helt enkelt av den orsaken att jag vill att varje pusselbit ska ligga lös i kartongen som jag ger vidare till någon annan. Jag tycker inte själv om att få pussel där rätta bitar redan sitter fast i varandra. Fusk, säger jag, och river upp dem!

Det här pusslet består av 1500 bitar, lite större, stadigare och glansigare än i förra pusslet. Jag tror att det här är betydligt lättare att lägga än motivet från den franska idylliska byn. Men ibland får det gärna vara så.

Den här dagen började med mötesförberedelser. Sedan körde jag tillsammans med en kollega från Nya Östis ut 400 tidningar till olika platser i bygden. Vi kallar det vår egen storspridning och sådan sker ungefär ett par gånger per år. Läsare som ännu inte prenumererar på ultralokala Nya Östis får chans att bekanta sig med den och tar förhoppningsvis en testprenumeration.

I morgon ger jag mig själv en ledig dag. Jag ska pussla, kanske baka och på kvällen absolut titta på sändningen från balen på presidentens slott. Jag ska skåla för att självständiga Finland fyller 101 år!

Självständighet är inget vi kan ta för givet i dag.

Snart helg och öppna julhem

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det är sista dagen i november. Ett helt år har gått sedan jag blev utnämnd till redaktionschef på Nya Östis. Det har varit ett år som lärt mig mycket om människor. Jag har tvingats inse att jag inte kan älskas av alla hur jag än försöker vara saklig, vänlig och involverande. Det är viktigt att kunna lyssna på andra och viktigaste av allt är att tacka och ge positiv respons så ofta som möjligt.

Ibland måste vissa beslut tas, och alla kan inte vara ense om allt. Så det är inte alltid ett tacksamt jobb, speciellt inte då man är mellanchef.

Men jag försöker vara öppen och ärlig kring allt, även kring det som känns svårt. Sedan är det förstås ofta så att jag kan se saker och ting på ett sätt, medan andra ser dem på ett annat sätt.

I går blev jag gruvligt ledsen och sårad, människor kan säga väldigt elaka saker. Men då jag fått tala om det med de vänner jag ännu litar på kommer styrkan och tilltron på att jag gör helt rätta saker sakta tillbaka.

I morgon är de traditionella julhemmen i Lovisa åter öppna ❤