Besöker du Lovisa ska du inte missa Angela Oker-Bloms fina utställning med skulpturer i Konststallet på Alexandersgården. Platsen kallas också Segermanska gården.
I tidningen Östnyland skrev jag bland annat så här:
Vi tittar på skulpturen Gepardens tårar och Oker-Blom berättar hur en jägare tänkte att han skulle komma lättare undan om han lät geparden jaga och förse honom med byten medan han själv tog det lugnt under ett träd. När geparden sedan fick fyra ungar tog jägaren dem alla. Han ville komma ännu lättare undan och tjäna ännu mer pengar. Då blev gepardhonan så ledsen att hon inte kunde sluta gråta och djuret fick för evigt ett ansikte där tårarna syns i dess ögonvrå.
– Berättelsen lär oss att vi inte ska vara giriga, säger Angela Oker-Blom.
Artikeln i sin helhet finns HÄR.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vacker berättelse, men vissa har ju inte lärt sig ett dugg. 😦
Nä, det stämmer. Med tanke på lejonet Cecile och mycket annat, t.ex. regnskogarnas skövling m.m. talade konstnären om 😦
😦
Nu gråter jag med! 😦
Kram ♥
Kram!
Jag blev väldigt berörd av utställningen, konstnären hade ett viktigt budskap.
Geparden påminner mig om lejonet Cecil som sköts häromdagen av den där amerikanska idioten. Ja menar jakten på rovjur i Afrika som sedan antingen säljs eller sätts upp på väggarna som troféer. Ytterligare ett budskap alltså…
Tänkte också på Cecil… 😦
En fin historia. Tyvärr tjuvjagas Gepard och andra rovdjur fotfarande. Du har kanske hört om tandläkaren som nyligen sköt ett lejon. En händelse som har väckt starka känslor till liv.
Jo, det var en förfärlig historia, den där om lejonet Cecil… tyvärr händer sådant hela tiden men bra att det lyfts fram ordentligt ibland.
Oppss !
Läste inte kommentarerna ovan. Då tänkte vi alla på samma sak..