Om dejting på nätet

Det får bli en symbolbild igen. Dejting på nätet är svår att bildsätta :-)
Det får bli en symbolbild igen. Dejting på nätet är svår att bildsätta 🙂

Jag skulle gärna vilja skriva mer om hur dejtingen på nätet framskridit, eller strulat till sig, för mig. Men det är himla svårt att göra det, för jag vill ju inte lämna ut personerna jag träffat.

Jag kan skriva 29-åringen såg bra ut, han vågade träffa mig ute bland folk, men slutligen kom vi fram till att vi nog inte uppfyllde varandras förväntningar.
Eller 38-åringen hade jag bra kontakt med länge men det geografiska avståndet oss emellan var ganska stort.
Och 44-åringen vågade aldrig visa sig tillsammans med mig utanför hans hem – eller ja, vi åkte bil tillsammans i mörkret faktiskt. Men till Lovisa kom han aldrig.

Skriver jag så här låter det ju som om jag berättade om brottslingar. För det är ju så som media beskriver personer som är misstänkta för ett brott men som ännu inte dömts.

Det är ändå fascinerande att träffa människor på nätet. För är man inte den som raggar på krogarna, var ska man i så fall få nya bekanta? Jag tror inte riktigt på att träffa dem i snabbköpets kö 🙂
På någon kurs kanske det skulle vara möjligt, eller bland personer som delar samma intressen som jag – det vill säga bänkidrott och att läsa och skriva.

Men som sagt. Det är väldigt intressant att lära känna nya människor. Man måste förstås vara försiktig och ha sunt bondförnuft innan man går med på att träffa personerna öga mot öga. Oftast gör man det på en neutral plats där det också finns andra människor, till exempel på ett café.

Hur som helst så är det alltid lika intressant att höra nya bekantskapers livshistoria.

Alla gånger kan jag förstås inte vara säker på att den berättelse mannen serverar är sann, men intressant är den oftast ändå.
Om den inte är sann uppstår ju frågan varför mannen har ett behov av att hitta på, och vad han vinner på att ljuga. Sist och slutligen kan vi ju inte träffas IRL för då avslöjas allt.

Och intressanta är också alla de där historierna om varför en redan fastslagen dejt plötsligt måste inhiberas. Mamma blev akut sjuk, dottern behövde skjuts, sonen kom på överraskningsvisit, maginfluensan överraskade osv. osv. I och för sig helt trovärdiga förklaringar, men då man hör dem ofta och vanligtvis samma dag som dejten skulle ske får de ett litet nödlögnens skimmer över sig.

Är det något du är nyfiken på om nätdejting, ställ din fråga så ska vi se om jag kan ge något svar 🙂

28 reaktioner på ”Om dejting på nätet

  1. Som du vet skulle jag aldrig nätdejta. Å du som är journalist och träffar hur många människor som helst när du jobbar borde väl träffa en kille på ett ”vanligt” sätt kan jag tycka. Dessutom är det kanske en idé att inte satsa på ”lammkött” utan mera på män i din egen ålder…

    1. Du är alltid rak på sak och det gillar jag. Men ibland måste jag också ge igen lite, för jag tycker det är fult mot 29-åringen att kalla honom lammkött, han var en väldigt fin kille.
      Och det där med att som journalist träffa nån är inte heller självklart lätt, för då är jag på jobb och kan inte börja flirta hejvilt 🙂

  2. Roligt att du delar med dig och ja det lät lite som du beskrev brottslingar 😉 men det var bara roligt. Jag kan se det framför mig. Jag tror många träffas på jobb, genom gemensamma bekanta eller som när jag träffade min man när vi båda pluggade på samma skola. Svårt det med nätdejting, ska bli kul att se om någon har frågor till dig. Själv har jag inga för tillfället men ändå är jag nyfiken. Trevlig kväll! Kram

    1. Jag delar gärna med mig, och ser att inlägg som de här är mycket mer populära än då jag bara visar nån bild och skriver nåt allmänt ”bla-bla” 🙂
      I min ålder, 53, är det inte så lätt att träffa nån på jobbet men man ska väl aldrig säga aldrig… och studerar gör jag inte mer, men kanske jag måste börja också med det nån dag, eller gå på kurs… Kul att du följer mig! Kram!

  3. 😄Att din beskrivning skulle vara lik brottsmisstänkta fick mig att skratta gott. Den fick mig också att tänka på hur lätt det är att missförstå saker och ting som man hör ”i förbigående”. Jag har aldrig provat nätdejtning och jag tror inte jag hade vågat heller. Har en god vän som gick med på nån sajt där man kunde träffa nya vänner – det var alltså ingen dateingsajt- där träffade hon en jättetrevlig karl och nu har de varit särbos i många år. Vänskap som blir till kärlek är inte det sämsta och kanske en lugnare/mer kravlös plattform?

    1. Oj då, intressant! Månne det i Finland också finns nån sajt där man kan träffas bara för att börja som vänner? Måste kolla! 🙂
      Jag var skraj i början av nätdejtningen, och hade värsta hjärtklappningen då jag skulle träffa de två första männen – men de var också nervösa. Efter de första trevande kommentarerna gick allt bra, och jag haft turen att träffa bara fina män som gett mig komplimanger.

  4. Sök dig till hobby där det mera män. Som jakt eller båtklubb, teater.
    Visst kan man träffa nån på dejtingsajter, det har man hört om, men jag tror att många män på dessa sajter har redan nån och de vill ha bara lite äventyr, och så backar de när de märker vart det hela börjar barka.
    Det är alltför mycket lögner som drar världen framåt.
    Det är tufft.
    Kram!

    1. Ja, visst finns där lögnare, men jag är en positiv människa som vill tro gott om människor. Går ju därför på en del nitar, men tänker inte bli cynisk för det. Tar med mig erfarenheterna och går vidare. Man lär sig se mönster i nätdejtingen också, och om man kräver samma öppenhet och en snabb träff med den man fastnar för brukar det rätt fort visa sig hurudan typ den andra är.
      Kram!

  5. Jag träffade ju båda mina män ”per korrespondens”, den förste som tonåring via brevklubb, den andre 30 år senare på nätet. Perfekt för mig, som aldrig kunnat flirta o gärna skriver. Ingen av dem skulle jag ha hittat på annat sätt.

    På nätet träffade jag ett antal – alla helt OK, mer eller mindre intressanta att prata med, men först med nuvarande mannens mail blev mitt svar: ”WOW!” (Sen var vi gamla människor båda naivt oförsiktiga när vi träffades, men det är en helt annan historia. 😉

    PS: En tjejjusare kom jag just på att jag råkade på först – nyttig erfarenhet…

    1. Ja, nog finns det alla möjliga som letar efter vänner, sällskap, äventyr, äktenskap etc. där på nätet.
      Det är trevligt då folk delar med sig av sina erfarenheter, så tack för att du gör det här!
      Du ger mig hopp om att det finns helt normala trevliga personer också inom nätdejtingen.
      Kram!

      1. Jag körde faktiskt papperstidningen först, minns jag nu. Men korta telefonkontakter passade inte mig, däremot mail-”brev” gav möjlighet att ”nosa på” varann.
        Intressant detta. Verkligen!

      2. Oftast börjar man ju nu med chat, om den möjligheten ges på sajten. Eller så blir det meddelandefunktionen.
        Sedan byter man kanske telefonnummer men måste inte ens ringa varandra, blir mycket Whatsapp eller sms. Men för att slutligen lära känna varandra och se hur typen på bilderna ser ut och beter sig i verkligheten – då är det ju IRL som gäller 🙂

      3. Vi var ju pionjärer, slutet 90-talet;), o det var nog mest nätnördar där, som mejlade. Vi mejlade intensivt en vecka, ringde en gång – och träffades. Klart! 🙂

        (Senare gjordes den om till betalsida och sen nåt JÄTTEoseriöst…I say no more.)

  6. Trevligt skrivet inlägg om hur verkligheten ser ut i nätdejting.
    Jag tror att just ordet ”nät” får en speciell klang. Det är i princip samma som kontaktannonser i GT eller i någon Allkontakt-klubb, Heta Linjen eller dejting via Text-TV. Man söker aktivt.
    ”Alla sätt är bra utom de dåliga”.
    Jag skrev ner hur många föreningar som jag gått med i sedan jag blev själv och då tycker jag att någon gång borde jag kunna träffa någon ny, om jag det vill.
    Godnattkram!

    1. Tror också att ordet ”nät” ger en negativ klang. Det här är bara ett modernt sätt att försöka lära känna nya människor. Alla orkar eller vill inte ragga på krog. Alla har inte tid att gå på regelbundna kurser i dag då jobbet tar mycket tid, osv. osv.
      Det finns ju kontaktannonser i tidningar ännu också, ibland tycker jag de låter väldigt suspekta 🙂
      En vacker dag hittar vi nog någon att tycka om, och någon som tycker om oss. Kram Geddfish!

  7. Hej bor tillsammans med en som jag träffade via nätet, min sambos kompis har också hittat en ny kärlek på nätet. Det är över fem år sedan vi träffades. Var på nätdejting till o från i ett par år innan det sa klick. Vissa personer träffade jag en par ggr andra en gång. Märkte att det var bäst att försöka träffas så fort som möjligt och att redan i texten skriva vad man tänkrr så träffar man sådana som är rätt lika en själv. I början var det viktigt att bli bekräftad. Senare såg man saker klarare och vågade även säga genast vadan ryckte o tänkte. De som jag träffade verkade åtminstone ärliga vissa var rätt söndriga pga skilsmässa. Lycka till med sökande!

    1. Stort tack för dina kommentarer!
      Du sätter ord på mycket av det jag tänker. Till en början, efter skilsmässan för min del, var det ju viktigt och skönt att bli bekräftad. Att få höra att jag var trevlig, kvinnlig, vacker… ja, något positivt.
      Rätt har du också angående det där med att träffas så fort som möjligt. Antingen visar det sig att det inte blir nån första träff för att motparten är feg eller har något att dölja. Eller också får man bara den mer sanna bild av personen som man vill ha – för alla kan vi vara trevliga på olika sätt via mms och sms 🙂
      Jag har med tiden blivit starkare och vågar säga vad jag tycker, man sållar ju agnarna från vetet rätt fort – och det gäller säkert motparten också, att han får se mig på riktigt och dra sina egna slutsatser.

  8. Jag har varit med på någon sida för massa år sedan, men jag vågade aldrig möta någon. Jag var nog inte heller så aktiv på den sidan. Den jag har nu vet jag inte riktigt vem/vad jag ska skylla på, hur vi träffades … antingen Facebooks fel eller en gemensam vän som tyckte vi skulle bli FB-vänner … en resa ner till Marbella och skulle ”bara” ta en öl, sen skulle jag ut på mina egna äventyr … gick så där. Nu alla gånger jag åkt ner så är jag nästan aldrig ensam … knappt när jag är hemma heller, då han kommer hit. Pendelkärlek, funkar hur bra som helst. 😀

    1. Låter helt underbart! Ni får tid för er själva också! Hmm… kanske jag kan träffa nån via Facebook 😉
      Jag har vågat möta fyra personer på ett drygt år, de har också vågat möta mig. Sedan har det funnits några som varit väldigt ivriga och trevliga men som i sista stund avbokat träffarna, skyllt på för stora avstånd osv. Antagligen har de männen inte varit sådana de gett sig ut för att vara.

  9. Carita, visst blir man förvånad över vad folk kommenterar och vad dom gillar! ibland får jag massor med tummen upp, kommentarer och likes när jag visar ett brunnslock, tyvärr verkar folk tycka mindre om då jag skriver något av betydelse. Kanske beror på att jag då skriver på svenska och att många inte fattar vad det är jag vill säga.
    Men för att återgå till din post om nätdejting- jag tycker det är en bra ide. Och jag antar att man måste kyssa en jäkla många grodor för att hitta prinsen!
    Att du berättar och delar med dig av dina erfarenheter är på gott och ont- tror faktiskt inte att det alltid är så bra för din egen personliga del- men för oss alla som följer dig är det intressant att få följa med dig på din resa!
    kram

    1. Jag har förstås tänkt på det – att öppenheten skrämmer bort potentiella kandidater 🙂
      Men då får det vara så. Vill inte ha en sluten, feg, blyg, inåtvänd man – det ska vara någon som står för det han är, och som är stolt över mig sådan som jag är.
      Finns denna man inte så får jag väl lov att klara mig ensam då – det lär också lyckas 🙂
      Kram!

  10. Känner man en trubadur så går det ibland så bra så… Skämt åsido, nätdejting är ju en variant av kontaktannonser, snabbare och kanske bättre. Det torde finnas flera par i min ålder som har fått kontakt via annons i Kuriren, t.ex. Du Carita har ju ett aktivt sportintrese där det finns en hel del karlar!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.