I morse när jag steg in i köket hälsade Mårran mig välkommen. Bilden jag länkat till är från Wikipedia och där kan man läsa att Mårran är en litterär figur i Tove Janssons romaner om Mumintrollen, introducerad 1948 i boken Trollkarlens hatt. Mårran är en stor, kall, spöklik och skrämmande gestalt. Hennes anletsdrag består av två små, stirrande ögon, en stor näsa och en mun som visar tänderna i ett streck. Ursprungligen var hon färglös men har enligt den japanska tecknade TV-serien en mörklila nyans på kroppen.
Nog ser ni väl också henne på mitt fönster?
Mera konstigt hände då jag kom hem från jobbet. Utifrån såg det ut som om lampan i mitt sovrum lyste. Jag var säker på att jag hade släckt alla lampor där innan jag gick.
Men det mesta mystiska har sin förklaring. Det var solen som höll på att gå ner i väst, men här ligger den ännu ovanför hustak och trädtoppar. Jag bor på tredje våningen och har en genomgångslägenhet. Därför såg det ut som om en lampa lyste hemma hos mig 🙂
I dag skrev jag också första inlägget på nästan ett år på min arbetsblogg. I samband med tidningsförnyelsen i januari 2015 lades en del gamla bloggar på is, men nu har min återuppstått. Jag skriver jobbrelaterat där och privat här. Hoppas du vill läsa både och!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hahaha!
Halloween var ju faktiskt den 31 oktober;-)
Å nu ska jag kika in på din arbetsblogg.
Mårran var lite försenad då 🙂
Nu ska jag titta in hos dig!
Såg Mårran 😉 Jodå, man kan allt bli spökrädd hemma hos sig själv. Jag har också lampor som lyser in och förvirrar ibland. Men den där karln som du har stående, nog måtte han förvirra, eller känns han trygg, han Bond?? 😉
Har tittat på din arbetsblogg!
Torsdagskram !
Bond ger mig trygghet. Jag pratar med honom lite varje dag 🙂
Kul att du tittade in på min arbetsblogg.
Känns bra att ha två separata, lättare att skilja jobb och privat åt.
Undrar ibland om Towe hämtade namnet Mårran från den italienska maffian camorran?
Mycket möjligt! Det har jag aldrig ens tänkt på!
Ser att DC står och vaktar fint i kvällssolen!
Ja. Han gör sitt jobb som vanligt 🙂
Your gardian angel!
Sådana behövs 🙂
Ja, verkligen!
Såg också Mårran, besökte Muminland för ett par år sedan och där var hon också kall. Ska kika in på din arbetsblogg, spännande.
Skojigt om du då och då kollar min arbetsblogg. Här är jag ju ändå helt privat och icke-nischad – på jobbloggen är allt mer eller mindre jobbrelaterat.
Var inne där idag. Kommer att kolla den med jämna mellanrum men den verkade inte som den gick att följa? Eller missade jag något?
Det är mycket möjligt att man inte kan följa den. Jag har inte själv satt upp den, allt bakgrundsjobb har gjorts av vår it-avdelning. I något skede tar möjligheten att kommentera också slut och jag ser ingen statistik.
Roligt att veta att den finns i alla fall. Jag kikar in då och då . 🙂
Ja, tänk om man kunde läsa bloggar och kommentera på heltid och få betalt för det 🙂
Då vet jag vad jag skulle göra – men nu måste man slita med lite annat för brödfödan också 😉
Haha, det hade jag kunnat göra men förstår vad du menar.
Nu har jag tittat och tittat men inte ser jag Mårran. Blir full i skratt när jag ser din pappersman. Så himla praktiskt egentligen. Man kan prata med honom utan att bli avbruten. Han stökar inte till och har inga synpunkter på att ofta bli lämnad ensam. Läste till min fasa de här krönikan och undrar vad du tycker. http://www.expressen.se/kronikorer/cecilia-hagen/nya-tidens-bond-ser-precis-ut-som-putin/
Hahaa – jo, jag har hört det förr – att många tycker han liknar Putin 🙂
Men om den här damen som skrev kolumnen inte sett ”nya” Bond som hon kallar honom är hon ju verkligen efter. Det här var ju hans FJÄRDE film som Bond 🙂
Mårran utgörs av imman på köksfönstret, men hon är inte så lätt att hitta.
Pappers-Bond ÄR praktisk precis som du säger, han ställer inte till med alltför stora scener 😀