Det är nästan så jag glömt hur det känns. Att träffa människor och att intervjua någon nästan face to face. Det mesta har ju skett på distans den senaste tiden. Att kunna dela bord med andra konstvänner på ett vernissage i ett hemgalleri. Och sådan servering! Alltid lika vackert ❤
Att känna sig välkommen, att få diskutera allt från situationen i världen (hur ska det gå i Ukraina), till mer vardagliga saker som återanvändning av kläder, och minnen om hur några av oss sågs för första gången för trettio år sedan och vad som hänt efter det. Ja, det allt går ju inte att avhandla på en och en halv timme. Men mycket hann vi lufta 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det låter väldigt trevligt och nytt efter tiden i karantän. Prata om allt som händer i världen och lokalt piggar upp.
Kramar från oss
Ja, bara det att kunna sitta fyra personer vid ett och samma bord, utan munskydd 🙂
Kramar till er!
Åh förstår att det känns märkligt, lite så har ju hela världen stannat upp under två års tid. Och nu att börja träffas är verkligen härligt.
Ja, det är härligt – samtidigt som det känns konstigt.
Inte så att man helt tappat förmågan att umgås, men nånting ditåt – svårt att förklara 😀
Väldigt mycket rött där – Alla Hjärtans dag i förskott. Inte fel alls:-)
Ja, och en sådan fin vänskap som råder mellan många av oss som möttes där hos Päivi 🙂
Det låter trevlig och det ser väldigt gott ut där på bordet. Ja, underbart att träffas på riktigt igen men ändå är man fortfarande avvaktande och/eller försiktigt. Jag i alla fall. Ha en trevlig ny vecka, kram!
Ja, avvaktande är många hos oss och i affärerna använder majoriteten munskydd.
Glad start på veckan önskar jag dig!
Jag älskar hallon.
Vad menar du med återanvändning av kläder? Använder du dina kläder bara en gång?
Att vi ger använda kläder vidare för återanvändning, till insamlingar där gamla kläder, snygga och hela, duger.
Eller att sälja dem på loppis 🙂
Jag förstår. 😀 Och jag förstod redan när jag läste men just formuleringen var ändå lite tvetydig.