Men jag gör sånt som jag tycker är kul!
Lite fler bilder från igår
såpbubblor
Glad måndag, 18-07-2022
Jag startade den här bloggutmaningen för många år sedan, och nu är en del andra bloggare också med. En lista på dem finns i detta inlägg. Skriver du då och då Glad-måndag-inlägg? Låt mig få veta så kommer du med på listan och kan få en del nya besökare till din blogg.
Figurerna på bilden är de små såpbubbleflaskor som vi köpte i fredags, utöver den stora som gjorde jättebubblor och som jag skrev om i lördags.
Bucketlistans bubblor fixade
Min dag
Nu ska jag för en gångs skull i ett slags dagboksform berätta vad jag gjort i dag. Jag nöjer mig med franska streck.
– Steg upp! Fantastiskt! Först klockan 10 efter att ha sovit tio timmar. Sömn behövs. Jag som jobbar mer eller mindre alla dagar har insett det. Men nu styr jag också mina dagar själv.
– Skrivit klar en text som ska ingå i en bilaga för en större tidning.
– Svarat på mejl, de flesta har med olika jobb att göra.
– Kommit fram till vilka arvoden är bra och vilka jobb som det lönar sig att tacka ja till. Gör fortfarande ändå en del nästan goodwillgrejer för att de är roliga.
– Diskat, dammsugit, tillrett en köttfärslimpa.
Tycker att jag kan ropa hurraaaa åt mig själv, det gör jag rätt ofta nuförtiden.
Blir säkert lite jobb till vid datorn ännu, men nu är klockan snart fem och jag ska börja varva ner.
Det är så fint då det är nästan ljust ännu efter halv fem. Våren är i antågande!
Konst med bubblor
Jag blir ivrig som ett litet barn då jag får en flaska med såpbubblevatten i min hand. Lyckades också få min syster med på ett hörn. Det började med att hon på begäran fotograferade mig då jag försökte skapa riktigt stora bubblor.
Jag började blåsa för allt vad jag var värd. Skapade bubblor på bubblor så jag fick smak av såpvatten i munnen, blötte ner min blus och nästan tappade andan. Samtidigt tog min syster så många bilder hon hann. En del bubblors liv var ju synnerligen kortvariga, andra klarade sig längre.
Den här konsten är inte dyr. Dessutom var det otroligt roligt att hålla på med den!
Då man bor ensam…
är det inte lätt att fotografera såpbubblor.
Först ska man blåsa så de får sin form och när man sedan försöker få bild av dem har de redan farit sin väg eller spruckit, fastän man står där med kameran klar.
Sedan jag fick den där tämligen anonyma kommentaren av en kille/man som konstaterade att jag ”inga ska skriva om någo killar hii på bloggen för dom vill int vara med”… så har jag blivit allt mer provokativ i sinnet.
Till er som inte läst mina tidigare inlägg kan jag berätta att jag inte publicerade kommentaren eftersom mannen
a) medgav att han var på fyllan när han skrev den
b) inte berättat vem han är trots att jag mejlat honom och bett honom säga vem han är och att jag publicerar hans kommentar så fort han ger sig till känna (för nykter kan jag ju inte ändå veta om han är…)
Jag antar att samma man skulle tillägga att det inte finns några män som vill ha en tant som står på balkongen och blåser såpbubblor heller? Herregud så han skulle få skämmas 🙂
Tänk vad lite sol kan göra
Kom hem från jobbet kvart över ett på natten mot måndag. Vi var ett gäng som jobbade med riksdagsvalet för tidningen Östnyland från redaktionen i Borgå.
Skönhetssömnen reducerades från vanliga 7-10 timmar till bara fem, så om jag såg ut som ett mosat äpple i dag fanns det en förklaring.
Men! Någon måste ha tänkt på mig, bett för mig, sänt energi… för den här dagen blev riktigt bra!
Efter en vecka med uppgifter som inte alla var så där väldigt sprittande fick jag göra en KUL grej i dag.
Och sedan, bara för att solen lyste, fick jag för mig att köpa en blandning som jag kan blåsa såpbubblor från. Ja, jag vet att man kan göra en sådan själv men det var ett riktigt impulsköp som jag gillade 😀
När och var jag ska blåsa bubblorna är ännu oklart.
Nu var det åter så pass torrt och fint på marken att jag kunde promenera genom parken hem.
Och hemma… där hastade jag ut på balkongen.
Här gör jag som jag vill. Det finns ingen som säger att jag borde göra något annat. Jag duger precis som jag är.
När jag känner doften av pärlhyacinterna återupplever jag minnen från barndomen och faster Gretas trädgård. Jag känner solens strålar mot min kind. Hör hästarna från travbanans stall och utegårdar gnägga.
Livet är här och nu och det är just de här mikrostunderna av vardagslycka som jag vill lära mig njuta av.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 