… är just nu att läsa böcker. Jag håller på med tre stycken, samtidigt. Det går hur bra som helst, men jag är ändå en långsam läsare.
Gidlund, han som skrev om sin kamp mot cancern, hann dö innan jag blev klar med hans bok I kroppen min 😦
Bostadslöse Raines dagbok är lättläst och går att ta i etapper utan att tappa bort sig i händelserna. Det händer inte så mycket i hans lilla värld, men tro det eller ej, ändå är hans berättelse hur intressant som helst.
Av Knausgårds Min Kamp 2 har jag läst tjugo sidor. Det är en fyra centimeter tjock pocketbok med liten text på 595 sidor. Har inte läst något av honom förr och kände att jag hade en lucka i min allmänbildning – jag har ju sett honom livslevande och tyckt att karln verkar spännande.
Början av boken är hyfsat bra. Språket lever, man får dra på smilbanden åt det tragikomiska då inget går så som han och frun tänkt på semestrar och i nöjesparken med barnen.
Men få se om jag orkar löpa linan ut med hans bok.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag har Kristian Gidlunds bok. Köpte den ganska tidigt. Följde hans blogg hela tiden från start.
Annars är inga kampböcker särskilt roliga. Man vill ju inte att livet ska vara en kamp egentligen.
Nä, men vill ju inte det – men ofta är livet en kamp ändå, på olika sätt. Via kamperna utvecklas vi ju ofta som människor också.
Jag har lite svårt att läsa flera böcker på en gång. Ofta blir jag så uppslukad av boken jag läser, så jag kan inte koncentrera mig på något annat.
Kram, Ingrid
Vissa böcker sträckläser jag. Men de som inte får mig på kroken direkt läser jag långsamt.
Kram!
Det låter som lite tunga böcker..? Jag har inte orkat ta tag i Knausgård, men det verkar ju som att många gillar böckerna…
Om Knausgård har jag hört både ock.
Antingen har man gillat mycket eller så har man blivit väldigt besviken eftersom uppskruvade förväntningar inte infriats.
Det var en intressant samling av böcker. Jag har inte läst nån av dem. Men läste Norens mastodon anteckningar på några 1000 sidor. Den lät sig läsas.
Kanske ska jag också läsa Knaus knas. Märklig titel han gav sin bok, undrar om han gjorde det medvetet, så att den blir mer uppmärksammad. Mein kampf. Min kamp.
Titeln gjorde att jag fick fördomar till att läsa den. Upplever honom som en man som fick och har hybris.
Tror på det där med hybris.
Men han skriver nog fängslande också – om en ganska vanlig vardag.