… visade sig inte vara lätt. Men på bilden ser man att räcket är blött.
Bara känslan att stå där i dörren till balkongen. Känna svalkan och dofterna, höra regnet strila, se solen men också de mörka molnen…
Stunden fick mig att känna lycka. Tänk att jag trots allt tråkigt som hänt och som ännu då och då händer i mitt liv kan känna både tacksamhet och lycka. Jag är ödmjuk inför varje dag jag får vakna frisk. Varje dag som erbjuder nya upplevelser.
Det må låta som den värsta klichén men det är så jag känner.
Vad vore livet utan sorg och smärta? Man kan ju inte ha bara lyckliga stunder. Hur ska man då kunna uppskatta något så enkelt som ett solregn?
Berg-och-dal-banan jag haft i livet det senaste året har förstås varit i häftigaste laget. Ibland har jag fått åka så jag nästan kräkts. Men ibland har jag tjoat av lycka.
Och det är väl det som kallas livet. Att man får åka på, att man har känslor och att man kan uttrycka dem.

Kraaam!
Kraaaam ❤
Mycket bra sammanfattat. För det är precis så. Även om man vill jämna färd på vägen så är ju inte så.
Kram!
Nä, en jämn färd blir ju tråkig… lite guppar på vägen må det få vara 🙂
Håller på och experimenterar, hagel är mycket lättare. Men visst kan man njuta som du gör också. Dom enkla tingen är ofta värda mer än man tror.
Och att fotografera hagel som ligger på marken – det tror jag att jag skulle klara 🙂
Ja, enkla ting är guld värda!
Alltså jag ser inget regn här inte. Men japp, balkongräcket är blött. Nu ser du hur himla svårt det är att fota regn;-)
Jepp! Jag får gå på fotokurs hos dig 😉
Regn är en befrielse 🙂 GLAD onsdag önskas!
Ja, regn är väl lite som gråt. Naturen gråter, Gubben Gud vattnar – hur man nu vill se det 🙂
Onsdagskram!
Vissa människor får aldrig ens prova på bergodalbanan 😊
Nej, men tänk så tråkigt – inga livserfarenheter… 🙂
Nog är det upp och ner alltid. Tur att man inte vet vad som väntar för då kanske man valde att kliva av tåget….
Ja, det är nog bara att åka med och se vart tåget för en. Tids nog kommer ändstationen 🙂
Kram!
Håller helt med. Om man jämt var glad skulle man ju inte veta att man var glad. Och hur härligt det är.
(Dessutom skulle man kanske sitta inlåst nånstans,,, 😉
Visst är det bra att ha känslor, både så man uttrycka sorg och glädje.
Kan bara instämma, väl skumpig färd ibland men vad vore livet utan dess toppar och dalar!
Kul att du tittade in här. Ja, vad vore livet utan toppar och dalar? Trist.
Kram!
Verkligen! Ja, det var nog slumpen som styrde, mycket trevlig läsning 🙂 Kram
Ibland kommer man ju in på nya bloggar av en slump, då man ser en kommentar hos nån annan bloggare eller hittar nåt intressant i en blogroll.
Det regnar i dag så jag har tid att läsa bloggar, av vilka din blir en.
Kram!
Precis så, en regnig dag kan man ta sig tid att se sig om lite och plötsligt stöter man på något man gillar 🙂
Det finns ju alltid mycket att fotografera i omgivningen 🙂 Ibland tänker man att det där och det där har jag ju fotograferat redan, eller ”är nu det där intressant för nån” – men bilder kan ju säga mer än tusen ord, så… 🙂
Ha en fin dag Mikaela!
Visst är det så, min kamerarulle svämmar över av bilder med egentligen samma motiv men man kan ju alltid hitta nya nyanser som fångar ens intresse!
Önskar dig detsamma 🙂
Ja, få se om jag hittar några motiv i dag – har inte bestämt mig än om det blir fototour eller en bara-vara-hemma-och-mysa dag 🙂