pussel

Att välja fokus, skratta eller gråta

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Bilden är en detaljstudie från pusslet jag håller på med. Det finns mycket symbolik i den 😀

Då man jobbar som journalist på en tidning, eller specifikt som chefredaktör, är det inte ovanligt att utomstående försöker påverka tidningens innehåll.

Häromdagen blev jag uppringd av en person som jag direkt kände att hade ställt sig på en piedestal och bokstavligen tittade ner på mig. Jag var nog en sådan som hen inte hade velat röra vid ens med en tång. Sättet hen uttryckte sig på gjorde mig egentligen mållös. Varför var det så svårt för hen att uttrycka sig sakligt och vänligt?

En halvtimme efter samtalet kunde jag skratta gott åt alltsammans. I dag berättade jag om händelsen för en kollega och vi konstaterade att det är bäst att bara skratta bort den här sortens påhopp.

Jag kan alltså välja fokus. Vara glad över det jag har eller bli förbannad på detaljer.

Hade jag varit av den purkna sortens människor hade jag blivit sur och rusat tillbaka till livsmedelsaffären där jag köpte den här buketten i dag Här fanns nämligen en vissen ros, och priset var inte nedsatt.

Men nu valde jag istället att glädja mig över de blommor som ännu levde och var förhållandevis fina 🙂 Den vissna rosen slängde jag bort.

Vädret hade jag också kunnat vara sur på. Det har regnat och blåst, varit råkallt och dystert.

Men snacket med kollegan jag nyss nämnde gjorde mig glad. Tänk så lite det behövs 🙏 Att man råkar på en positiv person då man som mest behöver det. Alla triviala vardagsbekymmer försvann som om jag slagit med ett trollspö i luften 😎

Spännande skuggor, och nyaste pusslet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Det blev spännande skuggor i taket av pusslet då jag bara hade arbetslampan på ovanför bordet. Den stora skuggan till vänster kommer från arbetslampan. Och då pusselbitarna ligger på en glasskiva blev effekten så här 🙂

Det nya pusslets motiv tror jag att jag inte visat än. Jag började sortera bitar i den låda där motivet fanns och kunde inte vända på den på ett par dygn 🧩🤣

Nu har jag ramen klar och pusslar nästa gång troligen imorgon lördag.

Den här dagen tillbringar jag några timmar på bokmässan i Helsingfors för att marknadsföra Nya Östis. Det blir spännande. Har ju inte kunnat arrangeras större mässor på över ett och ett halvt år!

Glad måndag, del 2, nytt pussel

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Sorteringen påbörjades igår och fortsätter i dag. Ingen brådska med den, roligt ska det vara. Letar först rätt på kantbitarna och har som ni ser hittat de fyra som ska ligga i hörnen.

Grovsortering innebär just detta. Bitar med tydliga ansiktsbilder landar i en låda, bitar med blommor och annat grön i en annan låda. Sedan finns det också bitar som bara läggs åt sidan och som sorteras under nästa omgång mer noggrant.

Kunde inte ta bild på motivet eftersom det finns på lådan där kantbitarna ligger. Får visa det en annan dag 😀

Regnet smattrar mot fönstret

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Det är jämngrått ute och egentligen ganska mysigt med regnsmatter mot rutan. Jag kunde tända ljus redan nu, så pass mörkt är det inomhus. Men då jag sitter vid datorn ser jag inte ljusen på sekretären. Vill inte lämna dem utan uppsikt och njuter ju inte av dem och de brinner i ett annat rum, bakom en vägg.

Det är höst och på eken Lukas kan man se det. Han börjar tappa sina blad. Nu får han stå ute på balkongen, för träden överlever ju även annars utomhus om vintern. Även små plantor har jag förstått.
Det som känns lite roligt är att luktärten kämpar på 😀 Den får växa där så länge den är så där grön. Några blommor får den inte längre, men tänk att den trivs där mot balkongens fönster. Där är ju kallt om natten.
Pusslet blev klart i måndags, det gick fort den här gången. Tar fram ett nytt till helgen.

I dag jobbar jag kväll, vilket betyder 13.30–21. Det är stadsfullmäktiges möte och jag följer det på distans.

Innan jag börjar jobba ska jag försöka få fakturan till Tammerfors universitet klar. Mitt företag har inte elektronisk fakturering, så det är rätt invecklat att få sitt arvode därifrån. Först ska jag registrera mig på en portal och sedan kom användarnamn med ett mejl och lösenord med ett annat. Har inte hunnit sätta mig in i allt ännu, men måste kämpa mig genom det, annars får jag ingen lön 🙂

Glad måndag! 18-10-2021

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Mycket pusselbilder blir det här, men pusslen ger mig sådan avkoppling och glädje.

Kanske kring hundra bitar kvar att lägga. Pusslet KAN bli klart i dag, få se!

Har varit en hektisk dag. Ofta då jag förbereder mig för att gå ut, ta en paus helt enkelt, börjar telefonerna ringa och Messenger plinga. Det där med att bara låta allt vara, inte svara, kan ibland vara lösningen men oftast inte. Allt finns ju kvar ändå, på ett eller annat sätt. Att lämna saker ogjorda betyder inte att de går upp i rök.

Människor förväntar sig att jag ringer tillbaka på missade samtal.
Frågor som ställs via olika kanaler behöver svar, annars avancerar inte jobbet med tidningen.

Att hela tiden ha saker på hög, långa to-do-listor som aldrig blir kortare, mejl som väntar på svar, olika åtgärder som måste vidtas för att produktionen inte ska stanna upp… det är stundvis tärande och frustrerande. Men jag brukar tänka att det är så här bara tre dagar i veckan.

Varje dag delegerar jag numera något, prioriterar eller skippar. Ingen ska tro att jag ensam vill panta på allt, för det vill jag verkligen inte. Jag vill att allt fler lär sig hur tidningen kommer till och inser att det är ett enormt jobb att vecka ut och vecka in ge ut 32 sidor med lokalt material.

Är jobbet ändå roligt? Ja! Är det krävande? Ja! Är det belönande? Ja!
Sedan då jag svarar Nej på första eller sista frågan, då slutar jag 🙂

Glad måndag! 11-10-2021

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Känner att jobbpressen lättat något. Det är ju bara så att ibland har vi väldigt mycket omkring oss. Då är det viktigt att själv kunna sätta gränser och ännu viktigare just därför att vi är många som jobbar hemifrån, hela tiden på distans. Då är man rätt ensam. Därmed inte sagt att ingen arbetsgemenskap finns, men det finns ingen som direkt ser dig och hur du låter dig slukas helt av jobbet.

En detaljstudie från nyaste pusslet. Comicserien gäller fortfarande, men detta är inte Jan van Haasteren. Har dock ännu ett nytt av honom på lager 😀
Pusslen får mig att koppla av, rejält. Så därför fortsätter jag med dem så länge det känns meningsfullt.
Och här en närstudie av pusslet som blev klart förra veckan.

Nu känns det som att pusslet med det där ”hemliga projektet” också börjar bli klart. I lördags jobbade jag och en kollega fem timmar för att få presentationen klar. Ännu återstår en del finlir, men snart, snart ska allt vara klart.

Livet är ett pussel. Ibland faller bitarna på plats hur lätt som helst. Ibland får vi leta efter bitarna som saknas. Någon gång kan en bit försvinna och då är det definitivt något som fattas oss, men det går att leva vidare även efter det ❤

Glad måndag! 04-10-2021

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Glad och något förvånad över att pelargonerna på balkongen är såhär fina fortfarande i dag så här i början av oktober. Ute är det +11 grader och jag tror att blommorna trivs i den svala luften på den inglasade balkongen. Men det var nog också två praktexemplar jag köpte i våras.

I bakgrunden ser ni eken Lukas. Två löv har börjat gulna lite. Men det är säkert också helt normalt för ett träd på hösten 🙂

Med pusslet har jag avancerat så här långt. Det har varit mycket fin avkoppling om kvällarna efter layouten som krävt koncentration och kreativitet.

Vi tycker ju ofta att vi ska orka, orka och orka lite till då det gäller både privatliv och jobb. Jag brukar säga rakt ut då det är så att det blir för mycket jobb, och just nu är jag inne i en sådan period. Jag har bett om hjälp och även fått sådan från olika håll, men arbetsbördan och ansvaret är ändå fortfarande stora.

Försöker njuta av det varma höstvädret, den fina blå himlen, de vackra färgerna.

Hoppas du som läser det här får en fin måndag ❤

Pusselläget och Bonde söker FRÖ

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Pusselläget onsdagen den 29 september och på TV går Bonde söker Fru, ett favoritprogram som jag också kallar Bonde söker FRÖ 😂 för visst kan kärleken vara ett frö som låter sig gro och sedan kanske det till och med blir en bebis för några deltagare?

Instundande vecka blir annorlunda i jobbet för mig då jag är huvudansvarig för layouten av tidningen som ska ut den sjunde oktober.
Känns nervöst, har inte layat en hel tidning på två år på grund av pandemin. Hemma har jag varje vecka layat något smått då och då, så hantverket med layoutprogrammet InDesign sitter som det ska.

Det är bara det att hantverket utgör endast en bråkdel av det PUSSEL som även tidningen utgör. På alla sidor finns det artiklar, notiser, vinjetter, bilder och olika grafiska element som ska sitta rätt.

Wish me luck!

Glad måndag! 27-09-2021

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Nästa månad är det oktober då vi gör Glad måndag-inlägg. Tiden rusar och vi med den, tydligen.

Måndag är ofta en ganska stressig dag för mig på jobbet. Eller vill jag använda ett annat ord, kan jag kalla dagen intensiv. Två telefoner ringer, mejl och Messenger plingar. Jag tolkar det som att Nya Östis behövs ❤

Sedan är det upp till mig att delegera och prioritera och skala bort vissa saker. Och framför allt, att hålla en paus. I dag satt jag en stund i Pias trädgård och där hade Bella löv i skägget 😂

På kvällarna kopplar jag också av med pussel. Jag har kommit lite längre än det som bilden visar men den här får duga ändå. Glad måndagskväll till er alla!

Pusselramen klar, nu tar jag helg!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Nya Östis strategidag var mycket givande. Även om jag efter flera timmar långa möten ofta känner mig som en urblåst ballong behövs möten av det här slaget absolut. Framtidsfrågor diskuteras. Idéer kläcks. Alla måste inte förverkligas direkt, mycket tål funderas över en tid, saker behöver få smälta in i hjärnan.

På en strategidag diskuteras ofta framtida utmaningar eller sådant som kan upplevas som hot. Ofta riktas blickarna fem, tio eller rentav tjugo år fram i tiden. Ingen kan förutspå vad som kommer att hända. Överlever papperstidningen? Är det ett måste att även skapa en digital tidning och har en understödsförening resurser att göra det?

Jag tror att så länge en tidning har ett intressant och mycket lokalt innehåll att erbjuda läsarna, så länge har vi också prenumeranter. De vill läsa om det som hänt i lilla Lovisa med omnejd och även på förhand få veta vad som ska hända i regionen.

I går kväll fick jag ramen till pusslet klart. I dag ska jag fortsätta pussla.