… och det hade prytts med frimärken av Zlatan!
I paketet fanns en sten. Då jag kramar den ska jag få de krafter jag behöver.
Ibland frågade min man då jag bloggade och var på Facebook om man kan ha riktiga vänner där.
Jag försökte förklara för honom att jag lärt mig känna en massa fina människor via FB och speciellt via min blogg.
Och se nu – den här energistenen fick jag av en vän som bloggar HÄR.
Jag har aldrig träffat henne men jag läser hennes blogg, vi kommenterar hos varandra och ibland skickar vi mejl.
Så jag tycker inte vi längre behöver ifrågasätta om man kan skapa vänskapsband via FB och bloggar eller om man inte kan det.
Via bloggen har jag lärt mig känna många människor, speciellt från Sverige. Jag har aldrig träffat dem men ändå känns det som om jag varit vän med dem länge.
Så vad du än har för åsikter om kontakter IRL och kontakter via nätet, så tänk efter innan du uttalar dem. Om du själv inte har en bloggvän eller en FB-vän som du aldrig träffat, så behöver det inte betyda att de vänner man har lärt sig känna via nätet är mindre värda en de man träffar öga mot öga.
Kramar till er alla ❤
… OJ, glömde visa bilden på den fina stenen!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Visst är det så. Ibland säger människor till mig att de vill ha ”riktiga vänner” eller föredrar ”riktiga brev”. Jag förstår inte alls skillnaden. Varför anses det finare med gamla tiders brevvänner och pappersbrev, eller telefonsamtal i stället för att skriva mail. Det är väl ändå tanken och orden som räknas. För mig betyder kontakten med andra på nätet väldigt mycket, mer ju mina fysiska möjligheter begränsas.
Kram till dig!
Ja tänk så många människor som nu kan ha kontakt med andra, även om de själva inte kan komma ut från sin bostad. Klart det finns missbruk på nätet, fula fiskar osv. men det finns det ju IRL också.
Stor kram till dig!
Trevlig! Jag har även träffat många bloggvänner.
Jag har inte i verkliga livet träffat många av dem jag känner på bloggen, för att många bor i Sverige och jag i Finland men jag tycker många av dem är mina vänner ändå – man lär sig känna varann med åren 🙂
Ojojoj, återigen en likhet.
Min Sigge undrade vad jag hade för utbyte av bloggen och FB.
Han var skeptisk till bloggen tills även han fick vara med och träffa några bloggisar IRL, riktigt fina bloggisar, värdefulla träffar. Ju sjukare han blev, desto mer klappade han mig på axeln och okejade…
Ja, jag är glad över att fått stifta din bekantskap, Carita. Kanske vi ses någon gång. Minst 9 bloggisar har jag träffat IRL och flera har jag pratat med i telefonen och/eller mailat.
Och gåvor per post har skickats. Visst är det underbart!
Kramar ❤
Ja, så som jag skrev till Ingrid så är det ju inte alls omöjligt att jag är stark nog att resa iväg nästa sommar.
Jag har den uppfattningen att du är en varm och empatisk människa jag kunde trivas tillsammans med.
Så vem vet, kanske vi ses nån dag! Kramar ❤
Visst är vi helt RIKTIGA vi alla här! Dessutom skriver vi, så det vi säger stannar ju kvar som ”svart på vitt” Kram av en svettig Marina!
En del av er som kommenterar har jag ju träffat och till er kan jag i kommentarerna skriva om platser och händelser ni känner till, ibland t o m nämna något namn som jag vet funkar utan att någon blir ledsen.
Tack för allt stöd du ger mig ❤
Så rätt så Carita. Jag är av samma åsikt. Vänner man kan utnyta tankar och åsikter med är viktiga och finns på Fb bl.a.
Jo, för många av dem kunde man ju inte annars ha kontakt med alls, om allt byggde på att man ses IRL.
Alltid kul med presenter som ges av omtänksamma människor. Har också ett ”utbyte” med två, tre bloggkompisar, dvs. vi skickar små presenter till varandra ibland. Bara spontant sådär.
IRL har jag träffat tre tjejer, men jag har bara ”tät” kontakt med en av dem – vi klickar liksom. Synd att hon bor så långt bort bara.
Facebook vågar jag vägra fortfarande. Det räcker med bloggen.
Utbytet av åsikter och kortare eller längre kommentarer, hejarop osv. De är så värdefulla.
Får man en liten present då och då är det ju bonus.
Har tänkt att vi visst kunde ses då jag kommer till Täby, men samtidigt tänker jag ofta också ”vad om allt känns konstigt då?”
Bloggvännerna är vad de är och distansen gör kanske sitt för att allt funkar. Man svarar och kommenterar då man har tid.
Kramar!
Apropå allt annat som jag skrivit – jag tycker du skall läsa den här länken 🙂 Kan man säga att det ”alluderar” på ditt liv litet grand?
http://wigges.wordpress.com/2014/07/24/det-ar-tva-ar-sedan-idag-tva-underbara-ar-och-det-startade-med-ett-oskyldigt-take-care/
Tack för länken! Just nu känns det ju bara hemskt att tänka att min make efter sjutton år med mig skulle tänka så som Wiggo gör, att han äntligen hittat sitt livs stora kärlek och att de är som nycklarna till varandras lås. För samma sak sa han till mig för sjutton år sedan och jag till honom. Att vi var varandras livs största kärlek. I dag betyder han precis lika mycket för mig, eller ännu mer än 4.7.1997. Men för honom betyder inte jag mer lika mycket. Det är med ”livs största kärlek” tycker JAG att kan inträffa bara en gång och man vet när det sker.
Kram/Macilane
Det gör gott att läsa allt möjligt så jag blev inte ledsen för länken.
Kramar!
Blogg- och facebookvänner är många gånger guld värda. Jag har fått träffa många bloggvänner och alla mötena har varit enbart positiva.
Det är inte så att du skulle kunna tänka dig att ta en tur till Gotland?
Kram, Ingrid
Ja, vem vet Ingrid vad jag gör nästa sommar! 🙂
Då är ju inte jag längre i kiosken och egentligen har jag alltid tyckt om att resa, så få se!
Kramar till dig min bloggvän!