vardag

Det färgsprakande bidraget!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Om detta inte sprakar av färger vet jag inte vad som gör det 😀
Jag har ju inte varit så innovativ i den här utmaningen, men nu fick jag allt till det 😉
Jag vill ju så gärna vara med i LillaSysters novemberutmaning ❤ I dag visar hon bland annat färgglada bankomater.

Min torsdag har åter varit fullspäckad från morgon till kväll.
Ett försäkringsbolag har öppnat nytt kontor i staden, eller egentligen flyttat från en plats till en annan, och Nya Östis skriver om allt sånt som är lokalt.

Anhörigvården tar sina timmar. Vi handlar till mamma, doserar mediciner och hjälper med ditt och datt. Vi har ändå nu de senaste veckorna fått hjälp från hemvården så att vi inte behöver kuska henne till vårdcentralen två gånger i veckan. Lättnad!

Sedan träffade jag två väninnor över ett glas vin, och när jag kommer hem är klockan 18, det är mörkt, det har regnat nästan hela dagen, så det är brasa i kakelugnen som gäller. Till mina dagliga rutiner hör också bloggen, men hinner sällan läsa vännernas ordentligen innan lördag-söndag. Och så skriver jag dagbok.

Så här går dagarna och med den här farten är det snart jul, sedan påsk och sedan sommar 😂

Det är inte så lätt…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… att försöka se fin ut i håret. Igår kväll efter bastun och då jag hade haft hårrullar hade jag en frisyr. När jag vaknade var håret inte längre lika vackert och jag är inte den som orkar hålla på med locktång osv. Nej, nej – never in my entired life! Hårrullar är ok att ha i blött hår tills håret torkar, eller att ha en stund i torrt hår (aningen fuktat) innan jag ska iväg nånstans.

Så jaaaa… det här är mina selfien för i dag.
Ska be någon vän ta foton av mig så att de ser lite mer naturliga ut och att jag får visa nya vårjackan 🙂

Annars rullar livet på så att jag nu tänker ”ta vara på varje dag”. Maj månad är den du älskar mest. Gå ut, se vad som händer i naturen. Missa inte det, såsom du gjorde då du jobbade för full fart. Vips hade trädens löv slagit ut och jag hade missat det. Sedan var maj slut och det blev midsommar och juli fräste på och så var det mörka augustikvällar som gällde…

Nej. Nu tänker jag, ”idag är det tredje maj”. Hoppa upp på cykeln eller gå en kort promenad. SE vad som händer, känn värmen (+11 i dag), solen som plötsligt går i moln, stormen som blåser upp, regnet som behövs… och sedan solen igen, som lyser vackert i det blöta gräset och i vattenpölarna.

Mamma behöver hjälp så i dag var det lite sånt på agendan med mjölk och mediciner. Men annars njuter jag här hemma i tystnaden, med levande ljus mot kvällen.

Här vill jag vara och bo ensam. Men jag fortsätter hoppas att jag kan hitta en vän, en kvinna eller en man, som vill gå ut och äta med mig, ta en cykeltur till stranden, eller bjuda mig på en biltur till huvudstaden där jag inte varit på länge, eller till någon av grannstäderna. Eller varför inte åka på en mini-kryssning? Möjligheterna är oändliga, också utan att två mänskor delar bostad.

Jag tror att många längtar efter sådan samvaro i dag. Otvunget, på neutral plan. Inte så att det uppstår krav för någondera att servera mat, ställa till med fest. Hellre lite mer sådär som picknick eller knytkalas 😍

Så här rullar vardagen på

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Läste nyss på Facebook några visdomsord skrivna av Paula Piirainen på finska och publicerade av en Facebookvän. Fritt översatt och förenklat handlade de om att vardagen ofta utgörs av köttfärssås, spilld mjölk och borttappade nycklar. Men just den vardagen behöver vi luta oss tillbaka mot. Där är det lätt att andas för att allt som är vardagligt och vanligt är perfekt.

Det var fint skrivet, tycker jag som ofta här berättar om min vardag. Inget märkligt, men märklig är ju det sista som vardagen behöver vara. Hade jag inte vardagslunken och vissa rutiner skulle det kännas märkligt. En vardag är en vardag och vi behöver den. Sedan ska vi förstås då och då njuta fullt ut av det ”glitter och glamour, fester, överraskningar och tillfällen att skåla” som finns 🙂

Steg upp runt klockan 9 och var klar att göra en intervju här på Kyrktorget klockan 11. Snöovädret har inte nått oss ännu när jag skriver det här klockan 14 och jag är glad om vi helt slipper snö 🙂

Nu har jag börjat elda, intervjun är skriven, här ska städas lite, finns alltid nåt att plocka med.
Mammas hemsjukvård ser äntligen ut att börja rulla på så att vi inte behöver ta henne till vårdcentralen lika ofta som förr. I och för sig inget större problem men i kyla med en bil som är modell äldre och om det kommer halv meter snö och mammas portingångar plogas igen… så är det aningen lättare för mig och syrran såhär.

Karlskronabulevarden, på väg hemåt efter dagens jobb. Minus sex grader.
Så här rullar vardagarna på.

Jag skriver, jag lever – tacksam i vardagen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Jag har återvänt till livet som frilansskribent. Och jag tycker om det livet. I dag hade jag en kolumn i Nya Östis. Texterna flyter och föds när jag inte blir avbruten hela tiden och när jag inte längre har administrativt jobb som kräver koncentration och tid.

I dag ingår också resereportaget från läsarresan i tidningen.

Annars handlar min vardag mycket nu om att ta det lugnt. Vila så att jag blir av med förkylningen. Jobba lite med texter då jag orkar. Och så eldar jag eftersom en kakelugn lär må bra av regelbunden eldning. Nu ska det ändå blir så pass varmt ute att jag troligen hoppar över en dags eldning, imorgon – för att sedan åter elda lördag kväll.

Så här går jag klädd hemma, och ju kallare det blir kanske det handlar om att ha två par stickade strumpor på fötterna 🙂

Just nu har jag +17 i köket och nästan +20 i de andra rummen så det är behagligt och bra. Jag kanske börjar pussla den här helgen 🙂

Gröna trollet på balkongen och diverse annat från dagarna som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade jag målat ögon på krukan hade det här blivit ett roligt troll, med håret på ända – hur galet som helst 😀

Varje sensommar eller höst vill jag köpa ljung, jag vet inte vad som lockar i det enkla.

I måndags hade vi möte på församlingshemmet som ligger ett stenkast från mitt hem. Den här planteringen står vid dörren. Vi diskuterade kommande luciatraditioner och samarbetet mellan tidningen, lokala Röda Korset, svenska församlingen och lokala ungdomsförbundet. Det är inte lätt att få kandidater numera. Unga flickor ser det som en skönhetstävling, fastän det inte är det, och de har också fullt upp med studierna och vill varken göra dåligt ifrån sig i dem eller i uppdraget i luciaföljet. Så det finns många aspekter att fundera över, traditioner att förvalta men kanske ändå förnya?

Varje kväll har jag pusslat nu och det avancerar, långsamt så här i början men ett tiotal bitar hittas och roligt är det! Tankarna flyger fritt.

Det här är väl något slags pensé? Köpte den i våras och den blommar fortfarande. Jag tror att jag har lärt mig hur jag ska plocka bort vissnade blommor, var jag så att säga ska knipa av stjälken för att att nya blomknoppar ska bildas. Det gäller att inte låta frökapslar bildas 🙂

Vad var det jag sa?

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Den frågan – utmaningen – har Orsakullan hos sig i dag den 29 juli.

Det är ord som jag förknippar dels med så kallade besserwissers, dels med dem som inte vågar ta risker eller vara positiva. Det är alltid lättare att välja den negativa vägen, eller att inte hoppas och tro för mycket.

Men orden kan förstås tolkas på många andra sätt också. Den som har dåligt minne kan fråga sig ”vad var det jag sa?”

Elisamatilda har paus några veckor på Fem en fredag. Hon har lovat återkomma fredagen den 19 augusti.

I dag har jag jobbat med texter, betalat tidningens fakturor, skrivit en massa jobbrelaterade mejl, plockat undan ren tvätt och kör nu en ny tvättmaskin. Så här går dagarna.

Jag har nästan bara Skyltar för Skyltsöndag i mitt bildarkiv för bloggen (skönt att ha det garderat). Så den enda opublicerade allmänna bild som jag hittar är det nyaste paret av Feelmax barfotaskor som jag köpte för några veckor sedan. Då jag äntligen hittade ett par svarta. De jag köpte 2021 var rosa…

Sortering och storseger

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Har kommit igång med att pussla ihop ramen, kantbitarna, till senaste pusslet. Distraktion, terapi, vardagsgöra – kalla det vad som helst men det håller tankarna, stundvis, borta från kriget.

Visst följde jag ändå det som tv rapporterade om vår president Niinistös besök hos Biden i USA. Likaså det som våra kvinnliga statsministrar, Sanna Marin och Magdalena Andersson, sade.

Jag litar på dem som leder våra länder. Jag litar på Sverige och på övriga Norden och på västländerna överlag och det goda ska segra 🙏 Men det kommer tyvärr att kosta. Såsom det kostade Finland 1939–1940.
Vardagslivet fortsätter också med Tors innebandymatcher. Seger 12–2 i dag. Vi toppar tabellen i Finlandsserien och har goda chanser att avancera till division ett. Men det blir kvalspel ännu längre fram i vår.

Att hinna städa gör mig glad

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Något så vardagligt som att städa har gjort mig glad i dag. Jag vill att varje pryl ska ha sin plats. Det ska råda harmoni i bostaden och den ska vara tämligen lätt att städa. Nu är det inte alltid så, och jag flyttar därför på saker ibland. Ger också bort såväl pussel som böcker och annat som inser att jag inte behöver/inte har använt på ett tag. Då kan jag med gott samvete köpa något nytt som jag vill ha.

I dag har jag plockat bort pusslet som nyss blev klart och städat två bord.
Imorgon ska jag dammsuga.

Och idag köpte jag första hyacinten!

Vi har fått en möbelaffär till Lovisa. I Stemma kan man köpa allt från soffor och bord till sängar, stolar och lampor. Mattor, kuddar och olika inredningsprylar fanns också. Inte ett så jättestort urval men jag tror att kunden kan beställa sånt hen vill ha och få det rätt fort.

Vid ingången ser det ut så här. Sedan finns en större ”hall” där sängar och soffor med bord och lampor visas.

Satte igång en ny utlottning på min blogg. Vill du vinna Muminservetterna ska du följa instruktionerna på bloggens startsida genom att klicka på bilden uppe till höger.

Varit en lugn och bra dag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Home sweet home ❤ Så sant som skrivet och sagt.
Levande ljus nu på kvällen, både inomhus och på balkongen. Läsa tidningar, skriva dagbok.

På förmiddagen – lagom med jobb, ingen stress. Har gett ut en del texter, planerat kommande tidningar.

Har också hunnit göra mycket på privat plan. Kört en tvättmaskin, hängt tvätten. Fört ut tidningar och kartong till insamlingskärlen. Allt sådant där osexigt som hör vardagen till men som MÅSTE göras.

Ibland tänker jag att jag inte har nåt intressant alls att berätta om mitt liv. Inga romanser, inget annat omvälvande häftigt.

Men den här vardagslunken är egentligen något av det bästa jag kan ha.
Jag saknar egentligen ingenting. Jag har ett jobb och jag klarar min ekonomi, tillsvidare, från månad till månad. Det är tufft att vara egenföretagare men jag har fixat det ända sedan sommaren 2016!

Jag har mina nära och kära, och jag har vänner, några riktigt nära och lojala sådana.

Om allt en dag skulle brista, om jag skulle mista det jobb jag har i dag, om jag skulle drabbas av en svår sjukdom.
Ja.. det finns en massa OM och osäkerhet i våra liv.
Men saker och ting brukar ordna sig ändå.

Jag trodde ju att jag skulle gå under totalt i maj 2014. Hur skulle jag klara mig att ens andas då HAN, mitt livs stora kärlek, lämnade mig?
Men det gick. På något vis och vänster fixade jag det.

I dag känns allt det där inte längre så dramatiskt.
Men just då som det hände var det otroligt svårt.
Jag minns hur det dröjde några veckor innan jag klarade av att berätta det för alla i min närhet. Att han hade valt en annan kvinna.

Svårigheterna i mitt liv vill jag inte glömma. Jag vill lära mig något av dem. Hela tiden växa som människa.

Tankar som handlar om sorgerna i mitt liv finns alltid där. Men de lever inte längre på ytan. Jag måste inte alltid ventilera dem, skriva om dem.

Men ibland tränger de sig på och yrkar på att förvandlas till texter.
Jag ska skriva en bok om allt det här någon gång. Men när det blir, det vet jag inte 🙂

 

Att hitta den där pusselbiten som fattas

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det här pusslet har 1500 bitar. Det är 90 centimeter brett och 60 centimeter högt.

Bästa avkopplingen, har jag konstaterat tidigare, och det säger jag fortfarande. Vi brukar fråga oss, hur klarade vi oss innan mobiltelefonerna kom?

Jag kan fråga mig – vad gjorde jag innan pusslen kom in i mitt liv? Eller hur kopplade jag av?

Missförstå mig rätt. Även om jag inte varit sambo på sex och ett halvt år har jag ett liv utanför pusselvärlden. Dels via jobbet, dels via otaliga vänner.

Ibland tänker jag förstås att så KUL det skulle vara om jag träffade en man som också gillade att pussla. Då kunde man tillsammans ta sig an 2000 eller 3000 bitar. Men att leta efter honom, och även finna honom, är troligen som ett leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter EN specifik bit i ett 1500 bitar stort pussel 😀

Mina vardagskvällar förgylls ofta av pusslen. Då jag går till bordet med pusslet kommer jag bort från datorn som annars alltid pockar på min uppmärksamhet och skapar ett jobb som aldrig tar slut.

I söndags fick jag ramen klar. I går vid 19-tiden såg pusslet ut som på bilden. Jag tror att jag avancerade lite till fram till 21-tiden, men jag gjorde det här som ett förhandsinställt inlägg, då jag vet att tisdagen blir full av jobb igen från arla till särla.