Min framtid som serietecknare kom av sig innan den hade hunnit börja. Men ibland får jag ett ryck.
Som i dag. När Adrian och jag delar på en flaska mousserat, hans namnsdag till ära. Och låt mig nu då åter en gång förtydliga att Adrian är Adrian, huvudpersonen i mina böcker. Han är inte min make 🙂
Adrian är inte alla dagar hemma hos oss men i dag är han här. Och vi har nya grannar i våningen ovanför. Några polacker och slovaker, om jag förstått saken rätt.
Med mycket öppet sinne tänker jag på dem. En har jag redan träffat och jag är säker på att de är trevliga allihopa. Jag vill inte ha fördomar, jag vill inte stämplas som rasist på en enda nivå.
Nåväl. Plötsligt den här kvällen hörde jag dragspelsmusik. Min fantasi skenade i väg och jag sa åt Adrian ”va roligt, nu har dom tagit fram sitt hemlandsinstrument” och jag såg framför mig hur en av dem dansade ripaska på köksbordet medan de andra skrattade och skålade i vodka.
För det är väl vad dom gör? Dricker ren vodka, är glada och uppsluppna, spelar och dansar.
Adrian hummade lite för sig själv och jag vet vad han tänkte. Att jag har fördomar, eller om inte det, så i alla fall förutfattade meningar. Och han är på vippen att fråga om jag vill se teckningarna som grannarna ritat av mig.
Sedan visade det sig att musiken kom från radion…
Så vad lär vi oss av detta? Att jag är en rasist eller en humorist? Eller att jag kanske har en lite snedvriden humor 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Säg som så – halvvägs in på ditt inlägg läste jag ”dragspelsmusik”. Å om du bodde i Stockholm så skulle du vid det här laget vara rasist och fått dina fördomar bekräftade. Jag lovar: alla dessa rumäner med sina dragspel vid t-banestationerna och inne i tågen skulle absolut bidra till att du inte hade någon humör alls kvar.
Det är ju det som är så tokigt… det är en balansgång. Vad kan man säga, vad inte? Det som jag tycker är ett skämt kan nån annan ta väldigt illa upp för. Vi har Sannfinländare (ung. som Sverigedemokraterna men bara ungefär), och då dom gör bort sig med rasistiska uttal säger dom att det var ett skämt, eller bara en åsikt och vi bor ju i ett fritt land osv. osv.
Din humor är din och bara din 😉 man får lov att skratta åt det man vill. Men det var kul 😉
Ja Gerd, du gör mig glad när du säger så där.
Den som inte tål humorn på min blogg får väl lov att låta bli att läsa den då 🙂
Jättefin teckning!! Humorist!! ♡
hahahaaa… jag har roligt då jag själv ritar de där bilderna, jättefort – en stor kram som tack för din uppmuntran!
Nja…teckningarna……..
MEN din humor är underbar!
Och den där Adrian tror jag att jag gillar! Verkar vara en man i min smak!
Är han singel! 😉
Nä, Adrian är inte singel…
Men läsarna bestämmer ju själva hur de upplever honom. Han brukar hemsöka deras fantasier 😉
😉
Även om man bedyrar aldrig det att man inte är rasist kan man nog vara snabb med att dra förhastade slutsatser, men i det här fallet tror jag att du är humorist. Teckningen visar i alla fall vissa tecken på det!
Kram, Ingrid
Tack Ingrid, och välkommen hem till Norden!
Jo, min tanke hade nog humoristisk grund 🙂
Underbart! Du är mer humorist och ingen rasist, tror jag! Kram
Kul att nån har samma humor som jag 🙂
Kram Ulla!