promenader

Minnen från barndomen

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… dök upp då jag igår började fundera vilka stjärnor och stjärnbilder det finns på himlen. Jag var på min sena kvällspromenad och såg plötsligt två extra stora stjärnor lysa invid månen. Den ena låg nere till höger om månskäran och den andra uppe till vänster.

När jag var barn stod min syster och jag tillsammans med pappa ute på vår gård i Garnison där vi bodde. Han lärde oss bland annat var Lilla och Stora Karlavagnen fanns.

På den här bilden är det omöjligt att se vad jag menar, men prickarna vid sidan om månskäran var de stora stjärnorna. Jag fick uppgifter om att det kanske var Venus, men är inte Venus en planet? Jag blottar här min fullständiga okunskap, jag var säkert frånvarande från lektionerna i skolan då sånt här behandlades, eller så skyller jag på dåligt minne 🤣

Det första jag igår kom att tänka på var satelliter eller spionballonger, sådana har ju skjutits ner i Kanada och USA. Men de här stjärnorna rörde inte på sig, så mina fantasier om spioner bleknade fort bort.

3198 steg blev det igår och 145:e dagen på raken av promenader 💪

Promenaddag 144

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det är fint i vår gamla stadsdel och bra plogat och sandat var där också. Detsamma gäller inte alla gator och trottoarer men med tanke på hur mycket snö det kom på kort tid tycker jag vi har det riktigt bra i Lovisa. Gäller att vara glad över det som är bra och välja de vägar som är bäst farbara.

Stack ut på promenad redan vid 15-tiden. Hade då suttit sex timmar i ett sträck vid datorn. Köpte focaccia från Café Favorit, stans godaste vågar jag säga och fick med dem i en liten påse som det inte var något besvär att bära längs promenaden.

Totalt 3777 steg blev det, och promenaddag 144.

Efter promenaden tog jag en tur med bilen för att se att den startar och att den blev varm. Vi har minus sex grader nu och nätterna kan bli upp till 15-20 grader kalla 🥶

Nyaste farliga favoriterna i godisväg! Då jag promenerar varje dag äter och dricker jag också med gott samvete allt jag vill ha.

Gamla lekskolan i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Då jag var barn i början av 1960-talet var det här vår underbara lekskola. Efter det har ju termerna för barnens dagvård ändrats otaliga gånger. Kallas visst småbarnspedagogik i dag, och vi talar om daghem, det finns förskoleverksamhet och allt möjligt annat.

Vi talade om att vi gick till ”leckis” – i Sverige talar man kanske ännu om lekis?

Nu leker inga barn längre i Villekulla daghem, inte i den här byggnaden i alla fall. Och inte i byggnaden på gården heller, den som uppfördes gissningsvis på 1970-talet? Fuktskador och annat som måste repareras blir dyrt, och barnen har placerats i baracker i väntan på att ett nytt daghem byggs. Mycket trist, men inte ovanligt i dag och inte bara Lovisa stad som har dessa problem.

Många goda minnen har jag i alla fall från tiden i lekskolan ❤

Bilden tog jag under kvällspromenaden i söndags den 12 februari. Promenaderna har jag fortsatt med, precis alla dagar sedan den första oktober. Jag tänker själv… att jag orkat! Inte för att jag gått långt alla gånger, stegens antal har varierat mellan 2600 och 5000. Men jag började på hösten och det blev bara mörkare och kallare hela tiden.

Nu går vi mot ljusare tider och jag tror att mina promenader också blir längre. Om inte förr så i april.
Igår var det så attans halt av växlingarna i temperaturerna att jag gick och spände mig till och med med Ice bugsen 😱

Jag traskar på

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Servicehuset Esplanad vid Drottninggatan kring klockan 18 på söndagskvällen. Min 135:e dag av promenader. Hålls jag frisk får jag fira 150-jubileum måndagen den 27 februari 🙂

Drygt 3000 steg blev det i dag. Mestadels går jag ju ensam. Det är inte alltid så upplyftande, jag försöker få vänner med mig. Men att mina tider alltid skulle passa för dem är ju inte så självklart.

Jag har för länge sedan kommit över tröskeln ”skulle inte orka, vädret är trist, det är för halt, för blåsigt, för kallt”.
Det finns inga ursäkter, inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Så jag kommer ut. Och tänker ofta ”så bra av mig att få det gjort, alla dagar”! Nu går vi dessutom mot ljusare och varmare tider.
Idag fantiserade jag om hur det kommer att kännas sedan om det är +30 i skuggan 😀 😎☀ Ska jag promenera tidigare morgnar då eller sena kvällar, då det eventuellt blivit så svalt att jag inte behöver krypa längs väggar och leta efter svalka.

Ett vackert hus som borde få invånare

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag har visat bilder på det här huset förr. Hambergska hemmet har varit ett boende för seniorer. Jag har minnen från åren då jag besökte släktingar och bekanta där.

Hemmet har stått tomt sedan 31.12.2017 då verksamheten flyttade till ett nytt servicehem, Det goda livets hus i Gråberg. Under 2021 var en gästateljé för konstnärer verksam i lokalerna.

Hus som står tomma har en tendens att förfalla ganska fort, och det är så synd i de flesta fall, och i synnerhet i detta.

Gick förbi här igår då jag tog min promenad som blev 2800 steg. Under natten och morgonen hade det fallit snö. Ställvis krasade den isiga snön och sörjan under mina Ice bugs. På andra platser flödade vatten.

Jag hade en tung dag i går och ska nu åter göra allt jag kan för att hålla arbetstider. Inte jobba kvällar och veckoslut. Lättare sagt än gjort för en ensam person som också är ensamföretagare. Men jag har ju faktiskt fyllt sextio år och orkar inte med samma takt som jag hade då jag var trettio.

Hela mitt liv har jag jobbat hårt. Levt för mina jobb, levt genom dem. Haft jobbet som livsstil och mått bra då jag haft en partner som levde på samma sätt. Vi jobbade tillsammans. Nu har jag varit ensam i snart nio år och jobbet har troligen därför blivit min partner. Jag är gift med mitt jobb 😱

Glad måndag! 06-02-2023

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer
Vi fick mer snö i går kväll, så bilden är tagen då, runt 22-tiden när jag var på min promenad.

Jag tycker i viss mån om snöyra, då det inte är för kallt, och då det inte vräker ner en halv meter med snö.

Således tycker jag att bilden passar som en Glad Måndag-bild. Det blev 2906 steg och igår var det min 128:e promenaddag på raken.

Kanske den här bilden mera skrämmer än gläder mina bloggbesökare 😂 Men jag bjuder på den i alla fall!

Bilder från vardagslivet

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Mina barndomskvarter, stadsdelen Garnison. Till höger ett hus som är alldeles nytt, där ha invånarna inte flyttat in än.

4506 steg blev det igår då jag promenerade till och från mamma och hjälpte henne bära in ved. Det var dag 126 av promenader, alla dagar minst 2500 steg sedan den första oktober.

Sen eftermiddag äntrade ett tjugotal Tor-fans bussen som förde oss till Vichtis där Tor, som är serieledare, mötte VSS som är jumbo i tabellen. Någon lätt match blev det ändå inte, men Tor vann 4–3.

Vi brukar ha med oss en brandsiren och trummor. Jag tycker om att slå på trummorna, det ger ju så mycket mer effekt än att bara applådera taktfast. Läderhandskar ett måste för att inte få vare sig stickor i eller blåsor på fingrarna 😂

Kom hem kring 23-tiden och började lägga pussel. Efter några timmar med mycket väsen var det skönt att lyssna på tystnaden. Slog inte ens på teven.

Det här pusslet är ganska svårt. Det ska bli bilder av mig och mina vänner Ann-Britt och Tina. Jag fick pusslet som gåva då jag fyllde 60 år, men började med det först för någon vecka sedan. Har inte ens alla dagar haft tid att lägga pusslet, men nu är bitarna i det stora hela sorterade och ramen har varit klar en tid. Tror att jag fortsätter i dag 😀

Nöjd med januariresultatet!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Medborgarinstitutet vid Brandensteinsgatan. Ser inbjudande ut med de upplysta fönstren. Där pågick säkert någon kurs just då.

Igår blev det 3269 steg. Det var min 123:e promenaddag på raken och i januari blev det totalt 92 982 steg.
Målet 2500 x 31 = 77 500, klarade jag med råge. Tycker fortfarande att målet med 2500 steg om dagen är lyckat. Inga prestationskrav, jag vet att jag klarar det och därför kommer jag ut varje dag.

Ska någon gång komma över 100 000 i månaden, men med tanke på mörkret – som jag har svårt med – och all halka, snöfall, blåst och regn som januari bjudit på, är jag mer än nöjd med 92 982 steg. Poängen är att jag är ute, alla dagar!

Jag tror det blir både roliga och lättare att få ihop steg när det inte längre finns is och snö, och då dagarna blir längre med ljus och värme.

Det här inlägget skrevs igår, känns bäst så då jag har tajt schema på jobbet ännu onsdagen den första februari. Jag siktar på att avrunda den här dagen (1.2.2023) med en konstutställning, så jag kanske visar bilder därifrån senare!

Trees on Tuesdays, från en måndag

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Dagarna ljusnar minut för minut 🎵🎶
Den här bilden togs i går, nån gång runt 17-tiden. Drygt 3300 steg blev det, och 122:a dagen var det av promenader på raken 💪

Så det här är Trees on Tuesdays, men fotot är Trees on Mondays 🙂

Har insett och nästan accepterat nu att måndagar, tisdagar, onsdagar blir det förhandsinställda korta inlägg och ibland dröjer det då jag ska godkänna, läsa och svara på era kommentarer så här i början av veckan.

Men ni ska veta att ni förgyller mitt liv och är värdefulla vänner för mig ❤ Ni som finns i mitt verkliga liv i vardagen men också alla ni som finns ute i Blogglandia!

Promenad, dag 120!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Vet inte hur bra det syns på bilden att vi har snöyra och blåst igen. Riktigt fint med den vita snön, om det inte kommer en halvmeter. Plus-minus-noll grader är också ok, var ganska lätt att putsa bilen i dag.

Den 120:e dagen av promenader på raken i dag. Hurraaaa för mig 💪

Kändes också fint att få stöd av ett gäng väninnor, som inser att det här med att vara ute och gå ALLA dagar minst 20-30 minuter är det viktigaste. Viktigare än antalet steg.
Dessutom sade Marie Göranzon som gästade Carina Bergfeldts program i går att äldre personer inte alls ska gå 10 000 steg, det är för mycket. Den som kommer upp till 5000 per dag har gjort ett toppenjobb.
Totalt blev det 3875 steg för mig i dag.

Det här med proportioner på foton kan ibland vara svårt. Det här ser ut som en balja med skumpa 🤣 Avnjöts med paj och kaka på Kapellet med ett gäng väninnor i dag.

Sedan såg jag reprisen av Marko och Irma hos syrran. Jag har inte så modern teve att jag skulle kunna banda program. Lär inte köpa en sådan heller innan den gamla säger upp kontraktet. Det där med att banda program är inte riktigt min grej, för jag skulle ändå aldrig sedan senare hinna se dem. Men då vi var på innebandymatch i torsdags missade jag direktsändningen av Marko och Irma i Sveriges TV4, och därför var det bra att syrran bandade, för det är ett program jag ogärna missar 😍