Författare: Carita Liljendahl

Huh, jag fick ingen dom 🤗

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Köpte tulpaner i glädjeyran efter besöket hos läkaren. Tacksam för att det gick så bra. Han sa inget om min övervikt, frågade inget om mat- och alkoholvanor, pekade inga finger. Sådan ska en läkare vara!

Redigerat, senare: – Läkaren frågade om jag vill veta vad jag kan göra för att få ner trycket. Jag svarade ja!
I rättvisans namn bör ju detta skrivas så att läkaren inte uppfattas som nonchalant och dålig. Han lät via datorn skriva ut några papper och vi läste dem tillsammans.

Men så där annars – jag menar, såsom jag tidigare sagt, jag har en våg hemma, jag vet att jag ibland äter och dricker ohälsosamt. Ingen behöver säga det till mig.

Men sedan var det inte utan stolthet jag nickade igenkännande och sa att jag gör det läkarna tycker är viktigt att göra. Låta bli att röka och ta minst en rask promenad på 30 minuter per dag. Så jag uppfyller i alla fall DE måtten 💪😍

Min blodtrycksmedicin förnyades och betablockeraren som håller hjärtat lugnt får jag ha kvar. Jiphei!

Två raska promenader i dag för att få 3076 steg. Under den andra promenaden förde jag det här kortet till postlådan. Jag behöver ofta ett mål för mina promenader, annars är det trist. Kortet far iväg till Tyskland, som ett postcrossingkort.

Ökar oron med åldern?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Jag tycker att jag har börjat oroa mig för allt mer ju äldre jag har blivit. Ändå har jag inte ens barn, och därmed inga barnbarn heller, och behöver inte känna oro för deras framtid. Det är ju så lätt att föreställa sig allt hemskt som kunde hända dem, från sjukdomar till övergrepp, olyckor och annat förfärligt.

Klimatångest har jag inte. Jag borde kanske ha, men nej – jag oroar mig för att möjligt annat. Tandläkarskräcken kom jag över lite för några år sedan. Men på grund av pandemin kunde jag inte gå dit då jag inte hade akuta problem och nu är skräcken tillbaka.

I dag ska jag till arbetshälsovården för att få blodtrycksmedicinen förnyad. Jag oroar mig också för det besöket 🙄

Om kvällar och nätter kan jag grubbla på allt möjligt, saker som jag ändå inte kan påverka och ändra.

Jag försöker såhär: ”Ansvaret för hela världen, eller för tidningen jag jobbar på, vilar inte på mina ensamma axlar”.

Sinnesrobönen är också full av visdom. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”.

Ta en dag i taget, varför oroa sig nu för det som ännu inte hänt?
Men vet ni, det är lättare sagt än gjort 😄
Ge mig gärna tips hur jag ska få en mer bekymmerslös tillvaro. Kunna rycka på axlarna och gå vidare.

Bilden tog jag under min promenad igår kväll. Klockan var halv sju och himlen var så här vacker.

Mars månad med Muminfamiljen

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Muminfamiljen ser lite skeptisk och frågande ut på mars månads bild i min kalender.

Kan det vara roligt att åka skidor? Kunde det inte bli vår snart istället?

I går efter att jag hade skrivit blogginlägget från promenaden slog det mig att det finns fina skidspår i Kapellparken. Om jag nästa år köper ett par skidor så kanske vi inte alls får någon snö? Det skulle i så fall vara en bra investering. Ett par hundra euro för skidor och kängor, och så skulle vi ha en snöfri vinter! Skidorna skulle få stå i husbolagets förråd där cyklar, pulkor och skidor trängs med varandra.

Kommer det snö i alla fall så får jag väl lov att åka några varv i parken då och då. Tillräckligt plan terräng, inga farliga backar. I och för sig ligger parken centralt så ganska många skulle få sig ett gott skratt då de såg min skidstil 🤣

Trees on Tuesdays, 28 februari

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Länge sedan jag kom ihåg Trees on Tuesdays. Det är liksom lättare att tänka på den utmaningen om somrarna. Men visst är träd otroligt vackra också på hösten, och på våren och nu så här som kala skulpturer i Kapellparken på vintern.

Tog en promenad på dagen vid 14.30-tiden som paus i jobbet. Det blåste nordanvind men den var inte så hård och med +2 grader var det ganska behagligt. Får ibland ändå jätteont i ryggen, det kan bli en verklig pärs de sista 300 metrarna och det är inte kul. Men det sker inte alla dagar numera.

Degerbygatan utanför det gamla tryckeriet, som inte syns till vänster. Mycket snö som ni ser. Och en del träd som får representera Trees on Tuesdays.

Sista avsnittet av Mandelmanns ikväll och kanske jag fortsätter röja bland papper och pussla lite.

Totalt blev det 93 275 steg i februari. Målet var 28 x 2500 som är 70 000.
Även om februari hade tre dagar färre än januari gick jag mer i denna månad än under förra då jag noterades för 92 982 steg.
Bravo Carita 💪

Glad 150-promenad-dags måndag!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Hahaa, det här blev ju lite smygreklam ser jag, för vännen Mias butik! Det var inte meningen, tanken var bara att få mig dokumenterad efter en lång arbetsdag. Foto: Pia Calenius

Jag tog då mina 2900 steg på min jubileumsdag. 150 dagar har jag traskat, minst 2500 steg, ofta många fler. I väder som väder, och nu går vi mot ljusare tider.

Glad måndag också för att arbetet med det tämligen svåra pusslet avancerar 💪 En mycket uppskattad gåva som jag fick till 60-årsdagen av mina vänner ❤

I dag har jag jobbat från 9 till 17. Umgåtts med en väninna, haft två långa samtal på telefon med andra betydelsefulla personer i mitt liv.

Späckat schema på många sätt, men det är ok då det bara ibland blir så här och då jag själv får energi av att finnas till, att prata om viktiga saker med viktiga personer i mitt liv.

Ny rutt för att få omväxling

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Promenerade i dom här trakterna i dag. Det här är en del av Trädgårdsgatan. Mycket snö som ni ser och då solen värmer blir det lös snö. Men våren välkomnas!

Styrmansgränd. Jättefint med klarblå himmel och vit snö. Stundvis bitande vind, minus sex grader.

Besökte också Tokmanni för att hitta en ny vinterjacka, men den enda jag tyckte om hade polyester i sig och så fort som jag drog den av mig och vidrörde kundvagnens metall fick jag elstötar och sånt gillar jag inte.

På gamla kyrkogården var jag för att kolla om det fanns en plats där jag kunde lämna in stearinrester. Vi har personer från Ukraina som stöper om stearin i olika burkar. De används sedan som värmekälla för soldater vid fronten. Men jag hittade ingen insamlingsplats 😦

Efter promenaden bar jag in ved till min mamma och hjälpte henne med ett pussel då hon hade kört fast på en plats.

Promenaddag 149 gav 2800 steg. Få se vad jag ska hitta på då det är jubileum med dag 150 imorgon. Hoppas jag får vara frisk och kan komma ut!

Skyltsöndag, den 26 februari 2023

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

På en av mina promenader nyligen fick jag syn på den här bilen. ”Loviisan nuoret – Lovisa Ungdomar” står det bakom på bilen.

Då Nya Östis skrev kort på webben om bilen, hade den ännu inte fått sina tejpningar. Men visst blev den sedan fin! Den rosa byggnaden föreställer vårt rådhus.

Det är sista Söndagsskyltningen i februari det här. Så underbart att vi snart är inne i mars månad.

Länkar till fler skyltare finns hos bloggvännen BP. Hon skyltar också flitigt själv.

Kan bli lite tokigt att se ut

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då bilder tas med inställningen ”Sport” på kameran. Det vill säga så att du håller knappen nere och följer skeendena på planen medan kameran knäpper många bilder efter varandra.

Råkade få bild på spelaren som utsågs till Tors bästa, Juuso Suotula. Men jag tror inte att hans högra hand är precis där den ser ut att vara… för det är ju en jäkla fart i spelet 🙂

Den här bilden är tagen uppskattningsvis en sekund senare.

Tor besegrade SS Storm från Sjundeå med siffrorna 6–2 och ligger etta i tabellen med två matcher kvar i grundserien. Där är jämnt i toppen mellan tre lag.

Jag fick ihop 3000 steg i dag och nu är det så skönt då det är ljust utomhus ännu vid halvsextiden, så då matchen var slut vid klockan 17 hade mörkret ännu inte lagt sig 🙂

Fem en fredag, Veckan som gått, och Slava Ukraini

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat hos Elisamatilda är ”Veckan som gått”.
Jag har ju i alla fall GÅTT hela veckan 😂 faktiskt närmare 5000 steg i dag!

En allmän illustration från Lovisa, tagen då jag gick hem från massagen i dag. Men nu till Elisamatildas frågor:

Blev det någon semla (i någon form) i veckan?
– Nej, faktiskt inte 🙂 Jag har ätit två stycken redan långt innan fastlagstisdagen.

Hur firade du din senaste födelsedag?
– Ganska stort faktiskt, då jag fyllde 60 år i maj 2022. Fest på Almska Gården här i stan. Blev ett oförglömligt minne.

Vilken var den senaste listan du gjorde?
– Jag gör varje dag kom-ihåg-listor, to-do-listor, över sånt jag behöver komma ihåg såväl i jobbet som privat.

När väntade du senast på en hantverkare?
– Minns inte. Har inte direkt haft det behovet den senaste tiden.

Vilken serie eller film har du senast börjat titta på?
– Det var Marko och Irma om torsdagar i Sveriges TV4 men serien tog slut. Inget nytt på gång just nu.

    Årsdag i dag. Inget att fira förstås, men något vi ändå INTE får glömma. Det är ett år sedan Ryssland startade kriget mot Ukraina. På Nya Östis hedrade vi det igår genom att ha gulblå färg på tidningens namn på sidan ett. Övriga texter och bilder på pärmen har inte med kriget att göra.

    Mina nya arbetsrutiner ger mer plats och tid för vänner. Ostbricka i dag på Bistro Kronan. Härligt ❤ Köpte också en fin Lexington handduk och en duschkräm, because I am worth it 🙂

    Vi talade en hel del om kriget, såsom vi gjorde för ett knappt år sedan. Då fanns oro för att Putin skulle skicka pansarvagnar också över gränsen till Finland. Vi kunde inte veta vad galningen skulle hitta på. Sedan visade det sig att han hade fullt upp med härjandet i Ukraina… och så kom Nato med i bilden. Oron för vad knäppgöken hittar på försvinner väl aldrig, men han kunde nog inte ana att väst skulle stå enade bakom Ukraina, och hjälpa landet han hade tänkt att han kan förgöra på en kort tid.

    Glory to Ukraine! Slava Ukraini 💙💛

    Minnen från barndomen

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    … dök upp då jag igår började fundera vilka stjärnor och stjärnbilder det finns på himlen. Jag var på min sena kvällspromenad och såg plötsligt två extra stora stjärnor lysa invid månen. Den ena låg nere till höger om månskäran och den andra uppe till vänster.

    När jag var barn stod min syster och jag tillsammans med pappa ute på vår gård i Garnison där vi bodde. Han lärde oss bland annat var Lilla och Stora Karlavagnen fanns.

    På den här bilden är det omöjligt att se vad jag menar, men prickarna vid sidan om månskäran var de stora stjärnorna. Jag fick uppgifter om att det kanske var Venus, men är inte Venus en planet? Jag blottar här min fullständiga okunskap, jag var säkert frånvarande från lektionerna i skolan då sånt här behandlades, eller så skyller jag på dåligt minne 🤣

    Det första jag igår kom att tänka på var satelliter eller spionballonger, sådana har ju skjutits ner i Kanada och USA. Men de här stjärnorna rörde inte på sig, så mina fantasier om spioner bleknade fort bort.

    3198 steg blev det igår och 145:e dagen på raken av promenader 💪