Tacksam och lättad för stunden

Bilden är symbolisk och har inte direkt något med inläggets text att göra. Jag har två väninnor som gör tavlor av kasserade smycken och det här är ett av de verken.

Jag lämnade in provet för tarmscreening i måndags och redan igår kväll fick jag svar via ett elektroniskt brev. För två år sedan kom svaret också lika fort.
Jag valde att vänta med att läsa resultatet till i morse. Kände att det var lugnare så för sömnen.

Öppnade brevet idag och: Resultatet av screeningen för tarmcancerprovet är normalt, kunde jag läsa.

Hurra! Tacksam 🙏 Lättad!

Nu får jag ännu vänta på resultatet, eller direktiven om vilka uppföljningar ska göras efter ingreppet som gjordes den fjärde mars i livmodern. Har jag förstått saken rätt ska jag inom några veckor få svar på vilket resultat biten som avlägsnades visar. Troligen får jag också direktiv om fortsatt vård eller information om när nästa prov ska tas.

Solen lyser, himlen är blå, fem plusgrader har vi strax före klockan tio på morgonen.
Torsdagsrutiner för att hjälpa mamma nu på dagen, och mot kvällen någon liten salt bit och ett par glas vin i goda vänners lag.

Glatt överraskad

… blev jag igår då jag på styrelsemötet, det sista för min del som chefredaktör, blev ihågkommen med en grönväxt och en flaska skumpa ❤

En porslinsblomma råkade faktiskt vara precis det jag hade önskat mig. Jag hade en sådan för tio år sedan, den var mycket gammal och en växt jag hade fått ärva av mammas faster. Av någon anledning dog den, troligen hade den kommit till sin ålders slut.

Porslinsblomman är en av mina favoriter, så jag hoppas att den här ska trivas hos mig.

Jag är inte van vid att få höra vackra ord om mig själv. Jag förväntar mig inga långa tal, och det blev inget sådant igår heller. Det blev precis lagom.

Själv är jag också obekväm med att hålla tal, men jag kan säga några spontana ord och uttryckte på mötet igår min tacksamhet för tiden då jag har fått jobba som chefredaktör för Nya Östis.

Nu känns det skönt och tryggt att ge över åt nya krafter. Det behövs chefsbyte ibland så att en inte vankar kvar i gamla spår när det finns andra som kan föra in mycket nytt 🤗

Fem en fredag och dagens citat

Det blev ingen färgsprakande fredag i dag, men nu har jag ändå börjat komma ihåg temat så jag försöker bidra med inlägg där en annan gång.

I dag blir det några kloka rader av Stefan Andhé som skriver kolumner i Året Runt. Jag har alltid gillat hans texter och visst är det så att det i vår tid handlar mycket om att Göra men sällan om att Vara. Många av oss säger ”se Paris innan jag dör” och har allt möjligt på sin så kallade bucketlist. Ingen säger ”jag måste få se Tidaholm innan jag dör”. Ändå kan promenaden runt kvarteret ge dig mer än kamelritten i Sahara eller ballongfärden över Alperna 🙂

Elisamatilda är också lite inne på temat om att se det lilla i vardagen och hon har Tacksamhet som ord i dagens utmaning Fem en fredag.

Vad är något du tar för givet men är tacksam för?
– Månne inte elektricitet och rinnande vatten hör hit. Tar för givet, men det är inte något helt givet. Så jag är tacksam för att jag har det.

Vilken tradition under årets högtider betyder mest för dig?
– Finlands självständighetsdag den 6.12 har fått allt större betydelse längs åren. Inte minst nu för krigen som härjar på nära håll, och då vi blir hybridpåverkade av Ryssland vid vår gräns som ett motdrag till att vi gått med i Nato.

Vilken upplevelse under det gångna året uppskattar du mest?
– Bostadsmässan som arrangerades i juli i Lovisa var en stor sak som jag inte glömmer i första taget.

Vilken utmaning under året är du glad att du tog dig an?
– Har funnits många utmaningar, stora och små, kommer inte på något att nämna här nu.

Vad är du mest tacksam för i år?
– Att jag fått vara tämligen frisk. Lite ont i ryggen ibland, och samma gäller högra knäet. Men problemen har gått att hantera.

Och sedan över till något helt annat:
Om någon såg mig stå mitt på torget i dag en längre stund med ett blixtaggregat intill mig kan jag säga att ni får svaret på det i januari.

Jag känner – jag lever!

Denna balsmamin hör inte till det invasiva arterna såvitt jag vet. Hur som helst sprids den inte från krukan på min balkong. Fröna fick jag ifjol av Inge-Maj, och för mig är det ett litet skärt under att det från dessa små frön vuxit upp så här fina blommor ❤

Jag har suttit på balkongen ikväll och njutit av svalkan. +19 är ju rena himmelriket och nu mot natten ska det gå ner till +16 och rentav +13. Vädringsfönstren är öppna!

Ett tiotal tomater på kommande. Tycks dröja innan de blir röda, men vem har brådis?

I lördags innan jag somnade rann varma tårar längs mina kinder. Ikväll likaså.
Det är skönt med varma tårar. De bara stiger upp i ögonen och rullar ner. Det är ingen hysteriskt hulkande gråt som gör ont i halsen.

Jag skulle gärna skriva om allt som bidragit till att jag känner det jag nu gör, men för tillfället är det helt omöjligt.

Det enda jag kan skriva är att jag är oerhört tacksam för att jag får uppleva det jag upplever nu.
Jag tror att alla känslor, hela spektret, kommer fram nu då jag fått ha ”semester” några dagar. Jag har haft tid att känna efter, tid att gå in i mig själv, tid att fundera vad jag vill göra med resten av mitt liv.

Vad som än händer efter en vecka eller två, under sensommaren eller hösten – vågar jag säga att den här sommaren är den bästa jag upplevt på åtta år.

Med mönster i taket

… önskar jag alla ett gott avslut på veckan och snart god natt. Bingolotto lider mot sitt slut, och där vann en äldre man från Visby Jackpotten på över en halv miljon. Underbart! Och en fin avslutningssång av Anders Lundin.

Pappersstjärnan jag gjorde ifjol till jul med hjälp av min kära syster hänger kvar 🙂

I morgon börjar en ny arbetsvecka. Fem Nya Östis-tidningar kvar före jul. Följande, den 25 november, blir ett extra tjockt storspridningsnummer. Vad skulle jag göra utan alla medarbetare som skriver texter, säljer och framställer annonser, läser korrektur, stiliserar texter, sköter layout, prenumerationer, fakturering…?

Tacksam är ordet som allt oftare dyker upp. Tacksam också för att jag får jobba hemifrån min lugna vrå. Och att resultatet av alla ansträngningar vecka efter vecka tilltalar cirka 2500 prenumeranter. Inget man kan ta för givet. Hårt arbete ligger bakom.

Dagarna blir fort till veckor, månader och år. Snart vänder det, blir ljusare utomhus och en ny vår kommer.

Det kommer kanske en dag då jag saknar alla samtal som nu oftast avbryter mig i mitt jobb. Jag kanske någon dag saknar alla pling på dator och telefon. Då som ingen längre hör av sig till mig. Jag kan också bli en av de många gamla ensamma.

Jag tycker det kan vara bra att tänka på det ibland, då det är som mest hektiskt i jobbet.
Nån dag kanske ingen längre ringer eller plingar.

Tacksam för att få jobba hemifrån

Jag är tacksam för så mycket.
Att jag får jobba hemifrån med och för en tidning som jag älskar ❤
Att inte behöva äga en bil och tvingas köra iväg flera mil till en arbetsplats i en annan stad.
Tacksam för att ha tak över huvudet och varmt och skönt inomhus. En mysig säng att gosa ner sig i under duntäcket då det är dags att lägga sig.

Webinarium på gång.

Lite stökigt på arbetsbordet i dag. Multitaskade som vanligt. Tog del av ett webinarium å jobbets vägnar. Ska skriva om det till nästa tidning. Behövde och kunde göra andra saker på sidan om. Hade kontakt med medarbetare samtidigt som jag lyssnade på det som sades på mötet. Gick hur smidigt som helst 🙂

Där ute har snön vräkt ner hela dagen och det lär fortsätta till eftermiddagen onsdagen den 13 januari. Snöröjarna är nog riktiga hjältar nu ❤

Tacksamheten är stor

För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.

Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.

Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.

Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!

Ett hembakt bröd med potatis och örter.

Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.

Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.

Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.

Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.

Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.

Jag är glad för så mycket

… för att det är ljust så tidigt om morgnarna och ljust länge om kvällarna.

… glad för solen som lyser på en blå himmel.

… glad för att det finns struvor i affären fastän det är fyra veckor till första maj 🙂

… för att jag har mitt pussel som skingrar tankarna, för att jag har ett jobb som jag tycker otroligt mycket om och som fortfarande lär mig nya saker varje dag

Mina bloggtexter de senaste dagarna kanske har signalerat att jag haft bråttom och mycket att göra. Jobb på dagarna, möten på kvällarna. Och visst är det så. Men då man får hålla på med saker man tycker om, då blir det inte stressigt.

Om arbetet och andra åtaganden börjar kännas olustiga, då måste man tänka om, bryta mönster, varva ner.

Just nu är jag bara glad och tacksam ❤

Tacksam för mycket

Ett trevligt avbrott i vardagen i går. Ett möte med en förening där jag inte längre är sekreterare, så det är inte betungande utan mer berikande med umgänget. Antalet möten är också bara sex, sju per år.

I går hade mötesvärdinnan Barbro dukat upp så fint. Hon serverade pajer hon själv bakat, en med svamp och en med skinka.

En stor bukett med tulpaner prydde bordet och levande ljus förhöjde stämningen.

Den läckra pajen med trattkantareller från närbelägen skog.

Tacksam för vänner, bekanta, umgänge. Tacksam för jobbet som, trots att det är hektiskt och krävande ibland, ger mig så mycket. Jag har producerat och hanterat texter så länge jag kan minnas, och att nu få jobba med en superlokal tidning är berikande. Att dessutom få göra det hemifrån gör inte saken sämre.

Vissa dagar är jag helt för mig själv, men jag behöver ensamheten och friheten som den ger. Frihet att loda runt i nattsärken och okammat hår om jag vill.
Andra dagar träffar jag folk på möten, på evenemang, på intervjuer, på matcher och kontakt håller redaktionen nästan dagligen via mejl och telefon.

Tacksam är dagens ord ❤