Nu har en ny arbetsvecka börjat. Full fräs men jag tycker att jag har varit rätt bra på att prioritera och delegera de senaste veckorna och då jag behöver koncentrera mig sätter jag telefonen på stör ej.
På min väder-app står det Lunta tulossa – snö på kommande. Skulle inte behövas alls om någon frågar mig, men än är inte vintern slut i Finland. Det hotades med snöyra och ganska mycket av den vita varan… dessvärre. Får väl se det positiva. Sportlov i Finland, skolbarnen kan vara ute och stoja i snön, åka skidor och pulka. Och de kan bygga snögubbar eller andra skulpturer och vara med i en lekfull ”tävling” som tidningen arrangerar.
Orsakullan frågar den 10 januari i sin utmaning ”Vem/vad förtjänar dagens ros?”
Det finns många som förtjänar rosor och i dagens läge kommer jag främst att tänka på sjukvårdspersonal runtom i landet, eller i hela världen. Speciellt de som kämpar för att hålla liv i coronadrabbade på intensiven, men också de som outtröttligt vaccinerar oss som vill ha vaccinet.
Dagens ros får nog också alla mina medarbetare, som veckovis är minst tjugo personer, som på olika sätt bidrar till att Nya Östis kommer ut.
Ikväll kröns Lovisanejdens Lucia Luna Heino i Lovisa kyrka. Det kan man följa i direktsändning här, åtminstone då man bor i Finland, men kanske man kan se det även i andra länder? Sändningen börjar klockan 18 finsk tid. Det borde också vara möjligt att se inspelningen i efterhand.
Om någon av er som läser min blogg kollar detta, berätta gärna om ni såg sändningen eller om det var något strul.
Det här samarbetet som Nya Östis har med Loviisan Sanomat TV är mycket värdefullt. NÖ har ju inte möjligheter att strömma sändningar. Vi samarbetar också med Agricola svenska församling, med lokala Röda Korsets avdelning och med Östra Nylands Ungdomsförbund.
Då vi uppvaktade lucia och hennes familj för en dryg vecka sedan gav vi den här blombuketten till henne, donerad av Firma Kim Svenskberg.
Måndagar och tisdagar hinner jag sällan titta in hos mina bloggvänner. Hoppas att ni har förståelse för det. Produktionstakten är hård med Nya Östis, men det vet ni alla som följt min blogg en längre tid.
Pauser har jag ändå börjat rita in i kalendern och i dag i samband med lunchen besökte jag Tokmanni (uttalas på finska Tåkkmanni med korta vokaler hela vägen). Har svenska vänner i Lovisa som döpt affärskedjan till Tokmannen, uttalat helt på svenska, liksom den tokiga mannen 🙂
Där köpte jag tre grönväxter för tio euro. Två av dem syns på bilden här. Och jag tycker mycket om mina små gröna hörnor, oaser, här hemma ❤
Den svarta flaskan till höger är en James Bond-flaska med motiv från filmen Quantum of Solace. Den HAR innehållit en flaska Limited Edition of Smirnoff, men den är tom sedan länge 😀
Med mobiltelefonens nattinställning blir det i skymningen fina effekter till exempel av bilar som är i rörelse 🙂Gamla posthuset, numera säte bland annat för tandläkarstation och reklambyrån Creative Peak. Här finns även bostäder.
Det har varit lite sol från och till i dag, och överlag inget regn förrän mot kvällen. Plus elva grader också. Finemang!
Vi hade redaktionsmöte för aktiva skribenter i dag. Numera har vi inte många fysiska möten. En viss försiktighet och oro finns fortfarande då det gäller coronan.
Sjuttiosex procent av befolkningen i Finland har fått två vaccin. Ett tredje kan bli aktuellt för 60-plussare och särskilt utsatta personer inom kort. Men det brådskar inte med det tredje för den som är sådär allmänt taget frisk.
Vissa arbetsplanerings- och idémöten sker på distans via Teams, men klart att det är roligt att då och då mötas ansikte mot ansikte. Den ena idén ger den andra. Personlig växelverkan behövs.
Men då vi är över trettio personer som på olika sätt hjälper till att göra Nya Östis (alla är inte skribenter) är det numera nästan omöjligt att komma samman alla på en gång. Förutom då om vi i år kan arrangera jullunch, vilket jag hoppas att vi kan. Då bjuds alla in ❤
Och samma gäller sommarens läsarfest 2022, hoppas verkligen den kan arrangeras. Det har gått två somrar utan läsarfest, så jag har inte upplevt en enda som chefredaktör 😥
Då jag sagt att mina pelargoner på balkongen står sig fina, så kan de inte tävla med dem som finns utanför Bistro Kronan på Alexandersgatan 💪🥰
Nyheten som jag pantat på över ett år 🤣 Någon kanske tänker – äh, var det bara det där? Höh.
För mig och för tidningen som jag leder kändes det ändå väldigt stort att ett universitet, Tampereen yliopisto (Tampereen University, TAU) kontaktade Nya Östis för ett drygt år sedan. Först fick jag ett textmeddelande av en forskare där och ni må tro att jag tänkte att det här är nåt lurt, värsta spammet!
Men det visade sig vara seriöst och tanken var att vi kanske skulle ha kunnat åka till Tammerfors på våren och hålla vår föreläsning face to face med alla intresserade forskare, journalistikstuderande och personer som skriver doktorsavhandlingar. Men coronapandemin bidrog till att allt blev framskjutet och sedan fattades beslutet om att det här genomförs på distans via Zoom.
Nya Östis sätt att jobba är unikt. Det väcker olika frågor, beundran men också skepticism. Kan en understödsförening ge ut en tidning? Ger vi avkall på journalistiska värderingar? Vi har inga anställda, hur går det ihop?
Men något kanske NÖ gör rätt i alla fall då tidningen kommit ut under 6,5 års tid? Det kanske finns andra sätt att producera journalistik, eller att ge ut en tidning om man inte vill kalla det traditionell journalistik?
Skriver mer om det här till torsdagens tidning, den 21 oktober. I dag är jag bara stolt, glad, tacksam och trött ❤ Och ett stort tack går till styrelsemedlemmen Ann-Britt, på bilden till höger, som stöttat mig hela vägen och som hjälpte till vid presentationen!
Tillbringade jag mest inomhus dock, på grund av jobbet. Men på väg dit hann jag njuta av sol och blåst och hög klar luft och även lite värmande solstrålar för vi hade +13 grader 🙂
Så här tomt är torget i Lovisa förstås inte alla dagar. Men på söndag är här lugnt.Klarblå himmel, vackert färgade träd!
Efter avklarad layout i dag bläddrade vi i gamla Nya Östis-tidningar från 2015, året då NÖ föddes. Det var kul att se hur mycket som hänt sedan dess. Vad gänget skrev om då och hur layouten utvecklats, bland annat med indrag i texterna, nya vinjetter, lite tydligare struktur på allt och kanske ibland även lite bättre foton än då 🙂
NÖ:s redaktion har alltid gjort så gott den kan, inom ramarna för de resurser som finns. Så gjordes 2015 och så görs nu, och alltid strävar vi till att bli lite bättre. Att utvecklas på olika sätt. Men viktigast av allt är att vi är en totalt lokal tidning, en svensk röst för Lovisanejden. Och att vi har en tröskel som är väldigt låg då det gäller material som vi tar emot och publicerar.
Nya Östis strategidag var mycket givande. Även om jag efter flera timmar långa möten ofta känner mig som en urblåst ballong behövs möten av det här slaget absolut. Framtidsfrågor diskuteras. Idéer kläcks. Alla måste inte förverkligas direkt, mycket tål funderas över en tid, saker behöver få smälta in i hjärnan.
På en strategidag diskuteras ofta framtida utmaningar eller sådant som kan upplevas som hot. Ofta riktas blickarna fem, tio eller rentav tjugo år fram i tiden. Ingen kan förutspå vad som kommer att hända. Överlever papperstidningen? Är det ett måste att även skapa en digital tidning och har en understödsförening resurser att göra det?
Jag tror att så länge en tidning har ett intressant och mycket lokalt innehåll att erbjuda läsarna, så länge har vi också prenumeranter. De vill läsa om det som hänt i lilla Lovisa med omnejd och även på förhand få veta vad som ska hända i regionen.
I går kväll fick jag ramen till pusslet klart. I dag ska jag fortsätta pussla.
Lite så där vildvuxet men fint ändå. En blomsterplantering i mitten av september på en gård i Lovisa centrum.
Jag sitter på tidningens strategidag nästan hela dagen i dag. Många intressanta ärenden på agendan. Har varit tidskrävande med planering för många medarbetare, men i slutändan hoppas jag att det här ger bra vägkost för framtiden för Nya Östis. Då en understödsförening ger ut en tidning går det inte så där bara av farten och med vänster hand. Massor av jobb, ofta för stora allmänheten helt osynligt sådant, ligger bakom.
Mörka moln har hopat sig vid horisonten åt olika håll flera gånger i dag. Jag tycker om kontrasten som solen skapar. Då solen väl gått bakom moln själv ser det inte lika dramatiskt ut. Nu har jag solen mot väst, bakom min rygg. Mot öst ser det hotfullt ut.
Något regn har ändå inte kommit. Hörde på nyheterna i går att Sverige skulle drabbas av oväder.
Fick undan en del tidningsjobb på förmiddagen. Samma dag som Nya Östis kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning. Sedan hade jag min varannan-vecka-massagedag och ikväll ska jag ännu ge ut lite texter, planera de två kommande tidningarna och även ett nästan dagslångt möte som vi har i morgon.
Min massör är en underbar kvinna och en ”gammal” vän från skoltiden. Hon lär mig knep och ger mig verktyg för att hantera olika situationer i vardagen och i livet överlag.
Jag vill bli mera öppen, skaka av mig det pansar jag av någon anledning bär på. Ett skyddspansar som mycket väl kan finnas kvar även från tidigare liv, om man såsom jag väljer att tro på att vi haft sådana.
Olika motgångar i livet, till exempel då jag blivit övergiven – och då handlar det inte bara om före detta förhållanden – har också bidragit till att jag skapat detta pansar, så att jag inte ska kunna såras och skadas hur lätt och hur ofta som helst.
Nu återstår det att se om verktygen jag fick leder till något intressant 🥰
