Månadsbilden, juli

Tänk, det är redan den första juli i dag. Högsommar.
Bilden från Minna L. Immonens kalender som jag har på mitt skrivbord beskriver rätt långt hur jag känner mig just nu.
Inga stressiga dagar, men ändå rätt mycket jobb. Och tillsvidare väldigt roliga jobb, på klockslag och dagar jag kan bestämma själv.

Högsommarstämning.
Högsommarstämning.

Det kanske är få förunnat att känna så här. Jag vet inte. Eller kanske man själv till syvende och sist kan bestämma över sitt eget liv.

Jag tror på det goda. Att det slutligen och alltid vinner över det onda.
Det finns människor som ständigt är negativa och avundsjuka, som inte själva mår bra och som därför sprider falska budskap, intrigerar, försöker söndra och samtidigt härska.

Varför kan vi inte istället omfamna varandra? Se det positiva som alltid finns och acceptera att olikheter kompletterar varandra.

Jag tänker göra allt jag kan för att sprida de positiva budskapen från min närmiljö. Som jag sa i avskedsintervjun i Östnyland, det finns så mycket fint som är värt att lyfta fram i vår stad.

Allt för ofta fokuserar vi på det vi inte gillar och gnäller, inte sällan via Facebook, på det. Finska lokaltidningen skrev en härlig ledare om syndromet för en tid sedan. Särskilt de sista kursiverade styckena är upplyftande.

Varför är vi människor funtade så här? För att citera lokalpolitikern Otto Andersson ”Att kritisera är alltid lättare än att komma med lösningar på problemen”.
Vi ska inte blunda för de problem som finns, sopa dem under mattan.
Men vi måste för fasiken inte heller gnälla på allt, och allra minst peka på de fel vi tycker andra har.

16 reaktioner på ”Månadsbilden, juli

  1. Jadu,missnöje börjar med klagan som kanske övergår i hat.Ett hat som bokstavligt talat sprängde Berlinmuren.En vidrig ideoligi som fortfarande mer eller mindre tydligt finns i vårt samhälle och som tyvärr präglar samhället.Det finns många vänstermänniskor på viktiga poster i Sverige. – – – .Man önskar ibland att man slapp se för det gör ont att se hur våra politiker på olika sätt splittraroch sliter sönder vårt land.Jodå,jag var en ganska glad människa och trodde på samhället.Jag trodde att jag levde i det bästa samhället på jorden med yttrandefrihet inom lagens gränser givetvis.Ända till den dagen min uppdragsgivare meddelade mig att några journalister frågat om mig.Jag blev snart varse vad för slags journalister det var… – – – Då besannades det jag en längre tid trott,att Sverige är en diktatur med väldigt smal yttrandefrihet och endast för de människor med de rätta åsikterna.Jag har gråtit och jag har hatat men det var inte jag som först slängde stenen.Hat kan riva murar och göra människor fria.

    1. Utan att ta ställning till det du berättar här – för att jag inte vet något om bakgrunden, och inte känner dig… vill jag bara säga, hat leder ingen vart.
      Och helst vill jag inte att det skrivs så mycket om politiska slitningar här hos mig – om du kan förstå och respektera det.
      Som ansvarig för denna sajt kan jag inte heller publicera allt du skriver 😦
      Ha det gott!

  2. Håller verkligen med dig och du gör rätt i att lyfta fram allt positivt. Sånt behöver människor för att orkar med resten av livet.
    Frågan varför människor är funtade så här kan nog ingen besvara men ställdes säkert tusentals gånger.
    Klart att man får och kan kritisera men då får man även kommer med en lösning av problemet.
    Skulle man bara se det negativa hade man (jag) blivit galen.

    1. Jag försöker söka mig till likasinnade människor, sådana som är positiva, lever i nuet osv. Om det är möjligt väljer jag bort gnällspikarna.
      Och exakt – lätt att kritisera, svårt att komma med konstruktiva lösningar på problem.
      Kram!

  3. Carita, det gick inte att läsa artikeln du länkade till…
    Men jag är så glad för din skull!
    HEJA!!!!

Lämna ett svar till inte fan gör det det Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.