Övrigt

Tårar och en klapp på axeln

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Första mars i dag. Vårmånad och då behövs tulpaner och till kvällen ska jag börja sortera bitarna i mitt nyaste pussel.

Av någon anledning sov jag åter sämre i natt. Grubblar på allt möjligt. De tankarna är ibland svåra att släppa, ibland går det bättre. Jag försöker lära mig olika knep och övar på dem.

Tröttheten ledde till att tårarna rann många gånger i dag. Jag tror att jag som den HSP jag är (high sensitive person) som en svamp suger åt mig andra personers problem och vill hjälpa överallt. Krisen i Ukraina har inte gjort läget lättare, fastän jag försöker låta bli att se på allt för många nyheter.

Hittade den här kalendern i en låda. Hade glömt att jag fick den av Invalidförbundet för att jag betalade in ett stöd till dem på fjolårssidan. Maaliskuu är mars på finska 🙂
Den här bilden tog jag i samband med en artikel som en annan medarbetare skriver om de insamlingar som är på gång till förmån för soldater och flyktingar i Ukraina.

Mot sen eftermiddag lättade trycket och tårarna kom inte längre lika lätt. Då jag gick till affären fick jag en klapp på axeln av en läsare. Han sa ”Nya Östis har blivit bättre igen”. I något skede hade han kanske tyckt att vi var lite sämre, men nu gav han oss beröm och de orden värmde mycket.

Det går upp och det går ner i livet. Egentligen var det rätt länge sedan jag grät. Det sägs ju att tårar och gråt helar oss. Så det var rätt skönt också, att låta känslorna komma och att dela med sig av dem med människor jag litar på.

Inget förhastat köp

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I dag köpte jag en kastrull som rymmer tre liter. Det var inget förhastat köp. Jag har funderat fyra år 🤣… behöver jag en sådan? Jag vill ju inte ha något onödigt i mina skåp och äger bara en liten kastrull. Men det ledde tyvärr till att jag sällan gjorde mat som kräver större vätskemängder. Såsom denna lasagnette, jag ska få plats för 1,3 liter vätska och 750 gram köttfärs.

Tänk om vi alla funderade fyra år innan vi köpte något 😂💪
Nä, jag erkänner att det blir flera impulsköp, som i dag den här Allers-tidningen med påskinnehåll.
Jag skyllde på Putin och Ryssland. De ställer till med så mycket elände i Europa just nu att en motvikt behövs. Något att glädja sig åt. Fastän det är fem veckor kvar till påsk och vi inte alls hur världen, och speciellt Europa ser ut då…
Det första påskägget måste också ätas nu om det inte finns några ägg på hyllorna om fem veckor, eller inga hyllor i våra butiker. Förlåt denna svarta humor. Den är mitt sätt att överleva just nu.

Så roligt att vi kom iväg igen!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Efter matchen, laget samlat inför prisutdelningen. Vår målvakt Olli Härkänen, längst till höger, höll nollan då vi vann med siffrorna 0–4.

Kosken Dynamo som stod för motståndet hade blåvit dräkt. Det har tidigare ofta också varit så, att motståndaren haft blåvita kläder. Och då blir det lite Sverige-Finland stämning 😀 Men nu kändes det också som att vi spelade i Ukrainas färger.

Det var jätteroligt att träffas med supportervännerna igen. Hoppas det blir åtminstone en resa till som jag kan åka med på. Mitt i veckan har jag inga möjligheter att åka iväg, men en av vårens bortamatcher är på en lördag så hoppas vi får ihop gäng till en bussresa då.

Blundar inte, men behöver paus

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Vet vad som händer i Ukraina. Det går ju inte att undvika det. Talar rätt mycket om det med vänner och bekanta, alla är förfärade och chockade, ledsna och uppgivna. Vi kan inget göra för att stoppa Rysslands framfart, men får hoppas att EU, Nato, FN, USA och andra kan göra det till exempel via sanktioner. Som privatperson kanske vi kan göra något med riktad humanitär hjälp.

Jag blundar inte för det som sker och det går inte många minuter per dag då mina tankar inte skulle vara hos det ukrainska folket. Men jag kan inte se på nyheter hela dagen och läsa allt som skrivs på webben. Jag behöver skydda mig själv då och då, göra annat, tänka på annat.

Köpte två nya pussel i dag. Här ses en detaljstudie av det ena.

Fem en fredag – Ge och få

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Det här är handgjorda praliner som jag fick av en vän för ett år sedan. Funkar bra som symbolbild nu.

Hos Elisamatilda är temat för Fem en fredag i dag: ”Ge och få”.

Vad är en bra present att ge bort?
– Jag brukar tänka på den som ska få gåvan. Vad tycker han eller hon om? Vad är lämpligt just då. Blommor, choklad, vin? Men det kan också vara ett pussel, en bok. Något personligt.

Vad är en dålig present att få?
– Jag tycker att det inte finns dåliga presenter. Jag vill inte vara otacksam.

Vad står just nu på din önskelista?
– Att kriget i Ukraina ska sluta NU!

Har du någon gång bytt en present du fått?
– Ja, det har hänt någon enstaka gång. Om jag fått en bok jag redan läst, ett pussel jag redan lagt. Men det händer inte ofta.

Vad tycker du särskilt mycket om att få?
– Krukväxter, ett gott vitt vin, choklad, om vi talar om gåvor. Annars tycker jag om att få tid med vänner, och i dag ska jag för första gången på ungefär ett halvt år åter åka på innebandyresa ❤

Varför lär sig mänskan inget?

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer
Hittade den här bilden i en gratis bildbank.
Rejält nedslagen blev jag av nyheterna när de nådde mina öron och ögon i morse.
Direkt oväntat var det inte att Ryssland skulle slå till. Men jag förstår ändå inte – vem vill ha krig? Putin säger att det vill han inte heller ha, men ändå anföll hans land Ukraina. Som något självförsvar? För att skydda separatisterna och ta tillbaka områden som han tycker tillhör Ryssland?

Det är så sorgligt och så onödigt och så förfärligt hemskt. Att människan aldrig lär sig något av historien. Att det finns maktgalna personer som måste visa att de minsann bestämmer och lyder vi inte dem så får ta vi ta konsekvenserna.

Finland blev självständigt 1917. En bit in i andra världskriget anföll Ryssland Finland i november 1939. Det så kallade vinterkriget slutade i mars 1940. Där stupade min morfar. Så det här med krig känns inte avlägset och overkligt på det sättet.

Kriget som nu drabbar många oskyldiga, inte minst i Ukraina, berör mig mycket. Det går inte att tänka att det är nånstans där långt borta, något som inte kommer hit. Ingen vet vad Putin kan hitta på.
Vi får bara be 🙏, och kanske skicka humanitär hjälp? Så mycket annat kan vi inte göra. Jag känner mig maktlös.

Pusslet klart och trevligt med post

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Skrev på fjolårssidan in mig i Postcrossingföreningen. I dag kom medlemskortet, eller egentligen två, vilket förstås var ett misstag från föreningens håll. Men jag fick också 16 välkomstkort istället för åtta, och då kunde jag ge ett paket till min syster. Som tack för att jag svarade på en enkät fick jag ytterligare åtta kort med motiv av Minna Immonen och tre av dem gav jag också till min syster. Delad glädje, dubbel glädje!
I går kväll blev det här pusslet klart. Det hör till ett av de mera krävande av van Haasterens. Tror jag ska köpa ett eller två pussel till innan sommarpausen, för jag lär hinna sitta inomhus ett tag till då vi har så mycket snö 🙂

Det börjar gå på repeat

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… det här med mina snöinlägg. Ni kan ju tro att jag använder gamla bilder 🤣
I går var bilen snöfri ännu där kring klockan 16 på eftermiddagen. Sedan började det snöa och ovädret tilltog. Jag tittade ut genom fönstret några gånger fram till klockan 22. Kunde gissa vad som skulle vänta i dag.

Vaknade klockan 04 då plogbilen drog förbi. Nästa varv gjordes 04.07 och 04.14. Jag somnade om, men i bakhuvet fanns tankarna om vilket jobb som skulle vänta, igen en gång.

Nä men hej! Inte närmelsevis lika illa som för några veckor sedan. Hurra! Se det positiva! Jag klarade mig ensam denna gång. Cirka 20 cm snö hade vi fått.
Dörrarna hade inte isats igen. Plus även för det. Fönstren var inte frusna då snön hade isolerat. Plus plus!

Det ser ju ut som om min bil stått orörd en vecka, då man ser de där bilarna där i bakgrunden. Men sanningen är att denna snömängd kom på några timmar under kvällen, natten och morgonen.

Sedan hade jag svårt att hitta en ny parkeringsplats i närheten av huset där jag bor. I går var gatorna putsade och fina. Två dagar var jag lycklig över att kunna parkera intill mitt hem. Men idag var snöhögarna tillbaka.

Träden är otroligt vackra nu då även stammarna är snöklädda 🙂 Det är svårt att få sådana foton som visar hur höga snöhögarna är.

Dessvärre tror jag inte att detta var sista snöovädret denna vårvinter. Den globala uppvärmningen betyder inte att vi får varmare och snöfattiga vintrar utan tvärtom. Vi kommer att få fler oväder och ofattbara mängder snö och sedan översvämningar på olika håll och på olika sätt.

Det är inget vi kan göra något åt på riktigt kort sikt. Vi får ta det som det kommer.

Jaaaa! Efter en sjuttio år lång väntan!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Finland har tagit sitt första OS-guld i herrarnas hockey, någonsin. I dag, den 20 februari 2022, är en historisk dag värd att minnas. En namnsdagspresent till mig som kom tre dagar försenad och en 60-års present som kom tre månader i förväg. Tack Lejonen för allt som ni gett mig genom alla de år jag följt er ❤

Det lönade sig att sätta klockan på ringning 5.55. Det lönade sig att se hela matchen. En stund var vi i underläge med ett mål, men jag känner mig inte jäv på något sätt fastän jag säger att Finland i dag var klart bättre än Ryssland. Vi vann 2–1 men matchen hade lika väl kunnat sluta 5–1.

I dag är det en bra dag! Solen 🌞 skiner från en klarblå himmel, det är minus två grader. Europa präglas förvisso av en orolig stämning på grund av Ukrainakrisen. Men i dag ska vi skåla för Finland och glädjas över det historiska guldet 🏒🥇 Vårt lag med sin fina tränare Jukka Jalonen och kaptenen Valtteri Filppula i spetsen är SÅ värda det!

Efter matchen gick jag och lade mig kl. 9.10 och fick en timmes sömn, mycket viktig för min återhämtning. Så tidig väckning som i dag har jag sällan, jag sover oroligt innan en sådan och min rytm störs. Men det var minsann värt alla ansträngningar att stiga upp tidigt i dag 🥰

Och tänk att Finland behövde åka ända bort till Kina för att få sitt första OS-hockeyguld 😂 Och att spela inför en publik som inte direkt var entusiastisk… Hur stor är hockeyn i Kina? Och hur intressant är det för publiken där att se Finland-Ryssland spela? Det var inga stående ovationer av en storpublik direkt, men de som fanns där verkade ändå ha hjärtat med, och en del finska flaggor fanns där också 🙂

Kvällsvyer från Alexandersgatan

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer
Tog de här bilderna igår när jag promenerade hemåt från väninnan efter klockan 21. Hade några fina timmar där då vi diskuterade allt från kristendom till buddhism och med ett öga såg vi på nyheterna om läget i Ukraina… och då hade vi ju synpunkter på Putin och många andra världsledare.
Det var en kväll då vi fällde några tårar över känslosamma minnen, men också en kväll då vi kiknade av skratt och vek oss dubbla 🤣❣

På vissa bilder har det sett ut som om vi sluppit snön, och visst – snöröjarna gör sitt bästa för att få bort högarna från gatorna. Nu då det regnar, eller kommer slask på dagen, och fryser till på natten är det snorhalt på många ställen. Enklast att gå på körbanan, och det kan jag på sena kvällen försiktigt göra i lilla Lovisa. Jag hinner stiga åt sidan om en bil kommer 🙂
Det här är också Alexandersgatan, med utsikt söderut.

I dag var lyckan enkel men stor då jag flyttade bilen här hemma från en gatan till en annan. Äntligen plogat hela vägen utanför mitt hus på Chiewtizgatan. Tack till er alla som jobbar dag ut och dag in med att forsla bort snöhögar och skrapa bort isiga kanter och sörja.

OS-hockey, ja! Jag brukar vara Finland trogen och ska se om jag orkar upp i morgon vid sextiden då finalen mot Ryssland börjar. Skulle vi knipa guldet vore det ju en unik händelse! Och så hoppas jag att Sverige får brons. Landet har i och för sig redan en hel massa OS-medaljer, rekord genom åren hittills, tror jag.

Men eftersom jag slutat stressa avgör jag inte i detta skede hur det blir. Orkar jag upp i arla morgonstund så orkar jag. Orkar jag inte går världen inte under av det.