Den här skylten har sett sina bästa dagar. Den fanns på samma byggnad som jag visade i inlägget här.
Det är bloggaren Konst eller Konstigt som förvaltar Skyltsöndag och länkar i dag till ett av hennes fina inlägg från augusti. Finns många andra som skyltar i bloggosfären också.
Tog i går bussen till grannstaden eftersom vi hade middag med kollegorna efter jobbet. Det var då jag tog bilden av trasmattan.
På väg hem, i en tämligen tyst och mörklagd buss som segade sig fram längs landsvägen, hann jag tänka och känna mycket.
Vägen fram till den jag är i dag, fortfarande en känslig människa med ett bräckligt självförtroende, kan liknas vid den där landsvägen.
I morgon har det gått ett och ett halvt år sedan det gick upp för mig att min dåvarande man hade haft en annan kvinna bakom min rygg en längre tid.
Arton månader. Jag vet inte om jag ska säga att det är en lång tid, allt är ju så relativt.
Det har i alla fall gått upp och ner under färden sedan dess. Precis som det gjorde i bussen på landsvägen.
Ibland har jag kört in i en grop och skakats om rejält, ibland har färden löpt smidigare. Ibland har det varit totalt mörkt längs vägen, men ljusglimtarna har ändå alltid dykt upp och ibland har vägen faktiskt badat i ljus.
Sorgen har krävt sitt, att sopa ihop spillror av ett liv och bygga nytt har krävt sitt.
Men jag har klarat det. Kanske blivit starkare än jag var förr. I dag kan jag göra val. Strunta i dem som sårar mig, vara tillsammans med dem som ger mig styrka.
Allt mer sällan blickar jag bakåt men om jag gör det är det för att där finns många ljusa minnen som ingen kan ta ifrån mig.
I mitt bokslut efter dessa arton månader vill jag också tacka alla som följt mig under färden och som kanske vill fortsätta läsa om mitt liv fastän dramatiken från skilsmässan saknas 😉
En pumpa på trappan presenterar Antonia i dag. Den ser arg ut på ett roligt sätt.
Pumpan som jag fotograferat fanns på trappan till ABC-restaurangen i Särkisalmi. Vi stannade där en stund på väg mot Joensuu för en knapp vecka sedan. Jag tycker den i alla fall försöker le 🙂
I dag ska jag först på ostfest med tre vänner och senare i kväll på fest med innebandyfansen. Vårt lag har inga matcher den här helgen men det är kul att träffas i andra tecken än matchernas också, med lite bastu och något gott att äta och dricka.
En intensiv vecka på jobbet avslutades med intressant workshop och sedan afterwork på Rafael´s Steakhouse & Bistro i Borgå. Trevlig samvaro satt som kronan på verket men nu är jag både trött och mätt.
Har något slags vidvinkelsystem på mobilens kamera här verkar det som. Jag menar, soppan ser ut som om den fanns i en balja och efterrätten ser ut som en stor paj 🙂
Låter bilderna tala för sig själva – det var supergott!
… men jag har inte tid med honom i kväll, tyvärr. Det blir rätt sent på jobbet i grannstaden.
På lördag har jag två fester inbokade, så då hinner jag inte heller träffa Daniel. Men han säger att han förstår, och att han tycker det är kul att jag också har andra att umgås med. Även han är ju väldigt upptagen de närmaste veckorna.
Så vi har träff på söndag.
Rapporter om att processat kött framkallar cancer är ett av de senaste forskningsrönen. Att socker och fett är ohälsosamt har vi också hört. Men allt fett är inte det.
Och inte ska vi äta pasta och potatis eller vitt bröd heller.
För att inte tala om att nyttja alkohol…
Listan på vad som är ohälsosamt kan göras hur lång som helst. Men visst får vi ibland läsa goda nyheter om att några glas vin då och då eller en snaps gör susen. Mörk choklad likaså.
Äsch, säger jag. Måtta med allt, särskilt med självkritik och annat negativt.
Så när jag på supporterresans första fikarast kände doften av den här sockermunken (vad kallar ni dem i Sverige?) konstaterade jag bara att den säkert tar livet av mig. Men jag köpte den ändå, njöt i fulla drag och lever fortfarande i dag, fyra dagar senare 🙂
Det här fönstret fick jag syn på i Lappträsk för några veckor sedan. Det hör till Brofogdas. Skulle kanske behöva skrapas och målas lite men fönster som är mer illa åtgångna har man sett 🙂
Om du hittar något fint fönster där du bor eller om du har fönsterbilder från någon resa och inte har en egen blogg att lägga upp dem på – mejla dem till mig på carita (at) sulo.fi. Berätta vem som tagit bilden och var fönstret finns. Du får också skicka bidrag till min serie med vackra väggar och fina brunnslock.
Del 97 i min serie med fönster finns HÄR.
Läste nyss en statusuppdatering på Facebook av en kvinna som hade blivit rejält uppskrämd då hon nästan kört på en fotgängare och dennes hund.
Hon bad om ursäkt via FB för att hon inte hade sett dem… men jag tycker att också fotgängaren har sitt ansvar och kunde be om ursäkt för att han eller hon inte använde reflex.
Lottar därför nu ut ett fint Muminreflex. Vill du vara med i lottdragningen som sker söndagen den 15 november ska du klicka på bilden uppe till höger på bloggens startsida. Följ instruktionerna där, det är inte svårt att delta och det kostar inget!
Då jag tog den här bilden i centrum för knappt en vecka sedan fotograferade jag också väggen ni ser till vänster. Någon kanske tycker att klotter i den här stilen inte alls är vackert, men väggen i sig är det mycket tack vare det sken lampan skapade i kvällen.
Del 20 i serien av vackra väggar.
(ps. har haft väldigt mycket att göra både på jobbet och privat de senaste dagarna så under veckan blir det mest korta inlägg med bilder här på bloggen)
Som från en Aki Kaurismäki-film.
Karga miljöer och fåordiga människor.
Baksidan av en sliten Shellmack på landsbygden.
Fulsnyggt.
Vet inte vad som tilltalar mig i det här, men jag kunde inte gå förbi platsen utan att fotografera den.
Om någon undrar hur jag mår är svaret ”riktigt bra, tack” 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 