Författare: Carita Liljendahl

Kvällsjobb med fullmäktige på distans

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

En gång i månaden har jag kvällsjobb. Då fullmäktige sammanträder på distans kan det se ut så här hemma hos mig.

Ibland drar mötena verkligen ut på tiden. Börjar klockan 18 och slutar runt 23. Lycklig är jag de gånger mötena går undan på en och en halvtimme.

Det kallas förstås demokrati då alla tillåts babbla på hur länge som helst 😀 Men ibland önskar jag att ledamöterna lärde sig konsten att fatta sig kort. Att hålla sig till saken, bara säga det som är viktigast.

På sikt hoppas jag också att jag kunde få hjälp med bevakningen av fullmäktigemötena. Just nu är det bara jag som skriver om dem. Ska ta upp det här på ett redaktionsmöte i framtiden, kolla om någon annan har intresse att dela jobbet med mig.

Då mötet är slut, eller då de viktigaste ärendena har behandlats, då börjar mitt jobb. Samma kväll skriver jag något kort till vår webb, ikväll blev det såhär. Imorgon eller senast på söndag skriver jag lite mer till papperstidningen som kommer ut om en vecka.

Blandade Lovisabilder

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

I måndags gjorde jag en kort cykeltur. Har alltid kameran med, men alla gånger kommer jag mig inte för att hoppa av cykeln för att ta foton. Då som farten är god vill jag inte bromsa upp 😀

Men här har jag ju en backe framför mig. Fastän jag faktiskt inte valde den då jag skulle hem. Det fanns en LITE lättare rutt.

Då jag flyttade första gången efter skilsmässan bodde jag i ett hus som finns snett bakom mig på bilden. Då var det här min rutt till mitt dåtida jobb.
Andra hus i närheten av huset jag bodde i då 2014–2016. De två närmaste är rätt nya, de två som ligger längre bort är äldre hus.
Och så några små fina fönster och en fasad av Societetshuset, som senare blev bibliotek men som nu står tomt efter en renovering. Renoveringen gjordes på grund av problem med inneluften och här ska säkert bli liv och rörelse igen, men nu i covid-19-tider arrangeras ju inga möten och stora sammankomster.

Motvind och tråkig rutt

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Cyklade 6,75 kilometer i dag. Valde egentligen en ganska tråkig rutt. Från mitt hem till byn Gislom. Det gick ännu an i medvind. Men att sedan cykla i motvind på Lappträskvägen som är tämligen hårt trafikerad… nej, det var ingen höjdare. Jag hade glömt hur trist det är att cykla där. Motigt och ganska farligt också. Men ja då, jag använder hjälm 🙂

Jag tog inga bilder på ”tråkrutten”. Visar hellre en bild från turen jag gjorde på veckoslutet. Vackra blomster utanför Bastion Ungern. Någon som känner igen blommorna? Borde ha tagit en närbild på dem.

Ja, ja… man får bara acceptera att man ibland gör ”fel” val då man tänker att nu ska jag samla kilometer! Totalt har jag cyklat 22 kilometer på fyra dagar så det ska inte bli så svårt att uppnå veckomålet 30 kilometer.

Allt som går över 30 km är bonus och jag ger mig själv en klapp på axeln. Visst vet jag att det finns de som säger att 30 kilometer är löjligt lite, men nu har jag ju inte bett dem komma med sina åsikter 😀

Glad måndag! 19-04-2021

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Jag väntade och jag väntade på att få humlan på bild. Slutligen sa jag till den ”kom ut nu redan så att jag får fotografera din bakdel”.

Jag förstod ju att humlan hade fullt upp med att insupa nektar, det var ju lördag dessutom!

Strax efter att jag hade tagit denna bild flög humlan med ett argt surr rakt i pannan på mig. Jag var helt oförberedd eftersom jag då ännu hade kameran framför ansiktet. ”Rätt åt dig” surrade humlan ”du ska låta min bakdel vara ifred!”

En kort cykeltur

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

… på tre kilometer blev det i dag. Frisk luft i lungorna. I öronen fågelkvitter och ljud av motorcyklar och allt möjligt annat som hör våren till. Dofter av gräs, hav, grillar som kommer igång på gårdarna.

Jag är barmhärtig mot mig själv och säger att varje rörelse jag gör som tar mig utanför bostaden är bra! Jag måste inte jogga så att svetten lackar, jag behöver inte känna blodsmaken i munnen. Polar-klockan på armen måste inte visa hundra procent aktivitet. Jag duger som jag är. Speciellt då jag gör så gott jag kan 😀

Mycket lugnt här tillsvidare, men vänta bara. Snart är utomhusserveringarna öppna igen. Renoveringen av restaurang Saltbodan (till vänster på bilden) som brann sensommaren 2019 framskrider.

En efterlängtad vår är nu här och sommaren snart likaså ❤

Veckans ord, TAPPA

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Den här veckan ska jag i alla fall hinna med i Mrs Susannes utmaning 🙂 Ordet är TAPPA, och jag har sänkt kraven för mig själv då det gäller att vara med.

Köpte i dag en ny klocka, som är mer än bara ett aktivitetsband.
Med hjälp av den hoppas jag på sikt TAPPA något kilo i vikt. Inga skyhöga mål här heller, varje hekto som lämnar min kropp hurrar jag för. Hurraaa och tack för att du fanns i mitt liv och formade min kropp, men nu adjö adjö!

Jag hoppas också att jag inte TAPPAR denna klocka för den kostade 199 euro. Och telefonen får jag inte heller TAPPA, ni vet hur beroende vi är av mobiltelefonerna i dag. I många sammanhang, inte bara då vi motionerar utan även då vi ska ha kontakt till banken osv.

Sedan hoppas jag också att jag varken TAPPAR nerver eller tålamod då det gäller att följa upp vad klockan meddelar mig om min aktivitet eller inaktivitet 😀

Cykeltur i härligt vårväder

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Den här tiden på året är det svårt att veta var det är varmt och var det blåser kallt. Hur ska man klä sig för en cykeltur? Bäst att ladda på med för mycket än för lite, resonerade jag.

Detta foto passar in i kategorin Lovisabyggnader. Det vi kallade Mjölkkis, mjölkaffären, låg i den här byggnaden i stadsdelen Garnison där jag växte upp. Drygt hundra meter från vårt hem. Ingången var där den gröna dörren till vänster finns och fönster hade affären ut mot gatan. De tre övriga dörrarna hörde inte till den lilla butiken.

Oj, oj så många minnen jag har från denna butik. Skulle kunna bli ett separat långt inlägg. Men jag cyklar vidare och den som vill får komma med på färden.

Lovisavikens skola, vår nya högstadiebyggnad i trä! Den är nästan sprillans ny. De här stora fönstren har utsikt över Lovisaviken och därför heter skolan såsom den heter. Tidigare hette skolan Lovisanejdens högstadium (LNH).
Jag älskar Lovisaviken ❤ Det här är en av flera rastplatser där man kan slå sig ner och njuta av närheten till havet. Den finns i anknytning till en plats av rosenplanteringar. Visar en skylt härifrån imorgon.

Jag passade på att ta flera bilder under min 8 km och 750 meter långa cykeltur i dag. Jag börjar nu föra bok över mina kilometrar och hoppas kunna komma upp till 30 km i veckan. Det skulle betyda 570 km då augusti är slut. Köpte nya batterier till mätaren i dag. Att den nollades helt inspirerar mig. Men jag vill inte sätta målet för högt, då blir jag ju bara gladare om jag cykla mer än 57 mil på nämnda tid.

Följande rastplats ligger lite längre fram vid cykelvägen som går längs viken. Den här är helt ny, den byggdes i vintras.

Här kom en rejäl vindpust och plötsligt märkte jag att en liten påse chips som jag hade lagt i bakre cykelkorgen hade försvunnit. ”Jaha”, tänkte jag… ”inte meningen att jag ska äta chips då jag har cyklat – kanske någon annan blir glad som hittar en oöppnad påse längs vägen”.

Men då jag skulle cykla vidare fick jag syn på påsen som låg på gräsmattan precis där som jag hade svängt in till rastplatsen 😀

Som sagt – jag tog flera bilder men sparar dem till andra inlägg. Gör några förhandsinställda för nästa vecka, då jag vet att det åter är fullt upp med tidningsjobbet från måndag till onsdag.