En tankeväckande krönika

Min förra kollega från KSF Media, Jan-Erik ”Erkki” Andelin, skrev den 8 mars en tankeväckande krönika i Hufvudstadsbladet. Jag har sparat den i en plastficka eftersom jag senare i år kan använda den vid ett tillfälle som jag inte öppet yttrar mig desto mer om just nu.

Jag tar inte heller här på min blogg ställning till sådant som jag vet att river upp himmel och jord hos dem som tycker att NÖ:s linje är fel 😀
De är inte många, men de argumenterar ibland mycket tydligt och starkt för sina åsikter, till exempel i insändarspalter och på sociala medier.

Av mig tar det för mycket tid och kräver energi att svara på argumentationen, och att försöka förklara varför Nya Östis är som den är – det verkar ofta helt lönlöst.

Det som är intressant är att ”Erkki” också skriver ”Å andra sidan är det där med journalisten som ”maktens vakthund” ganska slitet”.

Nya Östis har förändrat medielandskapet i östra Nyland genom att gå helt sin egen väg. Tidningen väcker intresse även nationellt sett på en nivå som jag senare hoppas kunna återkomma till – och då talar jag inte om att någon nämner oss i en krönika, i en insändarspalt eller i sociala medier.

Jag ser på det här som så att mångfald behövs också då det gäller utbudet av lokala tidningar. Alla måste inte vara vakthundar. De som har ekonomiska resurser och journalistiska verktyg för att syssla med sådant gör det. Ibland klarar NÖ av sådana jobb, ibland räcker resurserna inte till.

NÖ:s innehåll är för det mesta helt unikt, människonära och totalt lokalt, och så länge som jag står vid rodret ska det så förbli.
Vi tänker framåt, vi tänker annorlunda.

Här finns hela krönikan på webben, öppen tyvärr endast för prenumeranter eller beställare av digitala innehållet hos Hufvudstadsbladet.

Mera snö och misslyckat knästöds-köp

Klockan är 16.20 och snön har slutat yra ner. Det är ändå minus tio grader och ska bli minus 20 till natten. Plusgrader väntas först till lördag, kanske +4. Så jag säger som bloggvännen Svante, den globala uppvärmningen finns någon annanstans. Samtidigt som jag vet att benämningen närmast handlar om att vi får extrema väder och temperaturkast, inte så att hela världen får det varmare och skönare. Det kan bli extremt hett och extremt kallt, och snö på överraskande platser, som till exempel i Texas.

Jag har åter ont i knäet, efter en paus på nästan fyra år. Köpte ett stöd på apoteket, men trots att expediten mätte omfånget på benet var stödet för litet och skenorna skar in i underbenet. Omöjligt att använda. Måste få det utbytt men jag vet inte hur då jag inte kan PROMENERA dit. Får vänta på att någon har möjlighet att erbjuda mig skjuts.

Allting går nu väldigt långsamt här hemma och jag har kommit på olika hjälpmedel och knep för att få nödvändiga saker gjorda. Till exempel har jag en påse som hänger runt halsen och där finns mina båda telefoner. Jag kan nämligen inte nu snabbt förflytta med från punkt A till punkt B.

Har hämtat en ostbricka som take away i dag då jag fick skjutshjälp och skötte en massa andra ärenden samtidigt. Grämer därför att storleken på knästödet blev fel 😦
Mitt knä har krånglat över trettiofem år. Menisken är bortopererad och nu har det med åren blivit slitage.

Soliga dagar, iskalla nätter

Det är väl så som mars månad är. Solen har börjat värma, det är dripp och dropp här och där. Men natten mot onsdag ska bli kall, enligt väderapplikationen på telefonen minus arton grader! I går hade vi kring minus sju på dagen, men som sagt – solen värmde mycket.

Istappar är fina, och här finns den inte på ett högt eller farligt ställe.

April månad kan också vara nyckfull, men vintern brukar få ge sig där mot slutet av mars. En varm vår har förutspåtts, det skulle vara underbart om det blev så.

Den här bilden knäppte jag av misstag i går på mammas gård då vi var där bland annat för att bära in ved till henne.

Skyltsöndag, den 7 mars 2021 och Veckans ord, ÅKA

En liten lektion i finska.

Såsom Skyltsöndagsutmaningens förvaltare, bloggaren BP, ibland brukar säga. Finska språket är lätt då man bara sätter bokstaven ”i” efter det svenska ordet. Pastill = pastilli.

Skulle det vara så enkelt 😀
Sockerfri är inte sockerfrii på finska utan sokeriton. Ändelsn ”ton” indikerar att något saknas, laktoositon = laktosfri, och där ser ni igen laktos/laktoosi, och gluteeniton = glutenfri. Däremot är det inte lika lätt med fettfri, för det heter rasvaton på finska.

Och är man utan byxor eller utan pengar, används ofta ordet ilman (=utan), således ilman housuja (byxor), ilman rahaa (pengar).

För att inte glömma bort Veckans Ord hos Susanne, som är ÅKA, slår jag ihop två utmaningar i ett inlägg i dag. Jag är ute i sista minuten och väljer en nödlösning. Med bilar kan man ÅKA långt och det hade många gjort 2019 då Lovisa Historiska Hus arrangerades förra gången (2020 inget LHH på grund av pandemin). Så här så det då ut på gatan nära mig, brukar sällan vara så här många bilar parkerade där samtidigt.

Ett par dagar innan nedstängningen

… gäller det att passa på att gå ut med vänner. Ett glas mousserat redan till lunch och en bit kaka som vi var två om att dela. Vet av erfarenhet hur mäktig den är 🙂

Skål!

Många andra passade också på att besöka restaurang Kapellet i dag. Men någon trängsel blir det inte då restaurangen är stor och har flera rum man kan välja bland. ”Skonssibrunssin” (sconesbrunsch) har blivit populär. Kunder kommer till Lovisa från närliggande städer. I dag verkade någon också fira studentfest här, eller lät sig i alla fall fotograferas ute på terrassen med sin vita mössa. Vitt mot vitt, för det har kommit mera snö idag…

Skonssibrunssi.

Om restaurangerna åter får öppna efter den 28 mars ska vi komma hit på nytt. Den dagen äter vi ingen frukost utan ger oss istället tid att sitta här flera timmar för att njuta av både salt och sött.

Miljön är också värd att njuta av i den här gamla byggnaden, och nästan alltid finns här konst på väggarna. Tavlor som är till salu och som byts ut efterhand.

Vad heter ”tuulihatut” på svenska? På franska heter de petit choux. De här små hattarna har läcker chokladfyllning.

Som sagt, vi hoppas restauranger och lunchställen åter får öppna den 29 mars. Tills dess, låt oss understödja dem som har take-away! Kapellet stänger för tre veckor, men många andra har öppet 8–28 mars. Kunderna får inte gå in och stanna där för att äta, men man får köpa mat med sig hem.

Fem en fredag – VAL

Solen värmde min rygg via köksfönstret då jag pusslade i dag ❤

Hos Elisamatilda är det ordet VAL som gäller denna vecka.
Jag har VALT att pussla och ta det lugnt på min lediga dag. Ska också klippa lite i gamla tidningar för jag håller mig med ett eget privat Nya Östis-arkiv. På gammaldags sätt. Klistrar in artiklar på papper och lägger dem i en pärm 😀

Vilka fem maträtter skulle du välja att för alltid äta?
– Köttfärslimpa/köttbullar, lasagne, kycklingfilé, pepparbiff/schnitzel och olika plock med ostar/nachos osv. Vilket jag själv nu bestämmer att är en maträtt 😀

Vilka fyra saker i källaren/förrådet skulle du egentligen kunna slänga?
– Vissa gamla krukor, en gammal matta, gammal målfärg och säkert nåt annat ””krimskrams” som jag inte minns att jag har där (och ändå är förrådet inte på nåt sätt fullproppat).

Vilka är dina tre favoritklädesplagg i din garderob?
– Numera inte enbart i svart och vitt, men tre lösa lediga blusar/tunikor.

Vilka två telefonnummer kan du utantill?
– Mitt eget mobiltelefonnummer och skam att säga så har ex-makens nummer fastnat i min hjärna för att jag rabblade upp det så många gånger under sexton års tid. Sifferminne på gott och ont alltså 😀

Vilken enda högtid skulle du fira om du måste välja?
– Om midsommaren är en högtid, så väljer jag den.

Shindo – vägen till hjärtat

Jag har googlat shindo, men inte hittat någon informativ sida om behandlingsformen. Här finns ändå en artikel om Elisabeth som jag är kund hos.

Dagens behandling var 75 minuter lång. Kunden ligger fullt påklädd i sina egna bekväma plagg på en ganska tunn madrass på golvet.

Elisabeth öppnar meridianerna med hjälp av sina händer, armbågar, knän och fötter.

Det ska bli spännande att se vad som händer med mig och min kropp under dagens och kvällens lopp. ”Behandlingen fortgår i kundens kropp även efter behandlingen, säger Elisabeth i artikeln. Egentligen är det kroppen själv som utför behandlingen, inte jag”.

Mina tårar började rinna under behandlingen och det kändes otroligt skönt. Jag hade också lika lätt för att skratta då vi åkte hem. Och tårarna som kom, de kom inte av sorg, och gråten var inte krampaktigt hulkande.

Tårarna rann helt varma ned för kinderna, mera som ett resultat av lättnad och glädje. Sådana tårar är helande.

Den pansar jag har byggt inne i min kropp, för att klara mig vidare efter olika svårigheter, den kan nu sakta börja brytas ner. Jag börjar härefter varva den klassiska massagen med shindo.

Ett ljus kan tändas även i de hjärtan som levt i mörker ett tag.

På en ledig dag, utan måsten

… då kan jag sova till halv elva. Frukosten kan jag  äta halv tolv. Samtidigt som jag spelar Wordfeud.

Jag sätter på en tvättmaskin. Passar på att byta lakan. Sådant som jag annars hinner och har ork för endast på lördagar, den enda lediga dagen jag vanligtvis har. Nu känns det skönt att alla det där ”måstena” jag har hemma; dammsuga, diska, köra tvätt och hänga den, sortera disk, och allt möjligt annat… kan spridas ut över fyra lediga dagar.

Jag noterar att det plingar i telefonen. Mejl och messenger, sms och Whatsapp. Men jag behöver inte reagera på dem direkt, det som har med jobbet att göra får vänta till måndag. Och så svarar jag bara på samtal som jag också vet att inte har med jobbuppdrag att göra 🙂

Solen lyser, himlen är blå. Lite senare ska Carita ut och gå!
Se, det rimmade!