Månad: januari 2023

Skönt med rask promenad igen!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Kyrkan fotograferad ur olika vinklar, massor av gånger denna vinter. Tiden på tornuret stämmer inte. Vad problemet beror på vet jag inte, men klockan brukar visa olika åt olika väderstreck 🙏😄

Första gången i dag på många veckor som jag kunde gå en rask, sen kvällspromenad! Hade Ice bugs eftersom det ligger isfläckar på många ställen, men på många fler stråk låg det MJUK SAND, … grus! En sådan härlig känsla! Att inte behöva kolla vartenda steg, var lägger jag ner fötterna. Inget regn, ingen hård blåst, plus tre grader.

Jag blev så i farten att jag återupptog ”kutandet i kyrktrapporna” ❤ Därför blev det också den här bilden.
Hälsosteg, 2600.

Annars har den här dagen åter handlat om jobb för tidningen. Intensivt är det, måndag, tisdag, onsdag.

Förra natten sov jag uruselt. Lade mig klockan 23. Somnade 03.30. Tankarna virvlade runt. Min hjärna går på högvarv ibland.
Jag skulle gärna se den undersökt. På riktigt.
Brukar sova bättre följande natt och har inte de här usla ”sovnätterna” med bara fyra-fem timmar oftare än en gång i månaden, lyckligtvis.

I går fick jag en del kommentarer om att jag är främlingsfientlig då jag blev rädd för mannen som sprang emot mig och kom nära mig och sa nåt typ ”manja, maania”… De som tycker jag är fientlig får så tycka och vara modigare själva. Jag tyckte mannens beteende var suspekt. Har du en fråga till en person störtar du inte över gatan och flyger på en henne eller honom. Det finns olika sätt att närma sig sina medmänniskor på ett lugnt sätt om du har frågor.

Och så kan jag inte i sammanhanget låta bli att hälla mer bränsle på elden.
Erdogan-dockan i Stockholm. Onödigt att provocera, säger jag. Nödvändigt, säger de som tycker att yttrandefriheten går först av allt.
Skända flaggan. Satirtävlingen av Norrskensflamman i Sverige. Onödigt, säger jag. Nödvändigt och viktigt, säger de som tycker att vi inte får vara ”medlöpare med Erdogan, Turkiet m.fl. ickedemokratiska aktörer”.

Huh-huh, säger jag. Inte är det lätt. Och vi ser så olika på saker och ting, och så blir det en massa bråk kring sånt.

Glad måndag! 16-01-2023

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Första Runebergstårtan åts i lördags, den andra från paketet äter jag troligen i dag. Så glad måndag till er med det!

Den här innehåller mandel, det fanns också tårtor utan mandel. Och nu talar vi inte om mandelmassa 🙂 Inom kort ska väl nog också den första fastlagsbullen köpas, men inte fabriksgjord utan helst lokalt tillverkad.

Skyltsöndag, 15 januari 2023

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Här behövs ingen översättning, för allt är översatt 🙂 Det är dags för skyltsöndag igen, och många är med. Länkar till dem hittar du här hos bloggvännen BP som förvaltar den här utmaningen.

Kan det bli värre väder än det är nu, tänkte jag då jag i ett arbetsärende gick till Hörnans postlåda. Det snöblandade regnet låg ibland vågrätt i luften då det blåste. Avbrutna kvistar och grenar överallt. Vatten som forsar, snö som blivit is. Stora snöhögar finns kvar ännu där de plogats ihop av snöröjarna tidigare i december och januari.

Nåja, visst kan det bli värre. Om det är minusgrader och snön vräker ner…
Solen verkar också ha blivit så skrämd att den gömmer sig totalt nu.

Jag tänkte att jag skulle ta min promenad medan det var ljust på dagen. Har aldrig varit rädd i mörkret, väljer alltid gator med belysning.

Men just i dag såg jag i ögonvrån hur någon hastade över gatan alldeles i närheten av mitt hem. Det var en man, i bruna eller grå kläder, kanske i samma längd som jag, ganska mager. Han upprepade två ord på ett språk som jag inte förstod. Det lät som ”manjaaa, maania” (redigerat 21 jan, då så många undrade varför jag blev rädd för ett främmande språk…)

Det kändes obehagligt, så jag stannade inte och tittade inte på honom. Såg sedan hur han försvann vidare längs Östra Tullgatan medan jag gick mot kyrkan.

Efter det här hade jag ju ögon i nacken. Mitt på ljusa dagen blir jag stannad av en främling och jag visste inte vad han ville. Tänk om han hade dragit fram en kniv och velat råna mig. Där fanns inga andra mänskor i närheten just då, sånt busväder som det var.

Från Hörnan skulle jag till bankomaten och där kastade jag också oroliga blickar över axeln. Efter det sneddade jag över torget till apoteket, hela tiden med mannen i tankarna. Vart tog han vägen?

Jag hade tänkt gå en lite längre runda men nu blev det bara 2400 steg i ruskvädret och efter det här kollar jag nog noga vilka personer som rör sig på samma gator och hoppas att det också ska vara andra i rörelse än bara jag. Någon som kan hjälpa mig om jag blir överfallen.

Jag har kanske lite extra livlig fantasi, men det där kändes inte alls roligt… Mitt på ljusa dan.

Vårsäsongen korkad, med seger!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Lovisa Tor har en förmåga att ge full valuta för pengarna till sin publik. Jag väljer att se det på det sättet. Spännande ska det vara 😱🤣 Laget tappade sin ledning med 7–2, gästerna från Vanda (SB Vantaa) kom ikapp till 7–7 i fulltid. Sedan gjorde dock Tor det mål som behövdes i förlängningen. Straffslagstävling hade det blivit om inget av lagen gjort mål, och de är ju alltid förfärliga nagelbitare…

Fick mina steg (2800) i dag då jag i ösregnet gick hem från hallen. Hade inte förstått att ta paraply med mig, men det är ju bara vatten och jag är inte gjord av socker.

Trots att det har regnat mycket har vi ännu stora snöhögar kvar. För då som det slår om till minusgrader över natten kommer nederbörden som snö. Vi får ännu vänta på våren, jag vet… men ack så jag längtar efter den 🌷

Ändå kul att kunna säga att våromgången börjat i innebandyn, och mycket annat där ordet ”vår” kan tas in finns också ❤

Fem frågor och svar med fem ord

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
En bild till från gårdagens promenad, Alexandersgatan i Lovisa, som illustration.

Fem en fredag hos Elisamatilda handlar om Fem ord.

Med fem ord, hur har din vecka varit?
– Huvudsakligen bra, ofta mycket jobb.

Med fem ord, vad gör du imorgon?
– Har sovmorgon och egen tid.

Med fem ord, vad var roligast i veckan?
– Första avsnittet: Marko och Irma.

Oj så jag skrattade då jag såg programmet Marko och Irma på Sveriges TV4 igår. ”En mus, flera möss, och så heter det väl mössor?” Och då Irma talar så härligt som många finnar gör. P blir B och B blir P och så är det mycket helvetti och perkele 😂 Jag bara älskar såväl mor som son ❤

Med fem ord, vad behöver du göra?
– Det vanliga, städa och sortera.

Med fem ord, vad önskar du just nu?
– Slut på kriget i Ukraina.

Jag tyckte det var strongt att jag fick ihop 3500 steg i dag. Det regnade. Vattnet forsade längs gatorna för vi har ju så stora snöhögar överallt, och en del av dem rinner nu bort. Det porlar i gatubrunnarna, där som de är öppna och lyckligtvis verkar många ha kollat att passagen till dem är fria.

    Fler kvällsbilder från Lovisa

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
    Det här är ingången till vår biograf Kino Marilyn. Gick förbi där i dag på kvällspromenaden.

    Det blir många kvällsbilder från Lovisa, jag hinner sällan ut innan mörkret fallit, men ut har jag kommit 104 dagar i sträck.
    Runt 3000 steg blev det idag. Ont i ryggen de sista 300 metrarna, men jag har mina knep att klara även det. Får ju inte lika ont nu som då jag började gå i oktober.

    Skulle vilja läsa mina vänners bloggar, kommentera mer hos er. Försöker åter få tid för det under fredag och lördag.

    I dag har planeringen av Nya Östis nummer tre påbörjats, det jobbet kräver ofta ett par, tre timmar. Sedan hade jag ett Teams-möte med två kollegor. Framtidsplanering även där. Blir mindre stressigt så då vi vet var vi har varandra, vilka tider och vad vi gör, då vi alla jobbar på distans.

    Ingången till Köpcenter Galleria. Ganska juligt ännu på många håll i staden och granen står kvar på torget, men imorgon är det tjugondag Knut så då kanske en del av julen sopas ut 🙂

    Ja, imorgon ska allt som vi bestämde på mötet i dag listas och jobb ska fördelas, mejl ska skrivas osv. Sedan lovade jag ta mamma till affären så att hon får välja i hyllorna själv.

    Dagarna flyger iväg. Inte tycker jag att det ännu har blivit så mycket ljusare, men i februari brukar det märkas. Nu är det ibland plusgrader och regn, ibland ett par minusgrader och då kommer regnet i form av snö, surprise surprise! Snömodd, is, mycket halt här och där. Tacksam för att jag verkligen köpte ICE Bugs 💪🙏

    Ikväll ”Marko och Irma” på Sveriges TV4. Familjen Lehtosalo, jag brukar gilla dem. Förhandsvisningarna har i alla fall lovat gott!

    En lärorik promenad, eller besök i affär

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
    Som ni ser är det glashalt på vissa ställen. Överlag bra sandat ändå tycker jag, eller så har jag mina Icebugs att tacka för att det känns tämligen tryggt att promenera.

    Mina dryga 3000 steg i dag inkluderade ett besök i lokala supermarketen. Då jag är på promenad har jag inget annat än mobiltelefonen med mig och tar bilder med den. Dessutom har jag en liten påse med pengar, den innehåller bara små summor. Jag bär alltså inte med mig någon plånbok med kreditkort, bankkort och sånt.

    Skulle köpa en toaborste och påläggskorv och två flaskor alkoläsk, som det skulle kallas i Sverige (antar jag). Lonkero på 2,5 procent.

    När jag handlar med bankkort kollar jag inte alls vad produkterna kostar. Jag köper det jag vill ha.
    Men nu stod jag där i kassan och fumlade och sa till killen att ”du får ta bort en lonkero” om mina pengar inte räcker 🤣
    Det gick upp för mig att till och med Pirkkas toaborste var så dyr som 5,90 euro! Men jag behövde den mer än alkoläsken.

    Dock räckte mina 17-18 euro till allt det jag skulle ha. Pust så skönt.

    Mandelmanns och min vår

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

    Som ni ser har min Muminfamilj framför teven och jag laddat oss för Mandelmanns gård och våren som snart är i antågande där. Klockan är 21 finsk tid och 20 i Sverige då programmet börjar. Det här var alltså vad jag kopplade av med igår kväll.

    Alla gillar inte Mandelmanns, eller kanske specifikt inte Gustav Mandelmann. Anses han för fjompig?
    Samma gäller Ernst, alla gillar inte honom heller. En man som syr och handarbetar, ibland.

    Ofta tänker jag att mitt liv är så enahanda och mina blogginlägg så trista att VEM orkar läsa dem? Jag jobbar en hel massa, det är tidningen hit och tidningen dit. Jag pusslar ibland och jag promenerar varje dag. Och inte var det ens meningen att mina promenad-inlägg skulle bli klagovisor! Men ibland känns de som sådana. Pust och stånk och stön. Snön vräker ner, det är mörkt och kallt och jag knatar på… Who cares?

    Samtidigt är jag ju stolt för att jag orkat kämpa så många dagar. Fått rumpan upp från soffan, kommit ut.
    Och jag lär ska ha inspirerat en eller annan till att göra nåt liknande. Inte sätta ribban för högt, men hundra steg är bättre än inga alls.

    Och när jag skriver det här, ett förhandsinställt inlägg för onsdagen den 11 januari, hör jag hur regnet slår mot rutan. Det gör mig glad. Fastän snömängderna blir tunga. Men det låter som det gör på sommaren. Regn. Ett tryggt ljud.

    Bilder från min vardag

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
    En amaryllis blommar ännu fint och har två knoppar kvar. Hade två kollegor på besök i dag, och vi jobbade alla med Nya Östis på varsitt håll. Jag har ju tre datorer, och nu var jobbet inte ensamt hela dagen 🙂
    Det här är jag.
    Plumsa framåt.
    Sibeliusgatan. Det ser kanske hyfsat plogat ut men på trottoarerna var det ganska mycket lössnö som gav extra motion och utmaningar för balansen. 2875 steg.

    Dagen har gått fort i arbetets tecken. Sedan putsa snö från bilen för den hade stått orörd två dygn nu då det inte varit svinkallt. Och mera snö kommer hela tiden, men såg på tv att de i norra Sverige hade 95 cm, så vi kanske ligger efter lite där och det ska bli plusgrader nu några dagar.

    Men, jag är glad för att jag får jobba hemifrån och i det stora hela vara helt min egen chef.
    Några resor vågar jag nu också se fram emot. En kort på fem mil, en medellång till Sverige och en lite längre, eventuellt i början av sommaren, men inte utanför Europa 🙂

    Jag gav mig inte i dag heller…

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
    Såsom jag skrev var jag frusen i morse och tanken på en promenad i snöyra och minus fem grader var lagom lockande. Jag tänkte att jag rentav är dumdristig om jag ger mig iväg ut.

    Inomhus var jag klädd i en blus och tre stickade tröjor, stickade strumpor och tofflor och leggings. Fick upp värmen på det sättet och kände vid 17.30-tiden att jag klarar av att gå en sväng runt två kvarter.

    Snön yrde runt och det hade bildats drivor både på trottoarer och mitt på vägarna, så det gällde också att ha balans vissa ställen.

    Nu fick jag ihop bara runt 2000 steg, men då mitt mål är 75 000 i månaden är jag inte alls orolig för att inte komma upp till det. Förutsatt att jag får vara frisk, såsom jag skrivit ett antal gånger här.

    Det gör ändå gott för kropp och knopp att komma ut. Frisk luft och lite rörelse efter att ha suttit vid datorn och jobbat med tidningen hela dagen. Bara gått till toaletten och till köket där jag tillredde kycklingfiléer i ugnen.

    Men detta mörker och denna snö som vräker ner… ja, vad ska jag säga? Gillar inte, men måste bara gilla läget.

    Och promenaddag 101 är klar 💪