Missa inte den här utställningen!

Nio deltagare i den tvåspråkiga kursen Målarna, som har arrangerats av medborgarinstitutet, har åstadkommit de mest varierande verk. Kursledaren Maj-Britt ”Maikku” Huovila har gett några amatörkonstnärer insikt i färglära och materialkunskap, men alla har arbetar efter egna bildidéer.
När vi nu fick tillfälle att ställa ut en del av vår produktion i ett riktigt galleri, blev vi entusiastiska och valde tillsammans med kursledaren ut verk, som till färgsättning eller motiv passar ihop men som ändå är tillverkade med olika tekniker. Här finns bland annat akvareller, målningar i olja och verk i akryl, blyertsteckningar och konstverk i collageteknik. En del är målade på duk, andra på papper eller skiva.
Resultatet är en mångsidig utställning, som vi hoppas att även kan inspirera andra. Alla kan vara sitt eget livs Edelfeldt! Utställningen är öppen 8.3 – 25.3.

Ungefär så här skrev konstnärerna och kursledaren i sin inbjudan till vernissagen som firades igår. Tavlorna som syns på bilden utgör bara en liten del av helheten. Nya Östis skriver mer om utställningen den 16 mars. Jag har anlitat en annan skribent för det, ville själv vara ledig för en gångs skull en kväll och bara njuta av samvaro med vänner och bekanta.

Det är alltid underbart avslappnad stämning i Art Gallery Loviisa vid Alexandersgatan nära torget i Lovisa. Lite smått att äta och dricka finns det också för gästerna.

Och stämningsfullt blir det också vid ingången. Behövs inte så mycket mer än en marschall.

Vernissage med godisbord

Var på vernissage i söndags. Bilder av konstverken efterlystes. Men tror ni att jag kom ihåg att ta flera än den bild jag tog till tidningen? Nej 🙂

Ja, ja, säger någon. Hon hade så bråttom till det dukade godisbordet!
Alltid lika fint dukat hos Päivi då det är vernissage i hennes hemgalleri på Tullbron.
Den här bilden kommer i tidningen. Emmi Olanterä heter konstnären. Det är hennes första utställning nånsin, hon är 16 år och favorittavlan föreställer Frida Kahlo.

Vernissage med mervärde

Det är nästan så jag glömt hur det känns. Att träffa människor och att intervjua någon nästan face to face. Det mesta har ju skett på distans den senaste tiden. Att kunna dela bord med andra konstvänner på ett vernissage i ett hemgalleri. Och sådan servering! Alltid lika vackert ❤

Att känna sig välkommen, att få diskutera allt från situationen i världen (hur ska det gå i Ukraina), till mer vardagliga saker som återanvändning av kläder, och minnen om hur några av oss sågs för första gången för trettio år sedan och vad som hänt efter det. Ja, det allt går ju inte att avhandla på en och en halv timme. Men mycket hann vi lufta 🙂

Glömde att ta foton av enbart tavlor, så de bilder som jag tog sparas till Nya Östis den 17 februari. Det gäller Juha Tikanojas konst som finns utställd i Päivi Melamies hemgalleri (öppet på särskild beställning) fram till slutet av maj.

Lovisas namnsdag och vernissage

Det känns som att det här har varit en bra dag.
Flaggan i topp då Lovisa firar sin namnsdag. Ett enormt myller av folk på stan. Bra med tanke på företagare och marknaden på torget. Tycker att folk håller bra avstånd, så nu då vädret fortfarande gynnar utomhusvistelse känns det inte så oroligt – men jo, coronan lurar liksom hela tiden bakom hörnet.

Som ni ser – ingen enorm trängsel, men det var tacksamt med människor i rörelse på Lovisadagens marknad ändå.

Drottninggatan ska bli enkelriktad och arbetena har pågått hela sommaren. Jobbigt för företagarna längs gatan, men det kommer att bli fint då det är klart, tror den eviga optimisten Carita.

Via ekologiska frissan för att köpa balsam, sedan till gravgården med en bukett blommor till pappas grav. Han skulle ha fyllt 96 år i dag ❤  om han hade fått leva längre än till 1978 då han gick bort innan han fyllde 54.

Jättefina macrones.

Dagen avslutades med vernissage på Art Gallery. Visst har jag ett trevligt jobb. Får träffa massor av olika människor, dricka ett glas mousserat och lite så där på sidan om få höra vad som är på gång i vår stad 🙂

Undrar nu när jag ska hinna visa alla bilder jag tog på resan förra veckan?
Nå… hahaa… kommer säkert dagar då det regnar eller då jag av andra anledningar inte kommer bort hemifrån och då bildarkivet behövs 😀

Fina Lovisa i lonkerogrått … och tack livet!

Jag har fått det här med lonkerogrått lite på hjärnan nu, märker jag.
Ska sluta, lovar 😀
Men först ska jag visa en fin bild från vår regndisiga stad. Den blev finare än jag trodde att den skulle bli.

Torgmiljön vid 16-tiden.

Det har varit en bra dag i dag.
Jag är glad för att jag gick på ett vernissage i Almska Gården i dag, fastän jag såg pressvisningen redan i onsdags. Dagens väder, grått och trist kändes inte lockande. Men jag begav mig ut, träffade massor av bekanta, det var mingel när det är som bäst! (fastän jag i allmänhet är som Adrian… mingel… pyh!… couldn´t care less… har man inget vettigt att säga kan man lika väl vara tyst) … men just i dag satt minglet helt rätt!

Såhär folktomt var det inte, de flesta kollar just vid det här tillfället utställningen i övre våningen. Den här bilden tog jag för att inte få en massa RYGGAR på fotot 😀

Jag känner så ofta nu att jag LEVER. Att jag har ett bra liv med många vänner,  både gamla som aldrig svikit och nya som dykt upp och som jag aldrig hade träffat om inte mitt liv hade tagit sin dramatiska vändning i maj 2014.

Dessutom har jag ett oerhört givande och intressant jobb.

Då min blogg den senaste veckan har lästs av extremt många personer (jag vet inte av vem och varför)… har det också fört mig tillbaka till gamla inlägg, jag har själv läst sådant som andra läst och blivit påmind om allt möjligt smärtsamt.

Men jag är tacksam för att jag skrivit ner allt det där. Och det som kändes värst, som inte hade kunde skrivas offentligt i en blogg, finns i mina dagböcker.

Så livet är väl lite som på bilden här. Man kan se på saker ur olika vinklar.

Missa inte utställningen om Segersby, herrgården som bjuder på allt från sekelskiftsskatter till nutidskonst.

 

Unik utställning i Lovisa

I dag hade jag glädjen att få närvara vid vernissagen av Ralf Forsströms utställning i Almska Gården.

Jag tror att vi mycket snart kan, såsom stadsdirektör Jan D. Oker-Blom sa i sitt öppningstal, räta ut frågetecknet i utställningens namn.
Lovisa, liten stad – kulturell storstad? Det behövs ett utropstecken i stället.

För den här utställningen är helt unik. Den måste upplevas, både av Lovisabor och av andra finländare. Helst också av en mycket mer bred publik än så. Människor från hela världen måste komma hit!

Scenografen och konstsamlaren själv, Ralf Forsström.

Jag är ju minimalist. Så jag har svårt att tänka mig att mitt hem skulle vara fullt av konstskatter och minnen från en massa resor. Men den här samlingen är ändå härlig att se. Forsström har ett hem i Kainuu i Finland, ett i Lovisa och ett på Bali.

Masker fyller en hel vägg, här syns bara några.

Jag kunde tänka mig att ha EN utvald mask eller två på en vägg. Eller ett par av de otroligt härliga dockorna som det fanns mängder av.
Även om en av mina första tankar är… vem skulle torka dammet av dem 😀

Teaterdräkter i andra våningen.

Att kliva in i Almska Gården är som att kliva in i en annan värld. Upplevelsen är helt unik. Fler besök än ett behövs för att man ska kunna ta till sig allt.

Låt mig få vara lite lyrisk, men den här utställningen är faktiskt en fantastisk gåva till Lovisa stad. Även om den varken är helt gratis att sätta upp eller att upprätthålla. Men ändå.