… då man bor ensam. Till exempel skär jag upp brödet så här för att det ska plats i den påse jag har till förfogande.
Förr rådde delade åsikter i hushållet huruvida man kunde göra så här eller inte.
Klart man kan.
I dag ska jag försöka skjuta bort de ledsna tankarna. De som handlar om att jag inte är på den årliga semesterresan nu. Det är inte jag som vandrar med min man hand i hand på en strand eller längs gatorna i en pittoresk by, jag hör inte vågorna slå mot stranden eller syrsorna spela.
Om jag sätter fokus på framtiden så är det packa som gäller i dag igen.
Jag ska också till bostaden tillsammans med dess ägare för att kolla hur renoveringarna framskrider.
I framtiden hoppas jag ha krafter att vandra runt i min nya näromgivning. Där finns många fina parker med gamla träd som jag vill ta bilder av till bloggen.
Lovisa är ju min barndomsstad och trots att jag huserat på många adresser här har jag aldrig bott i det kvarter jag nu flyttar till.
I kväll kanske jag tar mig till Skeppsbroområdet för att vara med om Lovisa fredsforum. Någon afrikansk grupp uppträder där. Brukar gilla den musiken.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
hihi, livet är fullt av svåra val 🙂
P.S.
Hoppas det blir en fin dag med mycket musik!
Varje dag är på riktigt en kamp, men ljusglimtarna blir sakta men säkert fler. För mig gäller det att ha sysselsättning hela tiden, så att jag inte hinner grubbla – eller det gör jag hela tiden medan jag sorterar och packar – men att umgås med andra lindrar ju smärtan.
Kramar!
Håller med dig. Det här var ett mycket bra exempel på ett icke-måste 😀
Och jag ser också att du just i detta inlägg kan lyfta fördelarna med att bo själv. Du får ta vara på sådana stunder.
Jag gillar också sådan musik. Den är så ”ursprunglig” på något sätt 🙂
Kram
Jag var ganska glad då jag skrev det inlägget.
Men livet går i berg-och-dal-bana och när jag sedan hittade nya kärlekskort blev jag så ledsen för att maken inte längre känner som han gjorde förr – ”vi ska alltid vara tillsammans” så vi ofta åt varann. Men en dag förändrades allt.
Kram fina du!
Så är det. Det går upp och det går ned. Med detta som med all sorg …
Kram ❤
Det är många små detaljer som diskuteras i ett äktenskap. Åke ville t ex att smörkniven man använde till frukostmackan skulle ligga kvar på smörasken, men inte längre än en dag, sen skulle den diskas. Och han var mycket noga med det. Missade jag att lägga kniven i diskmaskinen när dagen var slut gjorde han det själv.
Nu trotsar jag och kan använda samma smörkniv både två och tre dagar. Aja, baja 😉
Lycka till med packandet!
Kram, Ingrid
Jag använde också förr samma kniv flera dagar tills jag började tänka att smöret härsknar, man måste åtminstone torka av kniven 🙂
Och jag gillade inte när någon gjorde en backe, som för rullbrädor, av ostbiten. Eller klämde tandkrämstuben på mitten!
Vi klarar oss för vi har var sin tandkrämstub 🙂
Det är ett bra knep!
Jag läser ikapp lite, och då ler jag lite för mig själv, när du skriver om att du gör som du vill nu 😉
I mitt första äktenskap var det jag som bestämde allt i hemmet.
I mitt andra, var min man dominant. Han var nog ”arbetsskadad”. Först var jag imponerad av hans kunskaper i hemmet, han hade glas, bestick och porslin som sant intresse och ville att formerna skulle vara vackra plus funktionella.
Att jag gick med på detta var ju för att vi köpte sakerna tillsammans.
När jag nu blev själv, så gör jag som JAG vill och kan ibland tänka, haha Sigge, nu kan du inget säga, eller haha, detta skulle du gillat! 😉
Man får inte glömma humorn 😀
Kram ❤
Tror nog att jag kommer dithän någon dag också då jag småler och säger hahaa, nu gör jag som jag vill.
Och humor försöker jag odla i mina inlägg också nu fastän flera av dem blir sorgliga.
Jag litar på att det som till en början var 100 % svart så småningom får ljusare nyanser och jag tycker att det skett framsteg under tre månader, men sorgeåret är ju inte över.
Kramar ❤