Minns ni kvinnan som vann brittiska Talent-tävlingen för något år sedan? Hon stajlades ju om efter sin seger, drog fulla hus var hon än sjöng och sålde massor med skivor.
I går kom en bekant till kiosken med två tidningar i handen. Den nedersta är Kyrkpressen och den andra är Östra Nyland. På översta bilden är jag, för ett år sedan, då 50-års intervjun gjordes.
På nedre bilden är Susan Boyle. Ju mer jag tittar på bilderna kan jag hålla med om det som mannen som hämtade tidningarna sa. Att det finns likheter mellan Susan och mig.
Så nu låter jag er, mina kära läsare, säga vad ni tycker.
Om vi utseendemässigt liknar varandra ens lite, så finns det en sak jag är säker på att hon kan bättre – och det är sjunga. Kanske jag kan skriva bättre än hon, i alla fall på svenska 😉
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hahaha … coolt.
Visst finns det en likhet mellan er, utan tvekan 🙂
Hmm ja, det finns väl vissa likheter 🙂
Håller också med: Visst finns det en viss likhet mellan er
Visst är ni ganska lika varandra.
Tänk första gången man hörde Susan Boyle – man blev stum av förvåning.
Att du skriver bättre än hon är jag övertygad om!
Kram, Ingrid
Tja ja – så som jag sa, åtminstone antar jag att jag skriver bättre på SVENSKA 🙂
sjunger du lika bra!
Nä, det gör jag nog INTE 🙂
Huvudet på spiken! Vad roligt, jag har funderat på vem du är lik men har nu svaret 😀
Kram
Stoffe
Nä men hahaaa – ÄR jag lik Susan? 🙂
Kram på dig också 🙂
Lite lika är ni kanske 🙂
Ja, ju mer jag ser på bilderna kan jag hålla med om det 🙂
Det stämmer faktiskt. Ni kunde vara systrar. 🙂 Vilken härlig Askungesaga. Jag har kvar tillfället bland mina favoriter, där Susan går in på scenen för första gången i tävlingen och presenterar sig. Kameran sveper över publiken och juryn. Ordföranden ler hånfullt. Många verkar njuta av den kommande sågningen. Sedan tar Susan ton…
Ja, det var härligt det där då alla slutligen ställde sig upp och applåderade!