Mandelmanns och min vår

Som ni ser har min Muminfamilj framför teven och jag laddat oss för Mandelmanns gård och våren som snart är i antågande där. Klockan är 21 finsk tid och 20 i Sverige då programmet börjar. Det här var alltså vad jag kopplade av med igår kväll.

Alla gillar inte Mandelmanns, eller kanske specifikt inte Gustav Mandelmann. Anses han för fjompig?
Samma gäller Ernst, alla gillar inte honom heller. En man som syr och handarbetar, ibland.

Ofta tänker jag att mitt liv är så enahanda och mina blogginlägg så trista att VEM orkar läsa dem? Jag jobbar en hel massa, det är tidningen hit och tidningen dit. Jag pusslar ibland och jag promenerar varje dag. Och inte var det ens meningen att mina promenad-inlägg skulle bli klagovisor! Men ibland känns de som sådana. Pust och stånk och stön. Snön vräker ner, det är mörkt och kallt och jag knatar på… Who cares?

Samtidigt är jag ju stolt för att jag orkat kämpa så många dagar. Fått rumpan upp från soffan, kommit ut.
Och jag lär ska ha inspirerat en eller annan till att göra nåt liknande. Inte sätta ribban för högt, men hundra steg är bättre än inga alls.

Och när jag skriver det här, ett förhandsinställt inlägg för onsdagen den 11 januari, hör jag hur regnet slår mot rutan. Det gör mig glad. Fastän snömängderna blir tunga. Men det låter som det gör på sommaren. Regn. Ett tryggt ljud.

19 reaktioner på ”Mandelmanns och min vår

  1. Jag har sett ett antal avsnitt av Mandelmanns, men jag tycker inte särskilt mycket om det. Gustav är härligt unik, så det är inte det. Jag vet inte vad som stör mig, kanske att det ju är en för stor gård där de har flera anställda men framstår som de gör allt själva i programmet. Jag vet inte..

    1. Vi hade tänkt göra Nya Östis läsarresa dit den här våren, men Mandelmanns gård tar inte emot busslaster tror jag.
      Samma var det med Fredrik på Österlen, de tar inte emot gäng som kommer i bussar mer 😦

  2. Hej!
    Tittade faktiskt på Mandelmanns igår, men skippade deras program om resan till Italien. Då han drog en mikro på en skateboard och pratade till den som till en hund, då fick jag nog.
    Ernst går inte att jämföra med Gustav. Lite märkligt med att folk tycker det är konstigt med män som syr och pysslar. Tror att skräddarna alltid har varit män.
    Heja på dig vad duktig du är att promenera.
    Hälsningar Marika

    1. Jag tycker Gustav är rätt rolig, men jag kan förstå de som i längden tröttnar på hans stil 🙂
      Och nej, Ernst och Gustav går inte att jämföra.
      I dag ska jag snart ut en sväng igen, kämpigt i halkan och mörkret men jag tänker varje kväll att snart är det ljusare, det lär ha blivit en halvtimme ljusare sedan nyår?

  3. Våra liv är rätt så enahanda, många vill bara inte erkänna det. Vi sparar sällan foton från vardagen, och något årtionde efteråt önskar man att man hade fotograferat fler ”vanligheter”. Därför känns det nästan tryggt att läsa dina blogginlägg, det finns en massa innehåll i vardagen. TV-program, människomöten, nya ”bildvinklar”… Även om jag hör till dem som inte ser på Mandelmanns från början till slut. Kan se någon minut, sen tröttnar jag. orsakerna håller jag tyst med, det finns flera. En är kanske att jag är ”för vanlig”…

    1. Ja, som jag skrev även till Minton, det kommer kanske inte så mycket nytt numera i Mandelmanns.
      Men naturen där, djuren, vissa recept – det är lugnt och tryggt.
      Och ja, visst är de flesta liven enahanda, mest visas resor och glansbilder av inredning och vardag upp på Facebook.
      Händer något tragiskt i livet är det ju ofta vardagen människan saknar mest.

  4. Har tittat på både Ernst och Mandelmans men har tröttnat.
    Vi har våra favoriter och det är tur vi kan välja. Tycker om dina inlägg som beskiver din vardag och du är så duktig som fortsätter med promenaderna. Det känns som att prata med en kompis trots att vi inte träffats.
    Idag är det regn och blåst.
    Kramar från oss

    1. Ja, det kommer kanske inte så mycket nytt i Mandelmanns, men programmets innehåll är lugnt.
      Jag undviker våld och skrikiga inlägg, blinkande och höga ljud. Tittar gärna på dokumentärer, och även om det kan räknas till ”våldsamt” att se på Efterlyst och I huvet på en mördare och sånt, tycker jag om de programmen för att de är dokumentära.
      Kram!

  5. Vad gäller tv-program kan vi lugnt konstatera att du och jag INTE har samma smak. Lika lite som jag gillar Ernst gillar jag Mandelmanns. Har bara av misstag zappat in programmet. Gav det fem minuter, så var det kört. Tycker paret är bara fööööör mycket, åtminstone för mig. Men som tur är så har vi alla olika smak.
    När man inte ”rör sig” så mycket och stannar hemma i samma stad, så tycker jag nog att både du och jag lyckas alldeles utmärkt att skriva intressanta och roliga blogginlägg. Tycker vi kan ge varandra en klapp på axeln:-)

    1. Ja, vi kan berömma varandra – att vi får ihop inlägg varje dag 🙂
      Kanske vi har samma programsmak i viss mån, men inte då det gäller Ernst och Mandelmanns 🙂
      Gillar du Efterlyst och i Huvet på en mördare? Eller ska du se på Marko och Irma?
      Jag tittar inte på Robinson, Postkodmiljonären, bara ibland på Idol.
      Gillar Renes brygga, Helenius hörna, Bingolotto, Carina Bergfeldt m.m.

  6. Jag tittar inte på tv och har därför ingen åsikt om de programmen. Du skrev att Ernst handarbetar. Jag följer 3 tyska killar på Youtube som sticker och virkar och som bjuder på deras alster samt beskrivning hur man gör dem. De är inte ett dugg omanliga.
    Tror att de flesta av oss håller på med samma saker varje dag. Det händer inte så mycket i vardagen.
    Att utmanar sig själv och lyckas med det är väl värt att berätta och dokumenterar tycker jag.

    1. Jag tycker inte heller att det är omanligt att sticka eller virka, tvärtom – de som vågar sticka ut och bjuda på sig själva är tuffa 🙂
      Det har ju blivit mer vanligt att män handarbetar, jag tror det blev en boom under pandemin?
      Tack för att du följer min blogg, jag har tittat in då och då hos dig men insett att du har en lite längre paus där nu 😉

  7. Vi, jag o mannen, brukar titta på både Mandelmanns och Ernst, men denna gång blev det inte av, det kom ngt annat mannen ville se o jag satt o stickade en stund innan sovdags. Tycker inte alls att det är fjåmsigt med män som visar sina känslor och gör det dom tycker om. Finns ju även kvinnfolk som inte gillar typiska kvinnosysslor utan hellre skruvar och mekar m bilar t.ex. Viktigaste är att man gör sånt man själv gillar och struntar i vad andra tycker om det.

    1. Precis, inte är det alls fjompigt med män och känslor, tvärtom. Män som vågar vara som de är och visa känslor, de är starka män!
      Och jag har varit den som mekat med bilar och gjort fler karlasysslor än kvinno-sådana, om man nu säger att det är ”typiskt kvinnligt” att baka, sticka, sylta, safta och sånt 🙂

      1. 💪 Mekat eller annat typiskt manligt har jag inte hållit på med, men jag har ändå kännt mej mera bekväm i killars sällskap än i flickors – hela mitt liv. Det har liksom känts så okomplicerat med killar… Tjejer har sina jånor; bl.a skvaller, mode (kläder, frisyrer m.m)…då vi var unga gick det aldrig med tre tjejkompisar… Med killar kunde det vara ett helt gäng utan att ngn kände sej utanför… Vet inte hur det är med sånt idag… Men jag har nog alltid kännt mej mera som en ”pojkflicka” som gillar raka rör och inget humlande hit och dit

      2. Där känner jag lika som du, mindre komplicerat med de flesta killar jag känner. Jag är inte heller så intresserad av smink och mode.
        Pojkflicka som har klättrat i träd och haft gräsfläckar på byxorna, det är jag i ett nötskal 🙂

  8. Bra att du påminner om Madelmanns, d¨å har jag två avsnitt att titta på i play, ser dem gärna. Gustav bjuder på sig själv och Marie är härlig och jag gillade när de lussade i Italien. Kanske kan man tycka att det var lite fånigt med ugnen som de släpade på, men… Ernst ser jag också gärna, gillar hans kreativitet men kan också tänka att ”jaja, har man massor med pengar att lägga så blir det fint.” Vad vi skriver och delar med oss av i bloggar är självklart olika. Din blogg är som en dagbok med utvalt innehåll och då blir det självklart det som händer i vardagen. Jag har en fotoblogg och fotona får tala men ibland orkar jag skriva lite.

    1. Det är ju just det här med olikheterna i bloggarna som är så bra – tänk så enahanda det skulle vara om alla skrev på samma sätt 🙂
      Och Mandelmanns & Ernst delar åsikterna. Nu har ju Ernst haft lite paus, men han syns på Facebook och Instagram osv.

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.