Klart att jag ska vara med i årets sista Hoppa på tåget hos lokföraren Åke, där temat är TOMTE. Jag hoppas att jag NU har förstått rätt 🤣 Då det var julbock som tema visade jag finska julgubben, för bock = pukki och finska ordet juolupukki = julbock, så det så!
Nu ska vi visa tomtar, och kanske jag har sådana på loftet ibland, men det här måste väl ändå vara en tomte. Eller är tomtar bara små nissar för mina bloggvänner i Sverige? Är det här också en bock, eller är bocken bara det ni sa – en halmbock?
Som ni ser har ni gjort mig HELT förvirrad 😀 Men jag är med i alla fall i utmaningen och kanske kan skapa en del hysteriska skratt eller små sneda leenden.
Ofta då jag är låg i sinnesstämningen, av olika orsaker ledsen eller fundersam, tar jag en kort promenad. Sedan hoppar jag i bilen om jag råkar ha tillgång till en sådan. Kör planlöst runt på stan. Inte sällan landar jag på gamla kyrkogården. Nu nog med ett mål att ta bort de utbrunna ljusen från julaftonen.
Det är väl något med tystnaden och friden på kyrkogården som lockar.
Jag har en del små jobb som väntar. Bland annat läser jag en bok jag ska recensera till nästa tidning. Och så har jag sysselsättning med eldandet, som jag fortfarande inte tröttnat på.
Efter en dag då jag känt mig låg brukar det komma bättre dagar. Jag litar alltid på det. Och den där pusselbiten… om jag nu bara skulle förstå och acceptera att han överhuvudtaget inte finns. Blir livet mer tjohejsan då?
Jag har tänkt att jag ska bli mer humoristisk på bloggen från och med nästa år 🙄🤣 Men sånt går ju inte att styra och då blir ju den här bloggen falsk, om jag hela tiden låtsas att allt är bra och bara skojar bort allt? Så något nyårslöfte kring det blir det inte, och inte nåt annat löfte heller, brukar inte ge sådana.
Eller jo, två löften kan jag ge 🙂
Jag börjar INTE röka.
Jag fortsätter vara mig själv här på bloggen, skriver om såväl fina som mindre roliga sinnesstämningar.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jo, den här gången har du tolkat temat helt rätt. Visste faktiskt inte att du hade tomtar i ditt hushåll, men se, så fel jag hade.
Man kan nog inte tvinga fram en pusselbit. För det första växa de inte på träd precis, för det andra förstår jag inte riktigt varför du längtar efter en sådan. Nu har du ju faktiskt vara singel i 10-11 år och inte direkt vantrivts som jag har förstått det. Så varför ge sig in och ”uppfostra” en pusselbit igen…
Bloggen är du, så varför ska du ändra den. Den är ju din dagbok (till viss mån i alla fall), så fortsätt på den framgångsrika linjen. Man ändrar ju inte på ett vinnande lag, eller hur!?
Glömde skriva att tomten är 55 år gammal 🙂
Jag längtar inte efter en sambo, kan inte längre bo ihop med någon. Passar inte upp någon, tillreder inte mat osv.
Men de förtroliga intellektuella samtalen, hålla handen nån gång, gå på bio, matcher, ut och äta med en trevlig man som tycker om mig sådan som jag är.
Det är inte konstigt att längta efter det umgänget och sådan närhet som inte har med sex att göra.
Men som sagt, han finns nog lika lite som tomten 😀
Bloggen får fortsätta som den är. Antar att den skrämmer bort en del män, för de tror att de ska nämnas här, men skulle ju aldrig skriva om nån pusselbit här om han inte var modig nog själv att tycka att det är ok 🙂
Det finns mycket humoristiskt i att börja om med en ny partner, många som sagt bevingade ord. Något av det bästa hörde jag för länge sen i ett diskussionsprogram i svt: ”Då man ger sig ut på den begagnade marknaden…”. Fortsättningen har jag själv ändrat på så många gånger att jag inte är säker på den. Man har i varje fall vanor som är svåra att rucka på, acceptans, tolerans och förmåga att jämka krävs! Ibland avundas jag t.ex. min studiekamrat som började vara ihop med sin man när hon var 14 och de sysslar med att överraska varandra fortfarande, cirka 60 år senare… Och de känner varandras släkt och vänner, vilket bara är en omöjlighet när samvaron börjar vid 60… Vem va dedär? Min kusin…
Du har så rätt! Acceptans och tolerans, och ibland måste man jämka.
Men jag vill inte bo ihop med nån, tror att jag skulle behöva ha separata sovplatser i alla fall och det har inget med erotiken att göra.
Närmast det att en kanske snarkar, man behöver upp på toa, vill inte väcka den andra osv. Som ung kunde jag sova klistrad vid en annan, nu går det inte alls, skulle inte sova en blund om nån ville ligga tätt intill mig 🤣
Tack för storyn på slutet också!
Det finns många varianter av tomtar å nissar å vad man vill kalla dem… de där av porslin är ju mäkta populära i Tyskland å där kallas de för ”Gartenzwerge” (trädgårdsdvärgar) å pryder (förpestar?) i stort sett alla trädgårdar inte minst i alla kolonilott-områden.
Jag tycker man ska vara den man är även på sin blogg om man känner för det…själv är jag inte så bra på att förställa mig så den som läser (vilket ju är frivilligt) får ta det som det är…både gott å ont både glatt å sorgligt…precis som livet!
Nyårslöften?! Vad är det….. 😉 🙂
Ha en fortsatt skön söndag!
Ja, det har blivit lite för mycket på sina ställen med tomtar även sommartid.
Men min en väninna har en som visar mittenfingret och han är jättekul 🙂
Angående bloggen står jag ungefär vid samma fråga varje nyår – vet inte varför jag känner att jag borde förnya mig, göra något annorlunda.
Anser ibland att mitt liv är tråkigt – jag har inget att erbjuda, men statistiken visar att bloggen läses, så jag fortsätter säkert såsom tidigare 🙂
Och nää, nyårslöften – ingen idé 🙂
Man kan bli förvirrad för mindre än en julbock 😂
Tycker du ska fortsätta som du alltid har skrivit. Vi har alla våra berg- och dalbanor.
Nej, nyårslöften har jag aldrig ens tänkt på. Kram!
Tack för din respons ❤ Vi har varit bloggvänner länge så jag litar på dig.
Ja, livet är en berg-och-dal-bana 🙂
Kram!
Tack för det härliga inlägget Carita! Tolkningarna är fri hos mig. Det är det som gör det så trevligt och brett tycker jag. Söt tomte du bjuder på… jag undrar bara hur din väninnas tomte ser ut…
Ja, den där med fingret? Tror att jag fotograferade den en sommar… måste visa en ny bild bara han kommer fram på våren igen 🙂