Önskar jag alla mina bloggvänner med den här bilden av en julkrubba i Grindtorp, Täby, Sverige.
Och Jesusbarnet – klart han är med – gäller bara att känna igen honom i tomtedressen 🙂
God jul!
Månad: december 2014
Snusktunnelbanan…
… är så välanvänd att den måste ersättas med nya örngott.
Men så pass kul är örngottet med Snusktunnelbanan att jag inte kan slänga det. Trots att det sett sina bästa dagar, är slitet och har hål måste jag komma på ett sätt att använda kartan i alla fall 🙂
Men som den estet jag har blivit, eller kanske alltid varit – genom åren har jag bara speglat över allt på Adrian, så…
… köpte jag två nya örngott som matchar mina lakan och underlakan, som antingen är gråvita eller svartvita, helgrå eller helsvarta.
Och antagligen bidrog jag till att göra någon Marimekkochefs lön ännu lite fetare.
Stridstuppar på jobbet
Jag ser dem varje dag. Stridstupparna på jobbet.
De sitter på min Macbook air. Eller ofta ligger en av dem omkull.
Troligen för att den fått en knuff av den andra.
Jag vet inte hur det går till, för jag lyfter alltid upp dem, säger att de måste försöka vara vänner. Man får inte slåss.
– Nej, det var ditt!
Men likt förbaskat ligger en av dem, ibland båda, på rygg då jag återvänder till jobbet. Jag förstår inte hur det har gått till, och frågar jag fåglarna skyller de på varandra.
Ändå kan jag inte låta bli att gilla dem.
Kanske för att de påminner om Adrian och mig.
Bakom de rynkade ögonbrynen döljer sig en märklig kärlek.
Och jag är säker på att fåglarna fnissar tillsammans då jag inte hör det.
Muskulösa brandmän med bringan bar
Ja, vad gör man inte för att locka läsare till bloggen? Men tyvärr, det blev inga sådana bilder i dag…
På redaktionens morgonmöte kom vi på att vi kanske borde ha en artikel som tangerar julen, eftersom vi i morgon kommer ut sista gången före den långa helgen.
Kanske vi kunde fråga hur de brandmän som har jour firar julen på stationen? Naturligtvis skulle vi ha fina bilder också. Vi drog några helt rumsrena skämt om muskulösa män med bar överkropp och en brandslang nonchalant hängande över armen.
Men saker och ting blir sällan som man tänkt sig. Dels är vi ju en seriös lokaltidning, dels hände det plötsligt något annat.
Jag råkade själv på en utryckning!
Medelsvår krock i Lappträsk var rubriken på tilannehuone.fi. Fick en ungefärlig adress, riksväg sex, nära gränsen till Kouvola. För mig betydde det tre mil i en riktning för att kanske få en bild.
Och det man aldrig som reporter vet då man åker i väg är vad man har framför sig. Är det bara en plåtkrock eller är det något värre, med totaldemolerade fordon och döda människor. Kommer jag ens fram till olycksplatsen, kan jag stanna min bil där, eller är jag tvungen att gå en kilometer innan jag får bilden?
I dag hade jag tur på många sätt. Skyddsänglar och krockdynor såg till att ingen skadades. Jag kunde stanna på en sidoväg alldeles i närheten, och jag hann få bilder precis innan fordonen forslades bort.
Och brandmännen då? Jo, jag hann träffa dem också. Många, i alla åldrar. För jag fick vara med på julkaffet där både yngre och redan pensionerade räddningsarbetare träffades. Så har jag inte ett omväxlande jobb, säg?
Just det…
… det är väl fjärde advent i dag.
Jag har ingen adventsstake men en massa ljus på olika bord här hemma.
Det här fick jag av Ingemaj då jag var i Sverige förra veckan.
Ett ljus av bivax som jag redan börjat bränna – det doftar så gott!
Fröprojekt, del 9
Min växt är nu sexton centimeter hög.
Jag funderar fortfarande om jag borde plantera om den.
Har gett upp hoppet om att flera frön skulle orka skjuta upp.
Tror att bara två av ett tjugotal grodde.
Men den lever och är tillsvidare fin, om ock ganska späd.
Del 8 i projektet kan du läsa här, och därifrån hittar du också de tidigare inläggen.
Hurraaa vi vann!
… och fastän jag alltid är en stolt moster var jag extra stolt och glad i går.
Då gjorde nämligen min systers son Conny sitt första mål i innebandyns division ett!
Juniorerna spelade för första gången i olika femmor och fick bra flankstöd av de mer erfarna spelarna. Resultaten uteblev inte. Oscar Arnkil och Niklas Rosqvist noterades också för sina första passningspoäng.
Matchen Tor-Blackbirds slutade 7-4.
Äntligen…
… hittade jag svarta lakan. Var tvungen att åka ända till Sverige för att finna dem på Hemtex. Ja, vi har säkert Hemtex i Finland också men inte i Lovisa där jag bor.
Det är Adrians idé att bäddmadrasser och säng ska dammsugas en gång i månaden. Men då han tyckte att jag skulle styrka lakanen också sa jag stopp. Han får stryka hemma på Bulevarden i Helsingfors så mycket han hinner och orkar, och sortera de välstrukna plaggen enligt färg i sina välfyllda garderober. Men hemma hos mig finns det gränser.
– Okay, sa han. Men när jag sover över här vill jag ligga på vänstra sidan för den är minst skruttig.
Eftersom det är jag som skapat Adrian lät jag bli att opponera mig en gång till. För tänk om han som sover naken får skavsår nånstans då lakanet inte är totalt slätstruket 😀
Dessa monstermaskiner…
Minns inte om jag tog bilden i Täby centrum eller på Sverigefärjan… men hur det än var så tycker jag de här maskinerna är hemska. De låter alldeles förskräckligt om dem och de ser ut som två hajars gap!
Fingrarna är mina arbetsredskap så klart jag är lite extra försiktig med dem.
Om någon undrar vad monstermaskinerna har för uppgift kan jag berätta att de ska torka händerna då man tvättat dem efter till exempel ett toalettbesök.
Rörd, glad och förväntansfull
… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!
Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.
Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.
Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 