Jag vågade mig ut på stan i dag, till en marknad i centrum. Men jag hade bara hunnit vara där fem minuter innan jag fick syn på henne. Och då klarade jag dessvärre inte av att vara kvar längre.
Många säger till mig att jag ska hålla hakan uppe. Jag har inte gjort något fel. Men jag är inte riktigt så stark ännu. När jag ser henne tänker jag ju bara på att det är hon som kan gå runt på stan och vara stolt. Det var ju hon som lyckades snärja honom.
Jag hann ändå köpa häftet ni ser på bilden. Det ska bli min följande dagbok. Ytan är gjord av juteväv som tidigare varit en säck för kaffebönor.
Tänkte för en gångs skull med stolthet visa en bild på mig själv. Måste ju börja sluta skämmas över hur jag ser ut.
Ni får förstå att jag ändå plågas av de tankarna. Att jag blev bortbytt. Det är inte konstigt alls att jag känner mig fet och ful och värdelös. Hur mycket vänner och bekanta än säger att jag inte är ful, så härskar väldigt mörka tankar i mitt inre.
Bland annat känns Lovisa stad för liten just nu. Jag har alltid älskat min hemstad, men den känslan som råder just nu är att staden är hans och hennes, inte min.
På gamla apoteksgården hade Jennie och Maija ställt upp sitt härliga pop-up-café. Fina stolar, inte sant?
Och så har jag tagit en del bilder på vår fina badstrand och av ett par fina fönster. Dem lägger jag ut senare!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Usch vad det låter jobbigt….tror dock att det kommer att bli bra så småningom. Ett mysigt fik är aldrig fel och vädret verkar ju bra.
Vädret har varit toppen – det hjälper nog en aning då sinnet annars är mörkt.
En ny dag i morgon, nya tag! Tack för din support!
Säg som så. DET ÄR INGET FEL PÅ DIG ALLS. Kan inte göra det tydligare, versaler får duga! Det är ditt ex SOM DET ÄR FEL PÅ – versaler igen!
Om du inte vill, kan, orkar vara kvar – FLYTTA – versaler igen.
PS. Jag hade konfronterat henne på ett trevligt sätt och önskat henne lycka till med ditt ex. Jo, faktiskt, det hade jag gjort! DS.
Du kanske är starkare än jag.
Tror också man vet hur det känns först då man själv varit i en precis likadan situation.
Och jag kanske flyttar. Men först om ett år i så fall. Lyder terapeuternas råd, gör inget drastiskt då du inte är hel.
Kramar och tack för jag vet att du menar väl ❤
Det där tror jag på, Carita! Ta dig tid! Låt det smälta!
Jag hade också gått undan om jag haft så färska sår som du! Är tveksam till vad jag hade gjort om hon hade tagit första steget, men tvivlar på att jag kunnat visa upp en neutral fasad …
Men en sak är säker, jag hade nog inte sett på henne som den enda felande länken. Jag hade varit oerhört besviken och ledsen på min man, och kanske också lagt största skulden på honom …
❤
Visst har han svikit mest, hon har bara löpt med, och är väl inte utan ansvar, men vad kan man åt sina känslor… Inte mycket. Men beteendet borde vi alla kunna styra.
Kram fina du!
❤
Hon är en tjuv. Inget annat. Hon har inte lyckats snärja honom. Hon har stulit din man och din lycka.
Det är inget du kan göra nu, förutom att läka. Och faktisk gå med högburet huvud och rakryggad. Du ska inte vända när hon råkar vara i närheten. Du behöver inte vara vänlig, inte elak heller. Ge henne inte den glädjen hon kanske känna över att hon lyckades ta din man. Om hon nu visste om att han var gift.
Jo, hon visste att han var gift.
Och jag ska dag för dag bli starkare och någon dag viker jag inte undan.
Kram!
Bra med mål. 🙂
Kram!
Hej på dej Carita. Du är väldigt modig när du skriver om din kris. När man är redaktör så gör man väl så. Och sen skriver någon en insändare spalt som svar. Men jag tror att krisen också är väldigt privat och då hoppas jag att du hittar någon vän du kan prata med. Kanske det finns någon i samma situation.
Tack för din kommentar, Bengt!
Ja, jag har vänner jag kan tala med och det behövs för jag kan inte skriva ut precis alla känslor här på bloggen. Men i psykoterapin har jag fått höra att alla känslor måste få finnas, de måste få komma ut – också de hatiska och svarta som känns mest förbjudna. Frågan är ju bara var man säger / skriver / skriker ut dem.
Framtiden ligger framför dig! Med tiden så kommer du vänja dig att stå på egna ben och känna hur du växt som människa.
Din make är inte värd dina tårar, han är inte värd din sorg.
Antar att du känner dig både lurad, trött och övergiven ? Och den känslan skär djupt in i kroppen.
Om ett år kommer du förmodligen att se på det här som har skett på ett annat sätt än vad du gör just nu… Kram ♥
Alla människor är väl på något sätt värda tårar och sorg, men jag förstår vad du menar. I det här fallet då sveket var så stort.
Jag älskar honom fortfarande och han vet det – men jag kan inte annat än ta ett steg i taget och timme för timme kravla mig vidare i livet.
Att skriva blogg och dagbok ger mig styrka, och att läsa alla stödjande kommentarer.
Kram ❤
God morgon! Jag tror inte på FLYKT. Jag har nästan varit på väg två ggr. Första gången vid skilsmässan, andra gången ville jag närmare ett sjukhus med dottern.
Nej, låt tiden arbeta. En dag kommer du att gå STARK ut ur detta. Faktiskt.
Sträck på dig, du förtjänar det!
Kram ❤
Tack Gerd! Jag har tänkt kämpa ett år, se hur livet börjar forma sig. Om jag fortfarande då vantrivs, mår dåligt, inte ser någon glädje i något – då kanske det är jag som ska flytta.
Men just nu gör jag inga drastiska beslut, jag tar en timme i sänder.
Kramar ❤
Jag kommer osökt in på strofen ”This town isn’t big enough för the both of us” Och jag förstår din känsla.
Någon dag längre fram kommer du med rak rygg möta den här kvinnan och säga hej. Inte för att du vill bli hennes bästa vän utan helt enkelt för att tala om att du är större än det här. Den dagen kommer att vara din seger. För jag är övertygad om att den här kvinnan också tycker det är jobbigt att se dig. Och vad som möjligtvis skulle kunna vara värre är att du tittar henne i ögonen och säger hej. Men det kommer också vara den dagen då du kan gå vidare. Och just nu är det ju inte där du är…. just nu måste du få slicka dina sår
Tack för kloka ord. Jag tror du har rätt – och jag väntar förstås på just den där dagen då jag inte längre ska känna mig som den besegrade, underlägsna, sämre personen.
God morgon på dig …efter ha läst förstår jag att du blivit lämnad för en annan, och pga det har det blivit som du nu känner. Men först regerade jag över hur du kan uppfatta dig som du gör, vilket inte alls stämmer enligt min syn på dig. Jag hade aldrig flyttat för den sakens skull men i ett öppet sår tar man ofta fel beslut. Kanske borde du tänka över det ett tag till. Att du blivit bort vald beror ju inte på din vikt eller utseende utan ett nyhetens behag. Gräset är inte grönare på andra sidan, vilken män oftast tror. Hoppas inte du tar illa upp för min kommentar utan ser det som en omtanke istället 🙂 upp med hakan och njut av livte som inte alltid är rätt eller bra. Men det blir det efter ett tag igen tro mig …..
kram på dig
Tack för dina tankar!
Jag har inte tänkt flytta bort i första taget. Jag ska kämpa ett år, bita ihop och försöka lära mig så mycket som möjligt av och om livet. Har en ny bostad från och med första september. Gör alltså inga drastiska beslut (typ flytta från stan) under det första sorgeåret, jag väntar och ser hur det känns på årsdagen efter det att jag fick reda på sveket, vilket var första maj.
Jag tror att du tänker som jag när det gäller det där med att våga visa bilder på sig själv. Både du och jag duger mycket bra, på alla sätt, men vi kan inte känna det inom oss. Jag har alltid haft komplex för en massa saker i mitt utseende, så det här att lite smått våga visa sig på bild … i bloggen … tillgänglig för en hel värld (även om det egentligen bara blir ett fåtal) … det blir ett slags terapi.
Att våga stå för den man är och vara … om inte nöjd, så åtminstone så pass till freds med sig själv att man kan acceptera sitt jag och sin kropp …
Du har bokstavligt talat blivit ratad, så dina sår är väldigt färska och svåra att hantera i den aktuella stunden. Men jag vågar nog påstå, utan att egentligen veta så mycket, att den olycka som drabbat dig handlar om brister hos din man … inte hos dig. Han är inte den första medelålders man som låter sitt ego smörjas av en yngre kvinna.
Följande är rent generella åsikter och tanker. Det finns naturligtvis alltid undantag.
Jag tycker mig se att det ofta finns en annan kvinna när en man lämnar ett långt förhållande. När kvinnor går, gör de det snarare för sin egen skull.
Den senaste forskningen jag hörde, som handlade om dåliga äktenskap, bekräftar nog att en man oftare är den svaga i en relation.
Forskningen sa att i dåliga äktenskap mår mannen sämst EFTER uppbrott, kvinnan mår sämst INNAN uppbrott.
Med stöd av den forskningen – även om ni inte hade ett dåligt äktenskap – kan du ändå sträcka på dig som den starka utav er två … 😉
Och du duger mer än väl … !!! Du är jättefin!
Tack, att få höra att man är fin och duger vill ju varje kvinna.
Hans nya är sju år yngre än jag så det är inte så farligt 🙂
Jag mådde ju inte illa innan separationen, jag var lycklig, anade ingenting så då jag fick fast dem var det en bomb som kreverade…
Men jag tar gärna emot alla visdomsord och all uppmuntran jag kan få!
Kramar!
Jo, jag har ju förstått att det är så. Du passar inte in i forskningsunderlaget, och det var inte det jag ville säga.
Jag ville snarare understryka att det är din man det är fel på, även om jag blev lite långrandig … 😉
Kram
Hur i all sin dar kan den nya kvinnan kan känna sej STOLT över att ha stulit din bisi? Antar att detta är dina tankar om vad hon känner! Om jag skulle jag ha gjort något dyligt så skulle jag SKÄMMAS och STORT!
Ja, det är mina tankar – att jag tror hon är glad 😦
Trist att behöva känna så…. Men det är ju din stad åxå!
Visst är Lovisa min stad, och jag ska kämpa på ett år framöver – om det känns tungt ännu nästa sommar får jag fundera ut vart jag ska ta vägen.