Efter en dag med hällregn och blåst satt det åter bra med sol och en temperatur på cirka +11 grader. I Ankarparken invid glasskiosken, som öppnade i dag!… arrangerades ponnyritt för familjens minsta valborgsaftonen till ära.
Nåja, så var första glassen från Tamaras kiosk avnjuten för i år. Förhoppningsvis blev det inte min sista.
För man vet ju aldrig… om olyckan är framme. Att man snubblar och bryter nacken, att man krockar med bilen på motorvägen i 120 ryck – färdas ju allt oftare där nuförtiden… ja, riskerna är många. Man kan trilla ner med flygplan också, men att färdas på vägarna är ju mycket farligare.
Fick ett samtal i dag. Av en vän som varit aktiv på många sätt i livet. Nu sitter han plötsligt i rullstol och vet inte hur livet framöver ska bli. Just nu är han helt beroende av andra människor.
Det här fick mig att tänka till, att stanna upp, ytterligare en gång på mycket kort tid.
Livet det är här och nu. Allt det vi vill och kan göra ska vi passa på att göra medan vi har tid. I morgon kan det vara för sent.
Njut av valborgshelgen med era nära och kära, eller ensamma, så som jag tror att jag gör. Men tyck inte synd om mig – jag trivs i mitt eget sällskap.
I morgon tänkte jag däremot gå ut bland folk. Med studentmössan på svaj!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag har klarat mig på vägen Borgå – Lovisa i 38 år utan en enda olycka…. Tror nog att jag måste ta mig en sväng ditåt snart, det blir inte vår utan glass från Tamaras kiosk!
Du ska absolut ta en sväng till grannstaden och Tamaras kiosk, hur ska vi annars få sommar? 🙂
Är också ensam, tackade nej till en valborgsfest, men det passar mig väldigt bra. Ska nu på lördag till en fest, planerar att ta första doppet för i år när jag är där:). Men det blir inte dyk från bryggan, då kanske jag inte kommer upp. Blir att gå ner via strandkanten istället!
Att gå i via strandkanten är ju modigare egentligen! Ett hopp från bryggan kräver inte mer än en sekunds hjärnsläpp 🙂
Hur som helst – njut av varje stund, sommaren är snart här på riktigt.
Är väl mest rädd att hjärtat stannar vid plötsligt dyk i kallt vatten:). Vill leva några år till, har en del att göra innan jag fixar träfrack!
Ja, man ska vara rädd om hjärtat sitt, det enda man har.
Träfrack… hahaa, ett kul ord för det jag tror har med så kallade evigheten att göra.
Japp, träfrack, etta med grästak, somnat in mm
Somnat in har jag förstås hört – kilat vidare säger man väl också i Sverige.
Men annars lär du mig mycket nytt, som det där med ”etta med grästak” 🙂
Ja, det är faktiskt ett av mina favoritord, roligt och underfundigt som vissa inte förstår direkt men kommer på senare:)
🙂
Nu svalde jag bautastort. Jag älskar glass så himla mycket. Men just nu försöker hålla ordning på min vikt så jag får mest bara titta på. 🙂
Ok att hålla igen med saker för viktens och hälsans skull, men det får inte bli en allt för VIKTig fråga 🙂
Ju ibland. Det är enklare än att köpa jättekläder. Jag har just håller på och lär mig hur djävulen har snärjt oss. Jag ska ur detta fälla.
Jag läste nu även om olyckan med din vän. Man blir ledsen när man läser om det. Och du har rätt man vet inte när saker händer.
Det hände mig förra helgen, när jag skulle rätta till min nytvättade gardin när jag hängde upp den. Min stege välte, jag tappade balansen och föll baklänges.
Det kunde ha varit ganska så förödande, men hade flera tur i oturen. Och att jag hann ändra min riktning i fallet, så istället för att falla emot fönstret, föll jag över min säng. På rygg. Och där låg ju diverse nattdukslampor. Så sängen var inte heller helt ofarlig plats. Men hade tur och jag ramlade mellan dem. Övre kroppen låg på sängen medan från midjan och neråt gjorde ju inte det. Jag kunde ha brutit ryggraden på mitten. Men det gick bra förutom att musklerna har jag sträckt. Puhh…säger jag bara. Vad saker verkligen går fort.
Kram!
Oj oj oj! Vad bra att du inte slog dig värre. Man kan ju bryta nacken, eller som du skriver, ryggraden i sådana där fall…
Snubbla kan man hemma också, med förödande konsekvenser.
Det var ingen olycka som gjorde att min vän blev rullstolsburen, i bästa fall kan han återhämta sig – det var en sjukdom med följdkonsekvenser… 😦
Sjukdom är nästan värre. Den är ju lömsk. Man lägger sig på kvällen och på morgonen är man sjuk. Jag alltid undrar… vad har hänt på de där timmarna?
Eller när jag jobbade och blev dålig på minuten så jag var tvungen att skicka hem kunden med det samma. Orkade inte ens gå hem. Blev tvungen att ringa en vän.
Jag har varit frisk länge nu – så egentligen bävar jag lite och tänker, tänk om jag blir sjuk natten mot 11:e maj då jag ska till Amsterdam…
Alltså du får inte tänka så då tanken har stora krafter. Släpp tanken och njut resan och hur roligt du ska ha.
Och om du nu skulle bli sjuk…ja, då stannar du hemma. Det är väl inte heller hela världen.
Stärkande kramar är på intågande. 🙂
Försöker att inte tänka negativt, för jag vet att det är som du säger, tankar har kraft.
Däremot försöker jag tänka att jag ska ta vara på stunden eftersom jag aldrig vet vad följande timmar, dagar, veckor för med sig.
Plötsligt kan allt det man tyckte var ens någorlunda fungerande och fina vardag vara ett minne blott.
Glad första maj kram till dig!
Den där hästen eller om det är en ponny är verkligen söt, speciellt med hatten på.
Ja, livet kan ändras från ena sekunden till den andra. Carpe Diem är visserligen en klyscha, men det ligger ändå mycket i den.
Tyckte också hästen var söt men var lite rädd att nån här skulle säga att man inte får förlöjliga djur sådär 🙂
Kram och trevlig Valborg!