Jag har fått mycket gjort i dag och ändå är klockan ännu bara halv fyra på eftermiddagen.
Träffade en väninna som jag nuförtiden ser bara varannan månad, om ens det, för att vi bor rätt långt ifrån varandra. Med hjälp av henne fick jag en del av pappersavfallet bort. Jag bjöd på kaffe och tårtbit vid stranden och sedan handlade vi tillsammans. Tacksam för att kunna handla aningen mer, lite tyngre saker, på en och samma gång än vad jag annars får baxat på cykeln.

Angående pappersavfallet, ja. Sådant som ni ser på bilden slänger jag ju INTE bort.
Nu har jag också kommit på hur jag sorterar resten då jag väl har flyttat.
Måste erkänna att jag inte visste att jag hade över femtio pärmar som innehöll allt från urklipp till spanskakurser och brev jag fått av mina fadderbarn.
Mycket från arkivet slängs, men jag är glad då det ser ut som att jag kommer att lyckas krympa antalet pärmar från 50+ till högst tio. Det blir en pärm med minnen från tidningshusens historia… oj, oj sådana intressanta storyn där finns, mycket hade jag hunnit glömma 🙂
Andra pärmar innehåller olika reportage jag haft förmånen att få göra. Och i en tredje samlas kändisträffarna. Det är SÅ kul att få allt det här sorterat.

Ett av många trevliga minnen är då jag träffade Niklas Strömstedt inför en konsert. Vi talades vid i en park i Helsingfors. På den tiden var jag blond och hade ganska kort hår. Men HAN … han är ju sig lik, eller hur?
Jag börjar se meningen med allt som hände för drygt tre år sedan. Snart har jag gjort mig av med mycket av det som hänger ihop med den tiden. Bara goda minnen finns kvar ❤
Inte alls dumt att vara journalist. man får uppleva så mycket mer än vi vanliga får göra. I mitt nästa liv kommer jag satsa stort 🙂
Kram!
Det ska du göra! Och det kommer att bli toppen – kram ❤
😀❤️
Visade din blogg för Maria…hon suckade…Niklas är hennes stora ”idol”…hon hälsar så gott! 😀
Jag tackar ❤ och hälsar tillbaka till Maria! Niklas har stått sig bra genom årtiondena 🙂
Ibland har du denna underbara ordföljd jag på riktigt älskar!
Hahaa – nåt annorlunda med min finlandssvenska ordföljd?
Ibland när jag läser inläggen på nytt, innan jag publicerar dem, upptäcker jag konstigheterna själv 😀
Jag är uppvuxen med finsktalande familj och släkt.
Va kul att höra!
Du har kanske sagt / skrivit / antytt det förr men jag har i så fall glömt det 🙂
Blir tokig när jag inte ser bilderna…😏😳
Undrar vad det beror på! Kollar du via telefon, surfplatta, stationär dator?
Just nu på paddan
Skrev ju i en tidigare kommentar att du säkert skulle ”fastna på” en massa artiklar. Å där hade jag rätt;-) Härliga minnen. Men 50 pärmar – OMG!!! Varför fotar du inte av artiklarna och spar dom på datorn eller USB-minnen. Det skulle ju ta än mindre plats och pappret skulle inte gulna heller…
Oj oj oj sådan tid fotandet skulle ta! Nu kollar jag 5-10 pärmar per dag, har bara sju kvar.
Om jag läste allt skulle jag inte komma nån vart, men i morgon onsdag är allt klart och det tycker jag själv är bra jobbat, att jag fått ner 50+ pärmar till 10 🙂
Där finns så massor av sånt som inte är nåt värt, små notiser, gammal kommunalpolitik… jag har inget intresse för det i dag.
USB håller inte i evighet – papper är absolut bäst 🙂 Även om det gulnar, och kanske just därför.
Trevligt att spara på fina minnen … som att ha träffat Niclas Strömstedt t.ex. 🙂
Bra jobbat av dig att lyckats få ner antalet pärmar så bra!
Kram
Tack! Hoppas att jobbet avslutas i dag, sedan får jag fortsätta sortera på nya stället – i slutändan blir det jättebra 🙂
Kram!
Halloj! Jodå- det är något med min padda som gör att jag inte ser bilder- går alldeles utmärkt på en stationär!
( visste inte att du också jobbade med ditt ex- för visst var det han som fotat? )
Jo, men den här grejen är från 2001 😀
Då vi var ett par gjorde vi massor av reportage tillsammans, han var inte anställd av tidningen men fick ett litet fotoarvode, åtminstone under de sista åren.
Kul! Jag har fått intrycket att Niklas Strömstedt är väldigt sympatisk
Ja, han var det nog också då jag träffade honom 🙂