Vem är jag? Det är en fråga som jag, och kanske många andra också för den delen, ibland ställer sig själv. Vem är jag? Vad står jag för? Hur ser andra på mig? Vem tror de att jag är, och är det viktigt att andra vet vem jag är på riktigt?
Under rubriken About här på bloggen finns en kort beskrivning om mig själv. Men hur ska jag gå till väga då jag vill berätta mer?
Jag har alltid strävat till att vara öppen och ärlig kring allt. Det har förstås straffat sig ibland, och jag har tänkt ”det där borde jag inte ha sagt” eller ”nu blev jag åter missförstådd”. Men då allt kommer omkring tror jag att det lönar sig att vara ärlig i alla fall, och att även tala och skriva om svåra saker.
Hur många gånger har jag inte funnit tröst i att höra att jag inte är ensam om olika problem. Då jag har öppnat mig har det visat sig att andra lättade har sagt: ”Nä men oj, så där känner även jag”.
Ja, så vem är jag? Med åren ändras vi ju alla, så att beskriva mig sådan som jag varit tidigare finns det inte utrymme för här.
Nyligen hade vi Pride-evenemang i Lovisa. Jag har understött det ekonomiskt och jag har tryckt gilla-reaktioner på många bilder som delats före och efter det. Jag respekterar och accepterar sexuella minoriteter, men jag hänger inte alltid med i alla de nya bokstavskombinationer som finns. Det finns också en ny flagga som symboliserar intersexualitet, har jag lärt mig.
Själv är jag hetero. Kanske någon tror annat om mig då de oftast ser mig umgås med kvinnor. Bland kvinnorna som är mina vänner finns några lesbiska och intersexuella, men själv är jag varken det ena eller det andra. Jag har också bögar i min bekantskapskrets.
Då jag har varit ensam i nio år kan jag också tänka mig att det finns personer som tänker ”tillhör hon kanske en sexuell minoritet ändå?” Men det gör jag inte.
Jag vill beskriva mig själv som en generös, hjälpsam och för det mesta glad person. Jag tycker om att läsa och skriva. Jag reser gärna, men det finns inte alltid tid och pengar för det nöjet. Äter helst ute på restaurang, är ingen kock själv och det har visat sig att samhället, och speciellt att det som säljs i mataffärer, inte är anpassat för singelhushåll. Då blir det att slänga en hel del mat, och det tycker jag inte om att göra.
Jag jobbar mycket och det är väl en orsak till att jag fortfarande är ensam. Längtan efter livets pusselbit finns djupt inom mig. Jag slutar aldrig hoppas, och det är kanske också därför jag skriver personliga inlägg om mig själv ibland.
Med åren blir människan bekväm och jag vet precis vad jag behöver och framför allt vad jag inte behöver.
Pusselbiten i mitt liv ska vara en stark person som vågar stå upp för sig själv och för andra.
Fokus ligger inte längre på sex i den här åldern, i alla fall inte för mig 🙂 Därför hittar jag inga pusselbitar via dejtingsajter. Sex kan komma med i bilden senare, sedan då pusselbiten och jag gjort tusentals andra roliga saker tillsammans. Efter att vi har talat, och gärna även skrivit till varandra, om allt mellan himmel och jord, då vi har öppnat oss och blottat vårt innersta i djupa samtal – då kanske det bara säger klick och så är även sex naturligt.
Ibland tänker jag att det bästa vore att flytta bort från Lovisa. Kanske till Sverige, för där har jag alltid trivts. Inte till Stockholm eller någon annan stor stad, det är för stökigt. Men å andra sidan, att i denna ålder börja på ny kula, ensam på en ny ort, känns övermäktigt – både fysiskt och mentalt.
Nä, kanske mitt älskade Lovisa har något att ge mig ändå, någon dag i framtiden ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag hoppas innerligt att du ska träffa någon man som ser dig och respekterar dig för den du är. Hoppas bara det inte dröjer för länge och då tänker jag på min mamma som äntligen funnit kärleken igen vid 95 års ålder och han är 89 år och flyttade in i lägenheten mitt emot mamma för ett år sedan, som nybliven änkling. Nu säger hon att han är hennes fästman och de är inne hos varandra största delen av dagen, ser på tv, spelar Fia, går promenader. Jag är så glad för deras skull.
Så glad också jag blir för din mammas skull ❤ Deras kärlek/vänskap är ett bevis på att det aldrig är för sent.
Jag tror förvisso att min öppenhet skrämmer många i en liten stad, men jag kan inte leva med någon som är sluten och inåtvänd.
Livet är för kort för att vi ska vara allvarliga, låt oss göra bort oss, skratta åt oss själva och vara precis sådana som vi är.
Formade av livet.
👍😊💞
Tack för din support ❤
Vilken fin bild av dig, den som är tagen vid stugan.
Ja, vem är man i vår ålder och vad vill man? Tillskillnad från dig så vill jag inte ha en pusselbit – inte av något kön för jag vet inte hur jag skulle orka med att ha någon vid min sida. Det viktigaste är iaf att man hitta sin egen väg och gör det man trivs med och du har kommit långt. Att flytta kanske är en idé men jag brukar säga att ”vart du än går så har du dig själv med dig”
Ja, jag glömde egentligen att skriva att jag vill bo ensam. Jag kan inte dela min lilla tvåa med någon annan.
Jag jobbar också mycket och kan inte ha någon så nära inpå hela tiden och absolut ingen som vill bli uppassad 😀
Däremot kunde det vara kul att hitta en pusselbit att göra olika saker tillsammans med, då och då!
Din sista mening stämmer, och vi är alltid ensamma med oss själva, vi ska stå ut med oss själva.
Kram och tack!
Beundrar dina kloka ord och tankar! Jag hoppas du en dag finner din nye man som passar er två ihop!
Ljus och kärlek 🙏🏻
Tack för din fina respons – jag har som jag skrev i ett annat svar, väntat mig lite mothugg.
Jag vet inte varför, men liksom så där ”tror du att du är nåt, tror du att du duger för nån?”
Kanske det är min elaka spegelbild som talar ibland, den goda spegelbilden är klokare 🙂
Kram och kärlek!
Du är en självständig yrkeskvinna som vet vad du vill, många män är inte så självsäkra som man kan tro. Jag hoppas verkligen att lyckan står dig bi och du träffar en livskamrat! Kanske på sommarens stora utställning när stan är full av ditresta turister och besökare? Kram du fina tjej
Tack för dina ord ❤ Jag vet ju att jag är en bra människa, men begriper inte varför pusselbiten inte hittar mig 🙄😂
Det stämmer att många män inte är trygga i sig själva, starka och självsäkra – på ett sunt sätt. För det är det sunda sättet att vara självsäker på som jag önskar att ska finnas.
Kram!
Såna här inlägg gillar jag! Roligt att få lära känna dig lite mer. Jag önskar dig all lycka med att finna kärleken och jag tror som du på transparens. Berätta gärna mer!
Härligt att höra – tack Anna för det du skriver här ❤
Jag har väntat mig lite mothugg faktiskt. Att vad "gnäller" jag, vad väntar jag på, "bara att skrida till verket".
Men jag har testat dejting via nätet. 95 procent ville träffas direkt, och nästan lika många var bara ute efter sex. Män i alla åldrar från 27 till 60, jag var själv 54-55 då.
Transparens är det jag förväntar mig av pusselbiten, om den starka personen finns – och då ska jag vara transparent själv 🙂
Tack för detta inlägg. Kul att få veta lite mera om dig och vem du är.
Carin
Det var svårt att skriva kort – finns mycket annat jag skulle vilja berätta om mig själv.
Kram!
Ibland är det lite orättvist. Jag som inte var intresserad av en man efter min mans död får en ny granne i byn och får en särbo efter ett år.
Det finns helt säkert män där ute som tänker som du och jag hoppas att era vägar korsas snart.🍀
Hahaa, ja… kanske man borde vara helt ointresserad av allt och till och med ställa sig på bakhasorna 😀
Då skulle säkert en pusselbit tränga sig in i ens liv.
Lite så här skämt åsido.
Ja… tänk om det finns någon annan där ute, som tänker såsom jag, och som kanske läser det här, och vågar ta kontakt med mig 😉
Tack för detta fina inlägg. Det är svårt att beskriva sej själv men du har gjort det bra. Hoppas du träffar någon att umgås med.
Kramar från oss
Ja, man kunde ju skriva en roman om sig själv, men vem orkar läsa den? 😀
Och så får man stämpeln om att vara egotrippad.
Jag hade åter ett behov av att skriva om mina känslor. Jag känner mig inte ensam, och vill inte dela bostad med någon.
Men en pusselbit, en fin vän att dela vardag och fest, glädje och sorg med, vore inte så illa.
Kramar till er!
Du förväntade dig mothugg till det här inlägget – varför? Har ju varit med på nästan hela din resa, och du har nästan från början gjort klart att du gärna vill träffa en pusselbit. Pusselbitar som är i din ålder växer inte på träd. Tror inte att du kan förvänta dig att någon hittar dig. Du måste nog engagera dig själv. Du bor på en liten ort där du dessutom är en offentlig person. Tror nog att du måste söka dig ”utanför” boxen för att hitta en särbo.
Intersexualitet hade jag inte hört talas om förut. Nuförtiden finns det så många olika ”läggningar” att jag inte hänger med längre. Är nog inte intresserat heller. För mig är det människan så sådant inte personens sexualitet som är viktig. Har ju spelat damfotboll i många år så gay tjejer/kvinnor har jag träffat på sedan ”barnsben”. Inte riktigt, men du hajar.
Bilderna du lagt upp är sååååå fina. Älskar den från 2015, där du verkar tänka på nåt. Å att se dig som femåring med kort hår var riktigt roligt. Sedan är du dig mycket lik på bilden där du tagit studenten. Ditt underbara hår skulle jag kunna dö för;-)
Kanske mothugg var fel ord, men lite i den här stilen som du skriver ”gör något själv, gå utanför boxen” kunde jag vänta mig 😀
Samtidigt vet jag ju att den tiden dessvärre inte finns, och då jag jobbar så extremt mycket som jag gör minskar chanserna att ”snubbla över någon”.
Att jag är en offentlig person skrämmer säkert på sitt sätt, och det är ju inte de räddhågsna jag vill träffa 😀
Jag hänger inte heller med i allt som har med sexuella läggningar att göra, ändå har jag läst på en hel del för att hänga med i det som jag tycker jag å jobbets vägnar behöver ha kunskap om.
Får alltid ett leende på läpparna då du säger att du kunde dö för mitt hår 🙂 Det är ganska tunt faktiskt, men många tror att det är tjockt. Med lockar kan man skapa underverk 🙂
Tack för alla dina synpunkter – de uppskattas!
Hoppas att du hittar din pusselbit en dag Carita. Det unnar jag dig verkligen! Du är ännu så ung (med mitt perspektiv att se i alla fall) så inte ska du gå ensam resten av livet.
Lycka till!
Kram, Ingrid
Det att många lever med mig, och tröstar och ger sig tid att skriva, hjälper mig framåt.
Jag mår helt bra ensam och vill inte dela bostad med någon, men jag saknar någon att prata djupt och förtroligt med, att skratta och gråta med.
Att gå ut och äta med, kanske se en bra film, hålla handen.
Om Gud vill, som Gud vill, säger jag rätt ofta och så får vi se hur det går.
Kram ❤
Såå fin bild!
Min övertygelse är att de som vill träffa någon också kommer att göra det men att det kan ta lite längre tid att träffa någon för de som vet sitt egenvärde, vad de vill och tex vill fortsätta att bo själv. Du är en så klok och fin person på alla sätt att jag är lite förvånad att inte friarna står på rad. Kanske törs de inte? Saknar du en pusselbit kommer du förhoppningsvis snart att hitta den.
För egen del har jag noll intresse av någon pusselbit utan känner mig komplett, vilket naturligtvis fått vissa att känna ett behov av att förklara för mig att något sådant inte är normalt. Jag tror att vi alla är olika, formade av så mycket plus att tvåsamhetsnormen är stark och något vi matas med från barnsben.
När jag tittat på dejtingsidor (ja, jag vet, jag är en hemsk människa men tyckte det var rätt underhållande) reagerade jag på att så många 60+ män sökte kvinnor från 18 och uppåt.
Kram ❤️
Tack för dina fina ord ❤ Det stämmer att då en person vet sitt värde, kan det ta tid att hitta en pusselbit.
Överlag tycker jag att män fort hittar nya kvinnor om de separerat eller tröttnat på sin förra. Är män främmande för, rädda för, att vara ensamma?
Och ja, jag vill inte dela bostad med någon, det går inte då den jag bor i är liten. Jag har mina vanor och det ska också pusselbiten få ha på sitt håll.
Jag jobbar också mycket och det måste en partner acceptera.
Visst är det helt normalt också att INTE sakna en pusselbit. Många mår helt bra ensamma, och det gör jag också. Jag saknar endast någon att gå ut och äta med ibland, hålla handen med, gå på utställningar, kanske resa med, och framför allt, tala om allt mellan himmel och jord, skratta och gråta.
Hahaa – jo, det stämmer. Äldre män går helt rakt på sak och skriver att de söker kvinnor som fyllt 18, men sedan kanske någon 50-åring också duger 😂
Kram!
Ett jättefint personligt inlägg … så fint att du berättar lite mer om dig själv. Önskar dig allt gott och hoppas du hittar din pusselbit!
Kram
Tack Anki 💕 Jag skulle gärna vara mer personlig på bloggen, och tänker att jag kan bli det sedan då jag slutat jobba.
I vissa fall måste jag vara försiktig med vad jag skriver, på grund av min ”position” som chef. Medvetet vill jag aldrig såra någon, men jag har lärt mig att texter kan tolkas så olika och så plötsligt finns där nån som tar illa upp…
Kram!