Förr i tiden rullade jag iväg hur som helst, när som helst och åkte nästan vart som helst. Nu gällde det att tänka efter, vilken rutt passar bäst då jag inte kan trampa hela vägen. Gällde att vara strategisk också med tanke på farliga korsningar med mycket trafik 😂 för sådana finns minsann också i småstaden.

Turen blev kanske 500 meter lång och det löpte bra nästan hela vägen fram till syrran där jag hämtade bilen. Här har jag hoppat av för att ta ett foto i Kapellparken. Det blåser en hel del men vi har faktiskt nu +20 grader!

Jag ville ut en sväng med bilen. Den friheten som cykeln i viss mån ger och som bilen ger fullt ut, gör mig faktiskt nästan tårögd. Det är alltså glädjetårar som trillar om de trillar.

Körde runt i stan, tittade mig omkring på ett sätt som är omöjligt utan bil, eller då jag inte kan gå långa sträckor. Blev sugen på en glass. Men enda kiosken som nu var öppen sålde en sådan sorts glass som jag inte ville ha i dag.

Tokmannis parkering var fullsatt och sommarblommorna har kommit ut, så där fanns ingen P-plats nära dörren. En närliggande bensinstation, samma sak, fullt med bilar på P-platsen och för lång väg att gå utan stav eller andra stöd.

Men sedan hittade jag en parkeringsplats nära Café Favorit och lyckan var stor då jag kunde ta mig in där och även ut till bilen för att avnjuta en gräddvaniljglass ur en pappmugg 🥰