4400 steg i dag. Gör inte så mycket att det är minusgrader när promenadstråken nästan överallt är i bra skick. Ice Bugsen är, som jag tidigare sagt, den bästa investeringen jag har gjort på många år. Hade i dag också gångstavarna, och fick inte alls ont i ryggen. Sällskap på promenaderna har jag haft i lördags och i dag och troligen får jag även i morgon, så livet känns verkligen ljusare nu på många sätt 🙂
Byggnaden i bakgrunden är vårt stadsmuseum. Men jag tycker att björkarna med sina hängande grenar är SÅ fina 😍 Glad måndag, del två med andra ord!
Länge sedan jag kom ihåg Trees on Tuesdays. Det är liksom lättare att tänka på den utmaningen om somrarna. Men visst är träd otroligt vackra också på hösten, och på våren och nu så här som kala skulpturer i Kapellparken på vintern.
Tog en promenad på dagen vid 14.30-tiden som paus i jobbet. Det blåste nordanvind men den var inte så hård och med +2 grader var det ganska behagligt. Får ibland ändå jätteont i ryggen, det kan bli en verklig pärs de sista 300 metrarna och det är inte kul. Men det sker inte alla dagar numera.
Degerbygatan utanför det gamla tryckeriet, som inte syns till vänster. Mycket snö som ni ser. Och en del träd som får representera Trees on Tuesdays.
Sista avsnittet av Mandelmanns ikväll och kanske jag fortsätter röja bland papper och pussla lite.
Totalt blev det 93 275 steg i februari. Målet var 28 x 2500 som är 70 000. Även om februari hade tre dagar färre än januari gick jag mer i denna månad än under förra då jag noterades för 92 982 steg. Bravo Carita 💪
Temat hos Elisamatilda är ”Veckan som gått”. Jag har ju i alla fall GÅTT hela veckan 😂 faktiskt närmare 5000 steg i dag!
En allmän illustration från Lovisa, tagen då jag gick hem från massagen i dag. Men nu till Elisamatildas frågor:
Blev det någon semla (i någon form) i veckan? – Nej, faktiskt inte 🙂 Jag har ätit två stycken redan långt innan fastlagstisdagen.
Hur firade du din senaste födelsedag? – Ganska stort faktiskt, då jag fyllde 60 år i maj 2022. Fest på Almska Gården här i stan. Blev ett oförglömligt minne.
Vilken var den senaste listan du gjorde? – Jag gör varje dag kom-ihåg-listor, to-do-listor, över sånt jag behöver komma ihåg såväl i jobbet som privat.
När väntade du senast på en hantverkare? – Minns inte. Har inte direkt haft det behovet den senaste tiden.
Vilken serie eller film har du senast börjat titta på? – Det var Marko och Irma om torsdagar i Sveriges TV4 men serien tog slut. Inget nytt på gång just nu.
Årsdag i dag. Inget att fira förstås, men något vi ändå INTE får glömma. Det är ett år sedan Ryssland startade kriget mot Ukraina. På Nya Östis hedrade vi det igår genom att ha gulblå färg på tidningens namn på sidan ett. Övriga texter och bilder på pärmen har inte med kriget att göra.
Mina nya arbetsrutiner ger mer plats och tid för vänner. Ostbricka i dag på Bistro Kronan. Härligt ❤ Köpte också en fin Lexington handduk och en duschkräm, because I am worth it 🙂
Vi talade en hel del om kriget, såsom vi gjorde för ett knappt år sedan. Då fanns oro för att Putin skulle skicka pansarvagnar också över gränsen till Finland. Vi kunde inte veta vad galningen skulle hitta på. Sedan visade det sig att han hade fullt upp med härjandet i Ukraina… och så kom Nato med i bilden. Oron för vad knäppgöken hittar på försvinner väl aldrig, men han kunde nog inte ana att väst skulle stå enade bakom Ukraina, och hjälpa landet han hade tänkt att han kan förgöra på en kort tid.
… dök upp då jag igår började fundera vilka stjärnor och stjärnbilder det finns på himlen. Jag var på min sena kvällspromenad och såg plötsligt två extra stora stjärnor lysa invid månen. Den ena låg nere till höger om månskäran och den andra uppe till vänster.
När jag var barn stod min syster och jag tillsammans med pappa ute på vår gård i Garnison där vi bodde. Han lärde oss bland annat var Lilla och Stora Karlavagnen fanns.
På den här bilden är det omöjligt att se vad jag menar, men prickarna vid sidan om månskäran var de stora stjärnorna. Jag fick uppgifter om att det kanske var Venus, men är inte Venus en planet? Jag blottar här min fullständiga okunskap, jag var säkert frånvarande från lektionerna i skolan då sånt här behandlades, eller så skyller jag på dåligt minne 🤣
Det första jag igår kom att tänka på var satelliter eller spionballonger, sådana har ju skjutits ner i Kanada och USA. Men de här stjärnorna rörde inte på sig, så mina fantasier om spioner bleknade fort bort.
3198 steg blev det igår och 145:e dagen på raken av promenader 💪
Det är fint i vår gamla stadsdel och bra plogat och sandat var där också. Detsamma gäller inte alla gator och trottoarer men med tanke på hur mycket snö det kom på kort tid tycker jag vi har det riktigt bra i Lovisa. Gäller att vara glad över det som är bra och välja de vägar som är bäst farbara.
Stack ut på promenad redan vid 15-tiden. Hade då suttit sex timmar i ett sträck vid datorn. Köpte focaccia från Café Favorit, stans godaste vågar jag säga och fick med dem i en liten påse som det inte var något besvär att bära längs promenaden.
Totalt 3777 steg blev det, och promenaddag 144.
Efter promenaden tog jag en tur med bilen för att se att den startar och att den blev varm. Vi har minus sex grader nu och nätterna kan bli upp till 15-20 grader kalla 🥶
Nyaste farliga favoriterna i godisväg! Då jag promenerar varje dag äter och dricker jag också med gott samvete allt jag vill ha.
Då jag var barn i början av 1960-talet var det här vår underbara lekskola. Efter det har ju termerna för barnens dagvård ändrats otaliga gånger. Kallas visst småbarnspedagogik i dag, och vi talar om daghem, det finns förskoleverksamhet och allt möjligt annat.
Vi talade om att vi gick till ”leckis” – i Sverige talar man kanske ännu om lekis?
Nu leker inga barn längre i Villekulla daghem, inte i den här byggnaden i alla fall. Och inte i byggnaden på gården heller, den som uppfördes gissningsvis på 1970-talet? Fuktskador och annat som måste repareras blir dyrt, och barnen har placerats i baracker i väntan på att ett nytt daghem byggs. Mycket trist, men inte ovanligt i dag och inte bara Lovisa stad som har dessa problem.
Många goda minnen har jag i alla fall från tiden i lekskolan ❤
Bilden tog jag under kvällspromenaden i söndags den 12 februari. Promenaderna har jag fortsatt med, precis alla dagar sedan den första oktober. Jag tänker själv… att jag orkat! Inte för att jag gått långt alla gånger, stegens antal har varierat mellan 2600 och 5000. Men jag började på hösten och det blev bara mörkare och kallare hela tiden.
Nu går vi mot ljusare tider och jag tror att mina promenader också blir längre. Om inte förr så i april. Igår var det så attans halt av växlingarna i temperaturerna att jag gick och spände mig till och med med Ice bugsen 😱
Servicehuset Esplanad vid Drottninggatan kring klockan 18 på söndagskvällen. Min 135:e dag av promenader. Hålls jag frisk får jag fira 150-jubileum måndagen den 27 februari 🙂
Drygt 3000 steg blev det i dag. Mestadels går jag ju ensam. Det är inte alltid så upplyftande, jag försöker få vänner med mig. Men att mina tider alltid skulle passa för dem är ju inte så självklart.
Jag har för länge sedan kommit över tröskeln ”skulle inte orka, vädret är trist, det är för halt, för blåsigt, för kallt”. Det finns inga ursäkter, inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Så jag kommer ut. Och tänker ofta ”så bra av mig att få det gjort, alla dagar”! Nu går vi dessutom mot ljusare och varmare tider. Idag fantiserade jag om hur det kommer att kännas sedan om det är +30 i skuggan 😀 😎☀ Ska jag promenera tidigare morgnar då eller sena kvällar, då det eventuellt blivit så svalt att jag inte behöver krypa längs väggar och leta efter svalka.
Jag har visat bilder på det här huset förr. Hambergska hemmet har varit ett boende för seniorer. Jag har minnen från åren då jag besökte släktingar och bekanta där.
Hemmet har stått tomt sedan 31.12.2017 då verksamheten flyttade till ett nytt servicehem, Det goda livets hus i Gråberg. Under 2021 var en gästateljé för konstnärer verksam i lokalerna.
Hus som står tomma har en tendens att förfalla ganska fort, och det är så synd i de flesta fall, och i synnerhet i detta.
Gick förbi här igår då jag tog min promenad som blev 2800 steg. Under natten och morgonen hade det fallit snö. Ställvis krasade den isiga snön och sörjan under mina Ice bugs. På andra platser flödade vatten.
Jag hade en tung dag i går och ska nu åter göra allt jag kan för att hålla arbetstider. Inte jobba kvällar och veckoslut. Lättare sagt än gjort för en ensam person som också är ensamföretagare. Men jag har ju faktiskt fyllt sextio år och orkar inte med samma takt som jag hade då jag var trettio.
Hela mitt liv har jag jobbat hårt. Levt för mina jobb, levt genom dem. Haft jobbet som livsstil och mått bra då jag haft en partner som levde på samma sätt. Vi jobbade tillsammans. Nu har jag varit ensam i snart nio år och jobbet har troligen därför blivit min partner. Jag är gift med mitt jobb 😱
Mina barndomskvarter, stadsdelen Garnison. Till höger ett hus som är alldeles nytt, där ha invånarna inte flyttat in än.
4506 steg blev det igår då jag promenerade till och från mamma och hjälpte henne bära in ved. Det var dag 126 av promenader, alla dagar minst 2500 steg sedan den första oktober.
Sen eftermiddag äntrade ett tjugotal Tor-fans bussen som förde oss till Vichtis där Tor, som är serieledare, mötte VSS som är jumbo i tabellen. Någon lätt match blev det ändå inte, men Tor vann 4–3.
Vi brukar ha med oss en brandsiren och trummor. Jag tycker om att slå på trummorna, det ger ju så mycket mer effekt än att bara applådera taktfast. Läderhandskar ett måste för att inte få vare sig stickor i eller blåsor på fingrarna 😂
Kom hem kring 23-tiden och började lägga pussel. Efter några timmar med mycket väsen var det skönt att lyssna på tystnaden. Slog inte ens på teven.
Det här pusslet är ganska svårt. Det ska bli bilder av mig och mina vänner Ann-Britt och Tina. Jag fick pusslet som gåva då jag fyllde 60 år, men började med det först för någon vecka sedan. Har inte ens alla dagar haft tid att lägga pusslet, men nu är bitarna i det stora hela sorterade och ramen har varit klar en tid. Tror att jag fortsätter i dag 😀