Plötsligt ligger de bara där på bordet, kronblad som pionen tappat. Och pistiller. Som ett konstverk. Med kvällssolens sista strålar över sig.
Jag kan inte städa bort dem i kväll. Men i morgon ska jag göra det.
Det blir poetiskt. Det här med alltings förgänglighet.
Många blad hänger ännu kvar. Envisa. De ger sig inte. De har fångat upp pistillerna som i skålar.
Vissnande blommor – min bloggarvän BP får säga vad hon vill 🙂 – är fantastiska konstverk!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vissnande blommor är nästan vackrare. Bilden på blombladet med pistillerna är ett konstverk.
Kram
Tack ❤ Det kändes som att de talade till mig och bad mig föreviga dem.
Hahaha! Tack för den länken du:-)
Det är en himla tur att vi alla är olika. Och de flesta håller ju med dig att vissna blommor är konstverk;-) Tyvärr kan jag inte se charmen där – alls;-)
Hahaa – ja! Jag minns ju dig ofta för
a) folktomt Lovisa, lyckas du få nån på bild är det bra!
b) vissnade blommor, tja… inga konstverk
Men som du säger – kul att vi alla är olika och kan skämta lite om det 🙂
Verkligen snyggt fotat. Själv skulle jag inte kalla vissnade blommor konstverk, men i dessa foton tycker jag att du har lyckats enormt bra! 😃
De fanns ju där framför mig – ungefär som att de BAD om att få bli förevigade innan de skulle slängas i soporna 🙂
Tänk att något visset kan vara så vackert! Sista bilden är underbar!
Ha det bra!
Tack! Ja, visset är ofta otroligt vackert ❤
Vackert! Är också en av dem som tycker om vissnande blommor.
Ja, blommorna är vackra i alla former, både som fräscha och som vissnade – i alla fall de flesta 🙂