Nu är en av fyra spetsgardiner lagda till vintervila. Den andra i köket får finnas kvar, men det här fönstret tar emot mest blåst och vinterns eventuella snöoväder. Därför har detta fönster fått en vintergardin som dock inte syns på bilden. Den tjocka gardinen dras varje morgon, tillsvidare, åt sidan så att ljuset får strömma in.
Lycklig står jag och tittar på lövens virveldanser i vinden på den soliga gården. De blåser runt i yster lek, de blåser uppåt och hit och dit. De far förbi mitt andra fönster också, och en del av dem landar på terrassen.
I den bruna vasen har jag äntligen fått ett skott, en avklippt stjälk, av kinarosen att slå rot. Har nu förhoppningar om att få en större kinaros, kanske även hibiskus kallad, då jag planterar moderplantan och den nya med skott i en ny kruka. Har minnen av en stor kinaros som mamma och pappa hade då min syster och jag var barn.
Vackra Kapellparken i Lovisa. De syns inte så bra på bilden, änderna – men de simmar där i vattnet och tjattrade rätt mycket i dag. Hade gärna velat förstå vad de sade 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Höstlövens dans är spännande att följa. Det behövs nog en tjockare gardin när vintern kommer.
Det skulle va kul att förstå vad Minton tänker när han titta på mej.
Kramar från oss
Ja, tänk om djuren kunde prata – eller ja, de kan dom ju – men att vi också skulle förstå dem, ens för EN dag 🙂
Kramar till er!
Snygg utsmyckning med träkistan o h alla plantor på bordet där. Du kanske blir inredningsarkitekt i ditt nästa liv;-)
Håller tummarna att kinarosen utvecklar sig så som du tänker.
Japp, här har det också blåst som bara den idag, men 11 grader och strålande solsken var en bra kompensation.
Visst är det skönt med lång varm höst, slutet av oktober och +11 på dagen här också.
Tycker själv att jag är ganska kass på inredning men blir glad när du säger det här om detaljerna, de små glasvaserna och gröna växter, skott i dem gillar jag.
Löven dansar, jo tack… Vi har en ek som täcker in en del av en sk gräsmatta, följande yta täcks av synnerligen besvärliga juglansblad (tänk rönnblad, fem gånger större) – och när de väl är i huvudsak bortkrafsade börjar linden gladeligen täcka följande yta… Strävar inte till 100%, men med de mängderna växer inget gräs alls följande år. Vi har ett uttryck: ”Tokodii e ja leid”. En karl hade krafsat ihop en stor hög med torra löv, så kom en vindpust och blåste ut dem igen. Då la han ner sin räfsa och sade orden ovan, mycket lugnt. Han gick visst in på kaffe…
Ja du, då man bara kan titta ut genom fönstret och följande dag se dem som sköter gården då och då komma med lövblåsare och släpvagnar och fixa allt ❤
Rolig historia om karl och vindpusten 🤣